It’s Boss Time!

Så var det dags igen, Bruce Springsteen och E Street Band har dragit ut på vägarna för turné. Denna gång var anledningen ”The ties that bind – the River collection”, dvs boxen med remastrad version av the River plus en del outtakes som inte kom med på det slutliga dubbelalbumet. Sommarens utomhusturné i Europa hade föregåtts av en inomhussväng i USA där hela Riverplattan spelades från början till slut och så blev det lite gott och blandat till extranumren.

Sommarens Europaturné var något helt annat, hela Riverplattan spelades bara vid ett fåtal tillfällen, i stället var det ”vanlig” konsert som gällde. Många kioskvältarhits som passar på stor utomhusarena och som de flesta känner igen. Inte riktigt vad man hade önskat, men det blev faktiskt bra. Sverige fick tre konserter på Ullevi. Och trots lite trög inledning så blev ju även vi supernördar nöjda. Det fanns ju något för alla. Här är några bilder från konserterna 25 och 27 juni.

Bruce och jag

 Var på bio i går och kollade filmen ”Springsteen & I”. Den är gjord av videoklipp, gjorda av fans runt om i världen där de snackar om Bruce och hur hans musik har berört dem.

Rätt kul idé att fansen har fått skicka in klipp (jodå, jag blev tillfrågad själv pga den bok jag gjort och det där filmprojektet som ligger på is men det fanns helt enkelt inga lämpliga bitar att ta med.) Det var många fina berättelser och några gräsligt pinsamma. Man kände igen sig i mycket, men bäst var nog killen som inte var särskilt förtjust i Springsteens musik, men han härdade ut eftersom hans fru var stort Brucefan och han ju så klart älskade henne. Det gav lite perspektiv på alla frälsta fans. Sedan fanns det otroligt rörande berättelser, som tjejen som kom av sig hela tiden, men till sist lyckades läsa upp ett brev som hon skrivit till Bruce som var helt fantastiskt. Otroligt rörande.

Efter filmen följde ett minikonsertavsnitt från 2012, det var fint. Plus avslutningen där några av fansen som medverkat i filmen faktiskt fick träffa sin idol. Det var både roligt och fint.

Det fick mig att tänka en del på Bruce, han är tveklöst min största musikaliska idol vars musik jag alltid kommer att lyssna på, oavsett ålder. Mitt soundtrack liksom. Men jag lyssnar inte varje dag, och den där gränslösa längtan som man förr ville döva med vad som helst som fick en känna att livet har mening – och där Springsteenkonserter fyllde en viktig bit – den är inte lika akut längre. Det handlar ju om att man åldras, hittar nya värden i livet, hittar en stabilitet i sig själv och det liv man vill leva. Man måste inte vara en sökare jämt. Hittar man hem så blir behovet av att leva genom någon/något annat mindre.

Jag har fantastiska minnen till Springsteens musik och konserter, jag har träffat massor med kul människor tack vare honom. Men jag funderar fortfarande på vad jag egentligen skulle säga till honom om vi träffades. Jag skulle förmodligen inte få fram ett ord. Vad säger man egentligen till någon vars musik har tröstat och glatt en genom livet, men som man ändå inte känner? Han är ju en främling trots att musiken gör att jag tror att jag vet vem han är. Men det är helt okej det med.

Lägger in en bild från konserten på Friends arena 4 maj i år. Håll till godo.

För den som vill läsa mer om vad fansen tycker om Springsteen så finns min bok här. Kolla in den.

Brucemani igen

Så plötsligt har ryktena kommit i svaj igen. Det vankas både ny platta och turné. Vem det gällde? Bruce Springsteen naturligtvis.

Och så börjar den vanliga karusellen av nojor. Plattan är inte släppt än, ingen vet särskilt mycket. Men biljetterna till turnén ska hastigt och lustigt vara på G. Det är bokat för en spelning på Ullevi i juli nästa år. Jag lyckas på tag på två biljetter till konserten via ett specialsläpp på nätet för medlemmar på Live Nations klubbsida. Det går oväntat lätt trots att jag sitter framför datorn utan stora förhoppningar.

Men på själva släppdagen är det ju vänner som ska hjälpas, så jag beger mig i ottan till Globen. Det visar sig att släppet ska ske inte vid de vanliga biljettkassorna, utan vid Skyviews biljettkassa. Genast nojar alla för att de tre kassorna inte ska räcka för att hjälpa oss som är på plats. Jag har nr 84 i kön och så småningom är vi över 100 pers vid Globen. Listor och nummer fixas. Vi står och kurar i snålblåsten. Många värmer sig på McDonalds så länge det går.

En del har köat i ett par tre dagar för detta. Jag är glad att jag kommer loss samma dag och är säker på att det ska ordna sig. Men det blir på håret. Det går långsamt och när det bara är en handfull personer framför mig så kommer beskedet att det är utsålt. Men strax kommer glädjebeskedet att det blir en andra konsert, så då har jag hamnat i guldläge. Jag köper åtta biljetter till den nya konserten och kan hjälpa de som har bett om hjälp. Skönt!

