Upp och ner

20090930_kl1755wGår på Friskis och kör en dryg timme i gymmet. Sliter i maskinerna och det känns ganska bra. Känner mig dock lite stel i musklerna och lägger mig på spikmattan en stund. Det är skönt. Tittar upp, kastar ett öga ut genom fönstret där solen försiktigt silar in.

Det är lite märkligt att gå hemma när det inte finns något att göra på jobbet. Beskedet om förhandlingar, turordning och uppsägningar dröjer.

Nu finns tid att träna, vila, umgås med vänner och bekanta och att njuta av det fina höstvädret. Så som det borde vara i livet. Men så som det bara är för att man inte är åtta timmar om dagen på arbetet. Omvända världen.

Uppiggad

Är lite stel av träningsvärk och ägnar en knapp timme åt uppvärmning och stretching. Passar också på att ge fötterna en omgång på spikmattan. Det gör ganska ont att stå på mattan men det är mest i början. Sedan vänjer man sig. Men det är lite jobbigt att kliva av mattan också, det sticker i fötterna och man får sätta sig och vila lite tills piggmärkena försvinner. Men det känns bra efteråt, cirkulationen är i gång och stelheten är mindre påtaglig. Skönt!

Måndagspina

Jobbet igen. Har skrivit för webben och tidningen, pysslat runt och knåpat. Roligt och trevligt om det inte hade varit för att jag har frusit som en hund eftersom det är iskallt på kontoret (i alla fall i vårt redaktionshörn). Har dessutom haft jordens mensvärk, så för att citera Depeche Mode kan man konstatera att detta varit en dag av ”pain and suffering in various tempos”.  Tur att man kunde gå hem, tina upp och spikmatta sig lite. Det blev betydligt bättre!

Avtryck

Fotohistorien är full av fotografer som gör avtryck eller tar intryck. Vissa personer tar utvecklingen ett steg framåt genom sitt val av teknik eller genom sitt sätt att skildra sina motiv. Andra tar intryck av tidigare stilar och gör dem till sina egna och utvecklar sitt eget bildspråk.

Vad är det som avgör vilken sorts fotograf man blir? Präglar man andra eller blir man själv präglad? Helt säkert hänger det ihop med ens personlighet. Det tar tid att lämna avtryck. Desto lättare kanske att ta intryck av något. Ett ämne, en genre, ett motiv. Tre minuter ”face down” på spikmattan gör det fullkomligt glasklart att jag inte är typen som gör avtryck. Snarare är det spikmattan som gör sina bokstavliga intryck i mig. Hela mitt ansikte är fullt av små kratrar, små små pigghål. Kanske kan det frigöras något genom de där pigghålen? Time will tell…

Fakirliv light

Idag har det varit lugn söndag. Har bara tvättat, pysslat lite hemma, promenerat och kört ett gympass på Friskis. Jag lyckades ju ta fel tid till gympan, jag kom en timme för tidigt, sen när jag återvände var passet fullt så då fick det bli gymmet. Sedan har jag legat på min spikmatta. Har testat ansiktet (det gjorde lite ont på öronen faktiskt, men jag låg inte så länge, det var bara lite övning) och fötterna. Fötterna kändes rejält, men jag ska testa en kompis råd att sitta på en stol så det inte blir så mycket tyngd på fossingarna i början. Man måste ju få en liten mjukstart i alla fall. 😀

Uppspikad

Jaha. Så har man sällat sig till skaran av spikmatteanvändare. Det är väldigt populärt med spikmattor just nu, eller snarare små skumgummimattor med en massa små vita plastpiggar på. Eftersom jag har besvärats lite av muskelknutar och ont i skulderbladet de senaste dagarna tänkte jag att jag kan ju lika väl prova en spikmatta. Det sägs att den är bra för blodcirkulationen, man slappnar av och spänningar släpper. Så jag köpte en och la mig på den.

Det stacks så klart lite, men inte farligt, sedan blev det varmt och mer behagligt. Jag hade nog kunnat längre än de tio minuter man ska inleda med, men vi börjar lugnt. Jag känner mig en smula varm och mosig så här efteråt, lite som man kan göra efter att ha fått massage. Ser fram emot en ny omgång på mattan i morgon! 😀