Dags att hänga

Så var det äntligen dags att hänga bilder. Vi samlades allihopa i Galleri Basta och så började vi. Det tar sjukt mycket tid att hänga bilder.

Det gällde att hitta rätt plats för alla, att få upp linor, krokar, fixa avståndet mellan bilderna, få dem att linjera rätt, sätta distansklossar på baksidan så bilderna inte hänger snett… Det finns tusen saker att tänka på.

Så småningom började vi få allt på rätt ställe, men vi var tvungna att kila över på pizzerian tvärs över gatan och få oss lite mat innan det var klart. Framåt 21-tiden satt det mesta där det skulle. Det var bara några bilder som skulle rättas till, namnskyltar som skulle upp och diverse annat småplock. Skönt!

Utställningen växer fram

Arbetet med vår fotoutställning fortskrider. Jag har gjort klart våra inbjudningskort och tackskylten som ska hänga i galleriet är skickad till tryck. Namnskyltarna återstår ännu en hel del plick och plock med, men det tar sig nog.

Utställningen ska heta Only Human och det känns verkligen coolt att nästan hela vår GFU-klass är med. Det ska bli så roligt!

Det är mycket att ordna och fixa inför utställningen. Jag väntar på mina printar, sedan ska de ramas och jag hoppas att jag hinner. Men det ska nog gå bra, jag försöker vara ute i god tid.

Utställningsplaner!

Träffar GFU-vännerna och vi pratar foto, jobb, planer och allt möjligt. Så småningom kommer vi in på anledningen till vår träff – att vi ska ha utställning! Planen är att ha vernissage i början av maj. Temat blir porträtt, maximal storlek på bilderna blir 50×70 centimeter. Sedan är det än så länge lite fritt om det ska vara ramar, likadana ramar, glas, inte glas, en bild eller flera.

Det känns otroligt roligt, men också lite pirrigt. För nu jäklar måste man ju ha idéer och börja plåta! Och det gäller ju att inte såsa för länge, i mitten på april måste bilderna vara klara så ramning, hängning och allt sånt där kan ordnas innan själva vernissaget. Det gör att det är lite drygt en månad kvar! 😀

Så nu är det bara till att börja jobba…

150 meter bild

Så var den kommen, den sista skoldagen. Avslutningen. Jag inledde med att åka förbi Crimson för att hämta lite fler printar som jag ska visa för kamraterna på karaten. Sedan pysslade jag med att välja kläder, blogga och vimsa runt i hemmet lite så där nervöst. Det kändes som en d’éja vu av studenten.

Klockan 12 samlades klassen hemma hos S i hans fantastiska lägenhet, det var dags för avslutningsknytis. Det var himla trevligt och vi åt och drack så man blev både matt och mätt. Det blev också lite presentutdelning.

Vi fick varsin lilja av vår lärare och hon fick ett armband och en t-shirt med en oförglömlig klassbild och citatet ”världens bästa fröken”. 😀 Den gick hem!

När vi ätit, druckit kaffe och planerat tog vi oss till skolan för att fixa det sista till vernissaget. Vi satte upp namnskyltar, städade undan och flyttade möbler så det skulle vara snyggt överallt. Vernissagegänget köpte vin, muggar, salta pinnar, vi råddade med datorn och bildspelet, dukade upp och ställde i ordning. Till sist slog klockan 18, portarna öppnade och besökarna strömmade in. Och de var många som kom! Det var rejält trångt i entrén, folk flockades i trapporna, galleri Dobre och överst i det andra trapphuset. Det minglades, skålades, hejades och beundrades. Helt klart en succ’e9!

Här är de bilder jag ställde ut.

Vi elever hjälptes åt med att vakta bildspelsdatorn, servera vin och städa undan och emellan vaktpassen var det bara att mingla, träffa vänner och kolla på bilder. Det var så kul! 😀 Timmarna flög förbi och klockan 21 var man både matt, lycklig, ömfotad, salongsberusad, törstig och belåten.