Det blir tre Brucekonserter nästa sommar. Två på Ullevi den 27 och 28 juli och en i Berlin den 30 maj. 😀 Fest!

Grattis Bruce!

Fast det är höst så märks det inte särskilt mycket än. Solen skiner, det är varmt och behagligt, det regnar inte särskilt ofta. Jag tar en promenad förbi Stadshuset och sitter och myser på en solvarm stenbänk och tittar ut över Riddarfjärden. Sämre kan man ha det. För övrigt är det Bruce Springsteens födelsedag idag. Han fyller 60 år. Det kan man  inte tro när man ser honom live. Jag hoppas innerligt att han kommer att fortsätta spela ett tag till! 😀 Dagen till ära tar jag på mig en konserttröja för att hedra födelsedagsbarnet. Grattis Bruce!

Back in the real world

20090608_kl0719wSå var det måndag, tillbaka till jobbet, tidningslämning och regnrusk. Jag var rätt mör. Trött av sömnbrist, stel i ben och rygg efter allt köande och hoppande, lite rosslig i halsen efter all allsång, rödmosig i fejset av all sol, vind och regn och med spruckna läppar… Enda minnet av helgens konserter var numret på handen och två armband. Det tar på krafterna att gå på konsert! Och ändå har jag inte köat så överdrivet mycket. Det känns bra, att kunna välja bort sådant. Tidningsmakeriet gick bra, vi fick allt gjort och lämnat i tid. Skönt!

På kvällen fick jag mess av P som på tåget tillbaka till Göteborg hade ordnat biljetter till den näst sista Springsteenkonserten på Giant’s Stadium i East Rutherford i oktober. Tänk om det skulle gå att få följa med!

Fade Away

20090607_kl1234wSå var det söndag och dags för den tredje Springsteenkonserten. Jag och P var på plats vid 12-tiden. Det var sol, mer folk och lite rörigare när armbanden skulle delas ut. Jag höll knappt på att få ett!

Men det gick och vi kom in. Denna gång mycket närmare den högra catwalken och bra mycket närmare scenen än tidigare dagar. Nice!

Konserten var väldigt bra, även om jag själv hade en svacka på mitten. Men det fanns så klart höjdare, Fade Away var riktigt tung, men också Spirit in the Night, The River, Ramrod och Mony Mony var bra. Det blev sent innan man kom i säng, men oj, vad det var värt det! 😀

Lost in the Flood

Min kompis I anlände med tåg strax före midnatt i går och idag på morgonen kom hennes man K. Vi har träffat I:s bror, lunchat och förberett oss inför ännu en Brucekonsert. Idag var det extra roligt eftersom även min vän A skulle gå. Dessutom var det första Brucekonserten för min GFU-kompis K som var mycket exalterad. Vi mötte P som jag köat med under gårdagen strax före fyra. Vi hade väl köat ungefär en timme innan vi fick armband och vid insläpttet marscherade vi in och ställde oss ungefär där jag och P stått dagen innan.

Det blev en grymt bra konsert, höjdpunkten var utan tvekan Lost in the Flood och känslan av att se K under hennes första Springsteenkonsert. Kvällen avrundades med ett par öl på Tennstopet, eftersom de stängde rätt kvickt hamnade vi på KGB och därefter hemma hos min vän C där vi drack champagne. Vilken kväll!

En historisk dag

Idag har det varit lugnt, med promenad, en fika med en god vän och lite stillsamt tv-tittande. Tv-tittandet bestod i att beskåda artistgalan inför Barack Obamas installation som USA:s förste svarte president. Eftersom Bruce Springsteen skulle uppträda var jag förstås tvungen att titta. 🙂

Här är dagens bildskörd.

Finska bilder av snö berör

Idag passade jag på att kolla lite fotoutställningar för att bilda mig lite. Först gick jag till Gun Gallery på Runebergsgatan och spanade in Pentti Sammallahti. Jag gillade hans utställning Lumi, mycket. Små svartvita bilder, fotograferade i Ryssland och Finland av människor och hundar i staden, på vägen. Jättefina toner, tidlösa motiv. Folk som pulsar i snön över en gata där lastbilar susar förbi, Leninporträtt, hundar som springer, hundar som sitter på en motorcykel med snöskidor. Märkligt men finstämt.

Sedan knatade jag i väg till Kulturhuset och kollade in Julia Peirones utställning Golden Me. Jag vet inte om det var jag som var korkad, men det var ett porträtt på en ensam ung tjej, en stor bild med en massa tjejer som kollar rakt in i kameran och kanske ett tiotal bilder på hårsnoddar mot vit bakgrund. En snodd per tjej ungefär. Jaha? Inte mer? Det kanske var helt fantastiskt för henne att jobba med de här bilderna, men de bara gled av mig fullkomligt. Helt ointressant. För mig, alltså. De två bilderna med människor var så klart kompetent fotograferade, men de rörde mig inte det bittersta. Jaja. Allt kan inte passa alla.

Men det roligaste var nog affischen om att Debaser ska ha Springsteenafton. Det påminde mig om att det bara är ungefär sjutton dagar till Springsteens nya platta kommer. 😀 Härligt!