Insnöad

Dagen går åt till tvätt, strykning, att betala räkningar och styra och ställa i hemmet. På kvällen träffar jag en handfull GFU-kamrater när vi går och tittar på en ny årskull som har fotoutställning på Folkuniversitetet. Vi känner igen oss i deras bilder, tittar kritiskt på hängningen, bildkompositionen och utskrifterna. Det är bara ett år sedan vi själva stod där med våra printar på kapa och skulle montera, hänga och ha vernissage. Det känns som en evighet sedan.

Efter ett snabbt snack med vår forna lärare slinker vi ner längs Drottninggatan och sätter oss på Rydbergs för lite mat, öl och prat. Det snöar galet mycket igen, men det stör oss  inte. Vi avhandlar senaste nytt och diskuterar kommande fotoresor, planerna är grandiosa om de går i lås. Det vore hur som helst fantastiskt att komma iväg. Det är viktigt att ha mål och projekt att jobba för.

Goda minnen

Gör en kort dag idag, promenerar hemåt längs Drottninggatan och passerar Folkuniversitetet. Tänker på GFU och att jag var fullt upptagen med alla fotoövningar vi gjorde för ett år sedan. Det känns så länge sedan! Det blir några bilder i den lövklädda slänten i Observatorielunden. For old times sake.

Upp och ner

Träffade mina GFU-vänner  idag på Babajan på söder. Vi åt god mat och pratade foto. Det var kul! Det bästa är också att vi planerar att göra en fotoresa tillsammans. Målet är Gotland en helg i november, jag hoppas att det blir av och att så många som möjligt kan hänga på. Det vore superkul att umgås och plåta järnet under en helg.

Vi pratar också om att jobba för en utställning tillsammans, så snart måste vi börja spåna på teman, leta lokal och allt som måste fixas för att det ska bli verklighet. Det var härligt inspirerande. Särskilt efter en dag när jag kände mig lite nere. Sista tidningen är ju gjord och sysslorna på jobbet börjar sina. Det är lite frustrerande att bara gå och vänta på besked om vad som ska hända framöver. Tur då att man kan umgås med goda vänner som får en på bättre tankar!

Plåta mera

Efter jobbet sammanstrålade jag med några GFU-kamrater i Kungsträdgården, vi var fyra som passade på att träffas för en bit mat, lite prat och lite öl. Det är väldigt kul att ses och vi pratade om att vi saknar varandra, fotograferandet, skolan och uppgifterna. Vissa i gänget är ju i gång med sina frilanskarriärer och börjar få uppdrag, både stora och små, medan merparten av oss kanske inte plåtar riktigt så regelbundet. Vi konstaterade att det vore kul att samlas igen efter semestrarna för att diskutera framtida utställning, webbsidesmakeri och fotoresor.

Det finns id’e9er om att åka till Gotland och fotografera, den där Lofotenturen vore ju också kul och så går det ju så klart att göra små dagsutflykter i staden, till lantställen, till trädgårdar eller annat skojigt. Helt klart är att vi måste ses och fotografera.

Senare på kvällen gick K och jag ner till Skeppsbron för att lyssna på C som skulle vara DJ i en av barerna på kajen. Det har ju växt upp ett litet festområde nere på kajen, till ära för Volvo Ocean Race-båtarna. Det var faktiskt riktigt behagligt att stå ute i sommarskymningen sent på kvällen. Hög mysfaktor!

GFU är över

Idag inledde jag dagen med att sticka ut på vårens första löprunda. Det var jobbigt så jag trodde jag skulle dö, men jag tog mig runt trots allt. Jag skulle egentligen ha varit med ute i Nacka och tränat karate och grillat med mina klubbkompisar, men eftersom det dessutom var sista dagen för vår GFU-utställning och bilderna måste plockas ner innan ett visst klockslag, så fick det bli löpning på egen hand för att jag skulle hinna.