Vi städade och sedan tågade vi i väg till en restaurang för lite mat, prat och några avslutande öl. En lång och härlig dag som blev en smula melankolisk när vi skulle skiljas. Men vi ska hålla kontakten och det dröjer nog inte innan vi ses igen. Om inte annat så blir det den 24 maj när utställningen ska hängas ner.

Men vilken dag! Så lång och så bra och så fantastisk! Mitt största tack till mina härliga kurskompisar, det har varit en stor glädje och inspirationskälla att få plugga med er i två terminer!

Smygpremiär

Idag har jag haft smygpremiär på vår utställning, 150 meter bild. Efter jobbet visade jag bilderna för Iryo sensei och sensei Daniel eftersom de har svårt att komma på vernissaget imorgon. Eftersom Daniel är självlärd fotograf och även har varit fotolärare på Tollare folkhögskola var det extra roligt att höra deras åsikter.

Daniel tyckte att det var hög teknisk kvalitet på allas bilder och det var roligt att vi valt så olika stilar och ämnen. Bra bredd med andra ord. När vi väl kom till mina bilder så fick jag massor med beröm för att jag lyckats fånga ögonblicken och att kopieringen var fin. 😀 Det kändes toppenbra! Jag är så glad att de kom och jag hoppas det kommer några fler från klubben i morgon. Men jag ska visa bilder på träningen också.

Nu känns allt bara fantastiskt roligt inför vernissaget imorgon, det kommer att bli så bra! Jag tror det kommer massor med folk!

Den stora hängningsdagen

Idag är det den näst sista dagen på GFU. Vi ska göra allt klart inför vernissaget på torsdag, så det innebar att hänga bilder. Det är ingen lek det där med att få upp sina bilder på väggen. Man blir trött, svettig, krokarna trillar ner, linorna korvar sig, kapabitarna är för tjocka eller för tunna, bilderna lutar än hit, än dit…

Kort sagt, att hänga är ett riktigt helvete.

Det började med att jag och C åkte och hämtade våra inramade bilder, i samband med det fick vi i uppdrag att köpa linor, sockerbitar, batterier och kapa, så vi flängde runt mellan Gallerix, Claes Ohlsson och Matton. En dryg timme senare kom vi tillbaka till skolan och sedan var det bara att kasta sig över jobbet.

Det där magiska krokarna från Gallerix visade sig vara bra, men rätt pilliga också. Man trädde in linan i listkroken och pillade på sina tavelkrokar, i mitt fall två per lina. Sedan skulle krokarna ställas in i höjdled, bilderna skulle justeras i sidled, kapan smackas dit på baksidan av bilderna så allt kunde justeras i djupled…

Efter ett tag blev man helt tokig. Jag insåg efter ett tag (när jag var klar) att jag borde ha tejpat fast linan på väggen och sedan fixat krokarna och sist hängt upp tavlorna. Men man lär sig av sina misstag. I stället blev det ögonmått, fingertoppskänsla och lite charmig felmarginal som fick råda. Bilderna är på plats och jag ber till alla gudar att de sitter uppe hela utställningen, till den 24 maj.

Innan dagen var över försökte jag så gott jag kunde hjälpa S med hennes bilder, jag hoppas att det var till någon nytta. Men det var prövande för oss båda, krokar trillade, printar trillade, det var än för lågt, än för högt… Som tur är har vi tid på oss på torsdag att finputsa.

På kvällen var jag på karaten för att lämna flyers och meddelande om utställningen och gissa om det var skönt att träna när man slitit med hängningen hela dagen. Trots att det blev tokstressigt att hinna hem och hämta träningskläderna så blev allt bra till slut. Puh!

När åsikterna går isär

Jobb, möte, webba, bildhantera, ringa, skriva, fråga, svara. På jobbet var det dags att röja upp efter senaste tidningsmakandet, planera för nästa tidning och förbereda allt till vår webb som ska gå ut när vi själva är lediga. Det tog sin tid, men sedan kunde man gå hem och återgå till utställningsfixandet.

