En kväll med Disciples of Soul

Har varit på Waterfront Arena med maken. Vi såg Little Steven och hans band Disciples of Soul. Jättebra konsert! Jag har inte sett Steven van Zandt live med sitt eget band tidigare, så detta var väldigt roligt. Och det var härligt att höra mellansnacket om att ibland behöver man bara en dos med musik, en chans att få vara tillsammans med medkännande människor, dela en upplevelse och göra något som ger energi för att orka med vardagen. En bra beskrivning.

Vi kan alla behöva en dos av sånt där som laddar batterierna, ökar livslusten och får oss att känna att vi inte är ensamma, det finns andra som känner likadant, som vill samma sak och som gärna delar den där stunden.

Jättebra konsert och en tankeställare. Mer sånt. Man får inte glömma bort att ge sig själv mer av sånt som ger glädje. Livet är inte bara jobb och att betala räkningar.

Sista kvällen med Kent


Warning: A non-numeric value encountered in /data/0/4/04547da3-d5a2-4560-8b46-a8d66bf916e1/johannamortberg.se/public_html/wp-content/plugins/nextgen-gallery/src/DisplayTypes/Thumbnails.php on line 72

Den här kvällen blev lite speciell, det var dags för den absolut sista konserten någonsin med svenska bandet Kent. De har ju visserligen varit ute på avskedsturné ett tag och de avslutade med tre konserter på Tele2 arena här i Stockholm, men nu var det alltså dags för den sista. Lite vemodigt. Jag har sett Kent minst en handfull gånger, har inte helt koll, men gillar dem skarpt som liveband trots att jag är hopplöst dålig på låttexter och titlar. Har de flesta plattorna därhemma och lyssnar ofta på dem.

Denna kväll blev väldigt snygg, många snygga projektioner och filmsnuttar på jätteskärmarna. Väldigt visuellt. Bra känsla också i många av låtarna, men det fanns också punkter som inte var fullt så ösiga. Vi stod längst bak vid staketet i första hagen, på vänster sida av scenen. Intrycken grumlades lite av att vi hade en autostrada precis framför oss där folk kom och gick mest hela tiden. Folk som köpt öl och vatten eller måste ledas ut på grund av värmeslag. Lite svårt att koncentrera sig på musiken då… Men det var en bra konsert och två fina tal av Jocke Berg till bandet och publiken. Men det kändes nog trots allt rätt bra att det var sista giget efteråt. Värdigt avslut, men gnistan att fortsätta i över 20 år till var nog liksom inte där. Och det ska bli spännande att se vad som händer med bandmedlemmarna nu. Blir nog lite soloprojekt, producerande och annat.

Här är låtlistan:

Gigi
999
Stoppa mig juni (lilla ego)
Romeo återvunnen ensam
Vinter02
Var är vi nu?
Hjärta
Andromeda
Egoist
Vi är för alltid
Innan allting tar slut/Den vänstra stranden
La belle époque
Ingenting
Kärleken väntar
Vinter17
Jag ser dig
Musik non stop
Socker
Utan dina andetag
Sverige
747
December

Extranummer
Förlåtelsen
Dom andra
Mannen i den vita hatten (16 år senare)
Den sista sången

Här är i alla fall några bilder från den sista kvällen någonsin.

It’s Boss Time!


Warning: A non-numeric value encountered in /data/0/4/04547da3-d5a2-4560-8b46-a8d66bf916e1/johannamortberg.se/public_html/wp-content/plugins/nextgen-gallery/src/DisplayTypes/Thumbnails.php on line 72

Så var det dags igen, Bruce Springsteen och E Street Band har dragit ut på vägarna för turné. Denna gång var anledningen ”The ties that bind – the River collection”, dvs boxen med remastrad version av the River plus en del outtakes som inte kom med på det slutliga dubbelalbumet. Sommarens utomhusturné i Europa hade föregåtts av en inomhussväng i USA där hela Riverplattan spelades från början till slut och så blev det lite gott och blandat till extranumren.

Sommarens Europaturné var något helt annat, hela Riverplattan spelades bara vid ett fåtal tillfällen, i stället var det ”vanlig” konsert som gällde. Många kioskvältarhits som passar på stor utomhusarena och som de flesta känner igen. Inte riktigt vad man hade önskat, men det blev faktiskt bra. Sverige fick tre konserter på Ullevi. Och trots lite trög inledning så blev ju även vi supernördar nöjda. Det fanns ju något för alla. Här är några bilder från konserterna 25 och 27 juni.

Rosanne Cash på Nalen


Warning: A non-numeric value encountered in /data/0/4/04547da3-d5a2-4560-8b46-a8d66bf916e1/johannamortberg.se/public_html/wp-content/plugins/nextgen-gallery/src/DisplayTypes/Thumbnails.php on line 72

Ledig dag efter många veckor av arbete. Väldigt skönt. Jag sov länge på morgonen, stack ut och cyklade en sväng trots värmen och på kvällen har maken och jag varit på konsert. Vi inledde med middag på Nalen, vilket var mycket trevligt. Suverän mat och vänligt bemötande. Jag åt toast med kalixlöjrom till förrätt, maken tog svenska klassiker, vilket var små munsbitar av sill, västerbottenpaj, gravad lax och suovas. till huvudrätt renkalv och kantareller för mig, för maken 12-timmars bakad kalv med svartrotsterrin och jordärtskockspuré. Till dessert smultronglass med fläderfluff och brödpudding för mig och vit chokladmousse med rabarberkompott för maken. Förstklassigt.

