Var på bio i går och kollade filmen ”Springsteen & I”. Den är gjord av videoklipp, gjorda av fans runt om i världen där de snackar om Bruce och hur hans musik har berört dem.
Rätt kul idé att fansen har fått skicka in klipp (jodå, jag blev tillfrågad själv pga den bok jag gjort och det där filmprojektet som ligger på is men det fanns helt enkelt inga lämpliga bitar att ta med.) Det var många fina berättelser och några gräsligt pinsamma. Man kände igen sig i mycket, men bäst var nog killen som inte var särskilt förtjust i Springsteens musik, men han härdade ut eftersom hans fru var stort Brucefan och han ju så klart älskade henne. Det gav lite perspektiv på alla frälsta fans. Sedan fanns det otroligt rörande berättelser, som tjejen som kom av sig hela tiden, men till sist lyckades läsa upp ett brev som hon skrivit till Bruce som var helt fantastiskt. Otroligt rörande.
Efter filmen följde ett minikonsertavsnitt från 2012, det var fint. Plus avslutningen där några av fansen som medverkat i filmen faktiskt fick träffa sin idol. Det var både roligt och fint.
Det fick mig att tänka en del på Bruce, han är tveklöst min största musikaliska idol vars musik jag alltid kommer att lyssna på, oavsett ålder. Mitt soundtrack liksom. Men jag lyssnar inte varje dag, och den där gränslösa längtan som man förr ville döva med vad som helst som fick en känna att livet har mening – och där Springsteenkonserter fyllde en viktig bit – den är inte lika akut längre. Det handlar ju om att man åldras, hittar nya värden i livet, hittar en stabilitet i sig själv och det liv man vill leva. Man måste inte vara en sökare jämt. Hittar man hem så blir behovet av att leva genom någon/något annat mindre.
Jag har fantastiska minnen till Springsteens musik och konserter, jag har träffat massor med kul människor tack vare honom. Men jag funderar fortfarande på vad jag egentligen skulle säga till honom om vi träffades. Jag skulle förmodligen inte få fram ett ord. Vad säger man egentligen till någon vars musik har tröstat och glatt en genom livet, men som man ändå inte känner? Han är ju en främling trots att musiken gör att jag tror att jag vet vem han är. Men det är helt okej det med.
Lägger in en bild från konserten på Friends arena 4 maj i år. Håll till godo.
För den som vill läsa mer om vad fansen tycker om Springsteen så finns min bok här. Kolla in den.
Har varit på Waterfront Arena med maken. Vi såg Little Steven och hans band Disciples of Soul. Jättebra konsert! Jag har inte sett Steven van Zandt live med sitt eget band tidigare, så detta var väldigt roligt. Och det var härligt att höra mellansnacket om att ibland behöver man bara en dos med musik, en chans att få vara tillsammans med medkännande människor, dela en upplevelse och göra något som ger energi för att orka med vardagen. En bra beskrivning.