Innan det var dags att hänga ner sammanstrålade vi nästan hela klassen på Himlalundens kaf’e9 uppe i Observatorielunden för en fika. Alla utom K var ungefär 30 minuter försenade (själv hade jag glömt busskortet och fick vända när jag nästan var vid Odenplan) så det var lite rörigt innan vi funnit varandra.

Vi hade en supermysig fikastund där alla pratade i munnen på varandra om allting, innan vi gick ner till skolan och hängde ner våra bilder och lämnade tillbaka krockar och nyckelbrickor. Så var det över och det var faktiskt riktigt sorgligt. Nu är det officiellt slut på GFU. Hur ska man klara sig?

Nå, som tur är ska vi fortsätta ses och försöka göra grejor tillsammans. Planer finns för en gemensam utställning. Det ser jag fram emot!

Längtar efter GFU!

Första tisdagen utan GFU. Utan klasskompisarna, fotoövningarna. Det känns tomt. Jag är inte ensam om att känna mig vilse i pannkakan, mina kursare skriver mejl och fejsbokar om att de också saknar våra lektioner. Kort sagt känns det helskumt att inte styra kosan mot Odenplan på morgonen utan att i stället gå till jobbet.

Jag karatetränar på kvällen. Det blir visserligen inga actionbilder plåtade, men jag börjar fundera på att ta med kameran nästa tisdag då det är gradering. Det vore kul! Nästa vecka är sista träningsveckan innan sommaruppehållet. De andra ska åka till Japan efter midsommar och då blir det tomt! Det hade ju varit så kul att åka med och fotografera. Men jag får satsa på nästa resa om två år eller nåt.

150 meter bild

Så var den kommen, den sista skoldagen. Avslutningen. Jag inledde med att åka förbi Crimson för att hämta lite fler printar som jag ska visa för kamraterna på karaten. Sedan pysslade jag med att välja kläder, blogga och vimsa runt i hemmet lite så där nervöst. Det kändes som en d’éja vu av studenten.

Klockan 12 samlades klassen hemma hos S i hans fantastiska lägenhet, det var dags för avslutningsknytis. Det var himla trevligt och vi åt och drack så man blev både matt och mätt. Det blev också lite presentutdelning.

Vi fick varsin lilja av vår lärare och hon fick ett armband och en t-shirt med en oförglömlig klassbild och citatet ”världens bästa fröken”. 😀 Den gick hem!

När vi ätit, druckit kaffe och planerat tog vi oss till skolan för att fixa det sista till vernissaget. Vi satte upp namnskyltar, städade undan och flyttade möbler så det skulle vara snyggt överallt. Vernissagegänget köpte vin, muggar, salta pinnar, vi råddade med datorn och bildspelet, dukade upp och ställde i ordning. Till sist slog klockan 18, portarna öppnade och besökarna strömmade in. Och de var många som kom! Det var rejält trångt i entrén, folk flockades i trapporna, galleri Dobre och överst i det andra trapphuset. Det minglades, skålades, hejades och beundrades. Helt klart en succ’e9!

Här är de bilder jag ställde ut.

Vi elever hjälptes åt med att vakta bildspelsdatorn, servera vin och städa undan och emellan vaktpassen var det bara att mingla, träffa vänner och kolla på bilder. Det var så kul! 😀 Timmarna flög förbi och klockan 21 var man både matt, lycklig, ömfotad, salongsberusad, törstig och belåten.

Vi städade och sedan tågade vi i väg till en restaurang för lite mat, prat och några avslutande öl. En lång och härlig dag som blev en smula melankolisk när vi skulle skiljas. Men vi ska hålla kontakten och det dröjer nog inte innan vi ses igen. Om inte annat så blir det den 24 maj när utställningen ska hängas ner.

Men vilken dag! Så lång och så bra och så fantastisk! Mitt största tack till mina härliga kurskompisar, det har varit en stor glädje och inspirationskälla att få plugga med er i två terminer!