Under dagen hade det också blossat upp en ganska dramatisk mejlkonversation om vem som skulle hänga var. I samråd med två av lärarna gjordes det några mindre justeringar i går och det var när dessa ändringar skulle förklaras för resten av utställarna som det tog fyr. Kort sagt kan man bara säga att ett litet missförstånd om hur två personer skulle utnyttja tre väggar ledde till något som närmast var att likna vid ett mindre världskrig i e-posten. Till slut satte våra tre lärare ner fötterna och hävdade att de avgör var vi alla ska hänga på måndag, därmed basta. Det var bra att de lade in sitt veto, men tråkigt också att allt skulle urarta och folk bli ledsna och sårade när vi faktiskt hade lyckats placera ut alla.

Nåja, det är inte helt lätt att få det att fungera när det är nästan 50 personer som ska visa sina bilder och alla ju vill ha mesta och bästa möjliga yta för sig själv. Det är ju nästan så man hade haft lust att stämma upp i ”We shall overcome…” Men då hade man väl blivit lynchad.

Konsten att hålla sig till ramarna

Skola igen. Det kändes som om man knappt varit därifrån… Vi visade våra klasskamrater vad vi kommit fram till under gårdagens hängningsplanering och var alla skulle få hänga. Sedan har vi snackat lite praktiskt om vad som återstår att göra, ramning, montering, eventuell sponsringshjälp, inköp, pressutskick.

De flesta av oss har sprungit runt i huset och kollat in våra väggar, redigerat bilder och valt bilder. Efter lunchen har jag grejat med mina bilder, valt ut dem, gjort sista redigeringen och ställt storlek så allt är klart för att printa. Sedan har jag och min kurskompis K sprungit runt och kollat på ramar och krokar. När vi ledsnat på det gick vi till Hamngatsgallerian och köpte glass och sedan satte vi oss i Kungsträdgården. Sjyst avrundning på dagen! Man behöver glass när man försökt klura ut hur ens bilder ska hänga hur breda ramarna är, hur stora passepartouten ska vara och bilden. Det är inte en helt enkel ekvation att lösa.

Vilken vägg får jag?

Förutom att vi har gjort tidning i dag har dagen mest präglats av att idag var det den stora dagen för hängningsgruppen. Nu skulle hela vår utställning planeras, alla projekt skulle upp på väggarna och skolan fyllas med bilder.

Vi var sex tappra som satt beväpnade med kartor, projektbeskrivningar och sammanställda listor över alla deltagare och gick igenom alla skrymslen och vrår i skolan för att försöka hitta bästa möjliga platser åt alla. Det var ett rejält pussel och det tog dryga tre timmar att få ihop det. Vi tror att vi har lyckats och att vi har fått med alla. 🙂 Det är skönt att det är gjort och att vi nu kan komma i gång med alla andra delar. Det ska nog bli en utställning! En stor eloge åt alla som skrivit, ritat kartor, mejlat, förklarat, ringt, frågat, svarat och jobbat för det här. Heja oss!

Peppad för utställning

Den här dagen har rullat på som vanligt, jobb och jobb och därefter ett möte på skolan där vi skulle diskutera vår utställning. Vi fick besök av Sara Arnald som berättade hur hon och hennes dåvarande klasskompisar gått till väga när Fotoskolan hade utställning i huset för ungefär två år sedan.

Det var kul, vi fick massor med bra tips och det var en chans för oss i de tre klasserna att snacka med varandra. Okej, vi som var där kanske ska tilläggas. Vi var bara nio pers av ungefär 40 så det var väl inte världens bästa uppslutning, men vi som var där får förmedla till våra kamrater. Det går det med!

Men kontentan för mig var att jag känner mig peppad att jobba inför utställningen. Det ska bli jätteroligt! Även om man så klart är stressad, osäker på hur många, i vilken storlek och på vilket sätt och allt det där, men det ordnar sig.