by

Bröd, bröd, bröd

Jag har bakat igen. Jag försöker att fotografera i samband med bakandet, bara för att öva. Oftast blir det att jag fotograferar mest när brödet är gräddat och klart, de tär ju lite svårt att hålla i kameran samtidigt som man står och grejar med degen. Jag har ju trots allt bara två händer och om båda är kladdiga så, ja…

Det är lite synd, jag skulle behöva ta fler bilder på  själva bakprocessen. Nå. Här har jag testat lite olika bakgrunder och upplägg. Det är knepigt att få till det, stora bröd är svåra att stapla utan att det ser konstigt ut. Fotograferar man bröden ett i taget dröjer det inte länge förrän man tycker att allt ser ut som knubbiga sälar eller skrynkliga nakenråttor. Det blir en balansgång mellan det rent dokumentära (ska man visa hela brödet) eller ska man vara lite mer konstnärlig och fokusera på detaljer i skorpan och därmed skära bort stora delar av brödet? Och vilken vinkel ska man välja? Lite snett ovanifrån passar ofta bra, medan helt runda bröd kan göra sig fint rakt uppifrån. Uppskurna bröd är en helt annan femma. Så många val…

Här är några bilder i alla fall.

by

Matfoto med enkla medel

Har intervjuat en finsk fotograf och bland annat diskuterat hur man plåtar mat på bästa sätt. Enligt hans erfarenhet tar de flesta bilder på mat med sina mobiler när de sitter på restaurang, och bilden blir därefter.

Men genom enkla medel kan man göra mycket för att förbättra bilden. Första tipset är att vrida på tallriken för att hitta bästa vinkeln. Nästa tips är att flytta tallriken, testa olika ljus. Tredje tipset så klart att ta flera bilder och jämföra. Bäst enligt denne fotograf är också att använda ett lite längre skärpedjup så hela rätten blir skarp och sedan använda ljuset för att lyfta fram olika detaljer i maträtten. Naturligt ljus är ofta enklast att hantera, men proffsen jobbar med blixtar, reflektorer och skärmar för att det ska bli så bra som möjligt. Plus att man naturligtvis provlagar rätterna, testar ljussättning och utsnitt innan det är dags för skarpt läge.

Vettiga tips. Jag gjorde ett litet försök och plåtade en tallrik fil.

by

Bruce och jag

 Var på bio i går och kollade filmen ”Springsteen & I”. Den är gjord av videoklipp, gjorda av fans runt om i världen där de snackar om Bruce och hur hans musik har berört dem.

Rätt kul idé att fansen har fått skicka in klipp (jodå, jag blev tillfrågad själv pga den bok jag gjort och det där filmprojektet som ligger på is men det fanns helt enkelt inga lämpliga bitar att ta med.) Det var många fina berättelser och några gräsligt pinsamma. Man kände igen sig i mycket, men bäst var nog killen som inte var särskilt förtjust i Springsteens musik, men han härdade ut eftersom hans fru var stort Brucefan och han ju så klart älskade henne. Det gav lite perspektiv på alla frälsta fans. Sedan fanns det otroligt rörande berättelser, som tjejen som kom av sig hela tiden, men till sist lyckades läsa upp ett brev som hon skrivit till Bruce som var helt fantastiskt. Otroligt rörande.

Efter filmen följde ett minikonsertavsnitt från 2012, det var fint. Plus avslutningen där några av fansen som medverkat i filmen faktiskt fick träffa sin idol. Det var både roligt och fint.

Det fick mig att tänka en del på Bruce, han är tveklöst min största musikaliska idol vars musik jag alltid kommer att lyssna på, oavsett ålder. Mitt soundtrack liksom. Men jag lyssnar inte varje dag, och den där gränslösa längtan som man förr ville döva med vad som helst som fick en känna att livet har mening – och där Springsteenkonserter fyllde en viktig bit – den är inte lika akut längre. Det handlar ju om att man åldras, hittar nya värden i livet, hittar en stabilitet i sig själv och det liv man vill leva. Man måste inte vara en sökare jämt. Hittar man hem så blir behovet av att leva genom någon/något annat mindre.