Smygpremiär

Idag har jag haft smygpremiär på vår utställning, 150 meter bild. Efter jobbet visade jag bilderna för Iryo sensei och sensei Daniel eftersom de har svårt att komma på vernissaget imorgon. Eftersom Daniel är självlärd fotograf och även har varit fotolärare på Tollare folkhögskola var det extra roligt att höra deras åsikter.

Daniel tyckte att det var hög teknisk kvalitet på allas bilder och det var roligt att vi valt så olika stilar och ämnen. Bra bredd med andra ord. När vi väl kom till mina bilder så fick jag massor med beröm för att jag lyckats fånga ögonblicken och att kopieringen var fin. 😀 Det kändes toppenbra! Jag är så glad att de kom och jag hoppas det kommer några fler från klubben i morgon. Men jag ska visa bilder på träningen också.

Nu känns allt bara fantastiskt roligt inför vernissaget imorgon, det kommer att bli så bra! Jag tror det kommer massor med folk!

Den stora hängningsdagen

Idag är det den näst sista dagen på GFU. Vi ska göra allt klart inför vernissaget på torsdag, så det innebar att hänga bilder. Det är ingen lek det där med att få upp sina bilder på väggen. Man blir trött, svettig, krokarna trillar ner, linorna korvar sig, kapabitarna är för tjocka eller för tunna, bilderna lutar än hit, än dit…

Kort sagt, att hänga är ett riktigt helvete.

Det började med att jag och C åkte och hämtade våra inramade bilder, i samband med det fick vi i uppdrag att köpa linor, sockerbitar, batterier och kapa, så vi flängde runt mellan Gallerix, Claes Ohlsson och Matton. En dryg timme senare kom vi tillbaka till skolan och sedan var det bara att kasta sig över jobbet.

Det där magiska krokarna från Gallerix visade sig vara bra, men rätt pilliga också. Man trädde in linan i listkroken och pillade på sina tavelkrokar, i mitt fall två per lina. Sedan skulle krokarna ställas in i höjdled, bilderna skulle justeras i sidled, kapan smackas dit på baksidan av bilderna så allt kunde justeras i djupled…

Efter ett tag blev man helt tokig. Jag insåg efter ett tag (när jag var klar) att jag borde ha tejpat fast linan på väggen och sedan fixat krokarna och sist hängt upp tavlorna. Men man lär sig av sina misstag. I stället blev det ögonmått, fingertoppskänsla och lite charmig felmarginal som fick råda. Bilderna är på plats och jag ber till alla gudar att de sitter uppe hela utställningen, till den 24 maj.

Innan dagen var över försökte jag så gott jag kunde hjälpa S med hennes bilder, jag hoppas att det var till någon nytta. Men det var prövande för oss båda, krokar trillade, printar trillade, det var än för lågt, än för högt… Som tur är har vi tid på oss på torsdag att finputsa.

På kvällen var jag på karaten för att lämna flyers och meddelande om utställningen och gissa om det var skönt att träna när man slitit med hängningen hela dagen. Trots att det blev tokstressigt att hinna hem och hämta träningskläderna så blev allt bra till slut. Puh!

Konsten att hålla sig till ramarna

Skola igen. Det kändes som om man knappt varit därifrån… Vi visade våra klasskamrater vad vi kommit fram till under gårdagens hängningsplanering och var alla skulle få hänga. Sedan har vi snackat lite praktiskt om vad som återstår att göra, ramning, montering, eventuell sponsringshjälp, inköp, pressutskick.

De flesta av oss har sprungit runt i huset och kollat in våra väggar, redigerat bilder och valt bilder. Efter lunchen har jag grejat med mina bilder, valt ut dem, gjort sista redigeringen och ställt storlek så allt är klart för att printa. Sedan har jag och min kurskompis K sprungit runt och kollat på ramar och krokar. När vi ledsnat på det gick vi till Hamngatsgallerian och köpte glass och sedan satte vi oss i Kungsträdgården. Sjyst avrundning på dagen! Man behöver glass när man försökt klura ut hur ens bilder ska hänga hur breda ramarna är, hur stora passepartouten ska vara och bilden. Det är inte en helt enkel ekvation att lösa.