Jag har fantastiska minnen till Springsteens musik och konserter, jag har träffat massor med kul människor tack vare honom. Men jag funderar fortfarande på vad jag egentligen skulle säga till honom om vi träffades. Jag skulle förmodligen inte få fram ett ord. Vad säger man egentligen till någon vars musik har tröstat och glatt en genom livet, men som man ändå inte känner? Han är ju en främling trots att musiken gör att jag tror att jag vet vem han är. Men det är helt okej det med.

Lägger in en bild från konserten på Friends arena 4 maj i år. Håll till godo.

För den som vill läsa mer om vad fansen tycker om Springsteen så finns min bok här. Kolla in den.

by

En dag på touren

Vi steg upp tidigt, åt frukost packade väskorna och drog oss ner mot vår utvalda kurva. Vi skulle stå i kurva tre, Marco Pantanis kurva, tre kilometer från mål. Dagen blev lugn, lite regnstänk på morgonen, men svalt och skönt med lagom mycket sol. Vi njöt av stämningen, det var massor med amatörer som cyklade upp, så småningom kom publicitetskaravanen och kastade ut tvättmedel, kakor, korvar, kepsar, nyckelringar och godis som alla glatt roffade åt sig av. Skörden var minst sagt blandad, men vi fick lite av allting. Det var ett otroligt hejande när cyklisterna dök upp, Tejay van Garderen ledde första gången, men det blev till sist Christophe Riblon som vann. Chris Froome som cyklade i gult hade bra hjälp av teamet, men andra varvet hade han det tungt och fick ropa in sin hjälpryttare som höll på att lämna honom.

När allt var över vid 17-tiden promenerade vi hemåt till husbilen, lagade middag och framåt kvällen rullade vi nerför berget. Till en början gick det bra, men vi fastnade snart i bilkö och det tog oss bortåt tre timmar att åka ner. Vi var i Bourg D’Oisans vid 23-tiden och parkerade i närheten av en bensinmack. Något vi djupt fick ångra eftersom hela publicitetskaravanen dök upp tidig natt/morgon för att tvätta bilar och tanka… Lite sömn blev det…

by

Alpe D’Huez

Här kommer lite bilder från dagarna på Alpe D’Huez. Vi kom dit på tisdag strax efter lunch för att se etappen på torsdagen. Det var smockfullt med folk så vi kunde inte stå i en serpentinsväng som vi först planerat. Våra husbilar fick inte plats utanför vita linjen på vägen så det var bara att flytta. Vi blev anvisade en plats på toppen, långt i från allt, men det visade sig bli en toppenplats att campa på. Lugnt och vilsamt. Det var massor med folk i byn och vi gick runt och kollade på allt och bästa stället att stå på inför etappen.

by

Frankrike runt

Vår semester det här året har bland annat bestått av en vecka i Frankrike. Målet var att titta på cykeltävlingen tour de France och det blev en upplevelse. Vi flög ner till Nice, tog tåget till Marseille eftersom firman där vi skulle plocka upp husbilen vi hyrt, låg utanför Marseille. Vi anlände till Marseille på självaste franska Nationaldagen i stekande hetta. Vi fick en toppenfin eftermiddag då vi strosade runt i gamla staden, drack öl på mysiga uteserveringar och bara hade det trevligt. Att hämta ut husbilen visade sig vara nästan ett heldagsprojekt, det tog drygt tre timmar för oss att skriva på ett papper och kolla bilen. Oklart vad denna fördröjning berodde på, men de var bara två som jobbade på firman och de gjorde allt väldigt, väldigt långsamt.

Vi hann slå oss i slang med två killar från Sydney, Australien, och en engelsk tjej och hennes pappa som också skulle hyra husbil för att åka till Alpe D’Huez och kolla cykel. Vi hade gott om tid att gå igenom våra planer och tipsa varandra. Det slutade också med att grabbarna från Sydney hängde på oss, eftersom de inte hade GPS och gärna skulle köra efter någon eftersom fransmännen ju körde på fel sida av vägen jämfört med vad de var vana vid. Så vi åkte i tvåbilskaravan norrut… Första natten sov vi på en parkering och på tisdagen kom vi fram till Alpe D’Huez där vi också mötte T:s kompis M och hans familj.

Här är lite bilder från de första dagarna.

by

Depeche Mode

 I går var T och jag i Globen och såg Depeche Mode. Det var något av en slump. Depeche skulle egentligen ha spelat i Borlänge på Peace & Love-festivalen. Men festivalen gjorde konkurs och bandet blev i stället ombokade till Globen. Jag lyckades fixa biljett lätt som en plätt och i går var det dags. Det var hur soft som helst. Vi kom dit strax efter att portarna öppnats, det var bara att gå raka vägen in, få sig ett armband och ställa sig vid scenen. De bästa platserna var tagna, men vi hamnade ett par rader från högerkanten på den lilla catwalk som fanns vid scenens högra sida. (Sett från publikhåll alltså.) Toppenbra.

Innan det drog i gång träffade vi också min skolkamrat P, vi gick gymnasiet tillsammans och har knappt setts sedan dess. Det var kul att ses igen och snacka och jag tror att vi båda var oss ganska lika sedan skoltiden. gud, det har ju nästan gått halva livet sedan vi tog studenten…

Hur som helst, Shout out Loud var förband, de var rätt okej, men sedan var det dags för Depeche. Jag har sett dem ett par gånger tidigare och gillar dem även om jag inte har så många skivor. De är riktigt bra live också, Dave Gahan är en publikdomptör i stil med Bono och sjunger fantastiskt bra. Det var lite segt i början med låtarna från nya plattan Delta Machine, men när de började rada upp klassiker så var det grymt drag i publiken. Tråkigt nog var Gahan inte ute på catwalken så mycket som jag hoppats, så vi var en aning på kanten, men upplevelsen var fin. Det blev inte så bra bilder dock. Lite långt avstånd. Hur som helst var det en jättebra konsert, även om den kanske kändes lite tröttare i början än senast jag såg Depeche på Globen för två tre år sedan. Det svänger fortfarande och Dave Gahan vet hur man ska hantera ett mikrofonstativ.

Här är några bilder i alla fall.

by

Brödbilder

Jag har fått en liten lapp av min sambo. Eller, han har satt upp den åt mig på kylskåpet. Så här står det på den: ”Det svåraste med att baka det perfekta surdegsbrödet är att få till bilden efteråt.”

Det är så himla sant! Det är supersvårt att fotografera bröd så det ser läckert ut. Det är ju som bara en… klump… Efter ett tag tycker man att alla bröd ser lätt obscena ut i formen. Det är dessutom svårt att få till det så att brödet är lagom gräddat, har spruckit/snittats på ett intressant sätt, eller att det ser bra ut när man skär upp det. Man måste hitta ett vettigt underlag att plåta på, och sedan bestämma vilken vinkel man ska fotografera i från. Ovanifrån eller från sidan? Rakt ovanifrån är ju bra för platta runda saker. Men om man inte misslyckats helt så är ju brödet inte platt… Ska det vara naturligt ljus eller kanske blixt? Ska handduken man lagt upp brödet på vara skrynklig eller finstruken? Och hur gör man för att stapla bröd snyggt samtidigt som det ser lite casual ut? Som om man bara lagt dem där? Och ska man gå nära eller ta med hela brödet?

Många frågor blir det. Jag vet inte om jag lyckas särskilt bra med mina brödbilder. Jag testar lite i alla fall. Hittills har det blivit mest naturligt ljus, ofta ovanifrån, kanske lite från sidan. Och ganska sparsamt med tillbehör som knivar och skärbrädor. Men det finns mycket att fundera på.

by

Fikonbröd

Har bakat igen. Denna gång ett bröd med fikon och hasselnötter som jag provat tidigare. Det blev riktigt bra den här gången. För en gångs skull ganska lagom gräddat också. Inte halvbränt alltså. 🙂