Sedan var det konsert, Rosanne Cash och maken John Leventhal. Det var otroligt varmt i lokalen, men konserten var kanonbra. Rosanne berättade mycket om låtarna från nya skivan ”The river and the thread”. Det var väldigt roligt att se dem. Lite extra kul var det att hon nämnde skivbutiken Pet Sounds och hur hon blivit tagen av en artist som hade spelats där. Hon hade frågat vem det var och fått veta att det var en amerikansk artist som hon sedan lärt känna och även sjungit med. Tack vare Pet Sounds. Efteråt träffade jag Stefan som äger butiken ute på gatan. Han berättade att det var han som stått i butiken när hon frågat. Så det var kul! 🙂

Efteråt gick jag och maken på Rigoletto och drack en öl. Det var ganska sent och rätt hög musik där, men okej. Sedan åkte vi hem.

Konserthäng


Warning: A non-numeric value encountered in /data/0/4/04547da3-d5a2-4560-8b46-a8d66bf916e1/johannamortberg.se/public_html/wp-content/plugins/nextgen-gallery/src/DisplayTypes/Thumbnails.php on line 72

Idag har det varit en dag full av pyssel. Jag har bakat bröd, ett jästbröd med aprikoser och hasselnötter som blev riktigt gott. Jag har också hunnit med en promenad och upptäckten av lite rolig stickkonst i grannskapet innan det blev kväll och dags för konsert på Debaser. Jag träffade min kompis A och vi åt middag först på ett turkhak vid Medis. Lite osynlig restaurang, men vällagad och god mat. Sedan slank vi in på Debaser, tog en öl i baren och lyssnade på A:s favoriter The Hector. Bra band. Vi fick också höra Oh My samt Sylvester Schlegel, till priset av ett par öl och varsin drink. Det var nämligen fritt inträde före klockan 21. Det passade oss perfekt.

Bra musik, fint barhäng och trevligt umgänge. Enda smolket var en förkylning som gjorde mig lite hängig. Men det kunde ha varit värre.

 

Depeche Mode


Warning: A non-numeric value encountered in /data/0/4/04547da3-d5a2-4560-8b46-a8d66bf916e1/johannamortberg.se/public_html/wp-content/plugins/nextgen-gallery/src/DisplayTypes/Thumbnails.php on line 72

 I går var T och jag i Globen och såg Depeche Mode. Det var något av en slump. Depeche skulle egentligen ha spelat i Borlänge på Peace & Love-festivalen. Men festivalen gjorde konkurs och bandet blev i stället ombokade till Globen. Jag lyckades fixa biljett lätt som en plätt och i går var det dags. Det var hur soft som helst. Vi kom dit strax efter att portarna öppnats, det var bara att gå raka vägen in, få sig ett armband och ställa sig vid scenen. De bästa platserna var tagna, men vi hamnade ett par rader från högerkanten på den lilla catwalk som fanns vid scenens högra sida. (Sett från publikhåll alltså.) Toppenbra.

Innan det drog i gång träffade vi också min skolkamrat P, vi gick gymnasiet tillsammans och har knappt setts sedan dess. Det var kul att ses igen och snacka och jag tror att vi båda var oss ganska lika sedan skoltiden. gud, det har ju nästan gått halva livet sedan vi tog studenten…

Hur som helst, Shout out Loud var förband, de var rätt okej, men sedan var det dags för Depeche. Jag har sett dem ett par gånger tidigare och gillar dem även om jag inte har så många skivor. De är riktigt bra live också, Dave Gahan är en publikdomptör i stil med Bono och sjunger fantastiskt bra. Det var lite segt i början med låtarna från nya plattan Delta Machine, men när de började rada upp klassiker så var det grymt drag i publiken. Tråkigt nog var Gahan inte ute på catwalken så mycket som jag hoppats, så vi var en aning på kanten, men upplevelsen var fin. Det blev inte så bra bilder dock. Lite långt avstånd. Hur som helst var det en jättebra konsert, även om den kanske kändes lite tröttare i början än senast jag såg Depeche på Globen för två tre år sedan. Det svänger fortfarande och Dave Gahan vet hur man ska hantera ett mikrofonstativ.

Här är några bilder i alla fall.

Tredje gången Bruce

Så var det dags för tredje och sista Springsteenkonserten på Friends arena. Jag och P åkte ut på förmiddagen och lyckades få hyfsade könummer. Den här gången var det bara en kö. Skönt och rätt välorganiserat. Vi kom in utan problem och vi fick armband och klev in i första hagen. Vi fick plats lite längre åt höger, men som vanligt på Steves sida ungefär i sjätte sjunde raden från scenkanten. Bra platser med andra ord! 😀

Den sista konserten blev den mest förutsägbara, Springsteen körde hela Born in the USA-plattan och det var bara partylåtar hela kvällen. Kul, ja, men inte lika dynamiskt eller överraskande som tidigare spelningar. Jag var ganska uttråkad hela kvällen. Största behållningen var Spirit in the Night, Cover Me, Raise Your Hand och Rosalita. Snacka om att man blivit bortskämd. Nu kan gubben gärna hålla sig hemma något år innan han turnerar igen. Och väljer han att åka ut igen så får han banne mig spela in en ny platta först.

Mera Bruce

 Efter att ha haft goda vänner från västkusten på lunch drog jag och P i väg till Solna igen för Springsteenkonsert nummer två på Friends. Vi hade rekat vägen bättre och åkte tunnelbana till Näckrosen. Det gick snabbt att ta sig till arenan och vi fick könummer i den andra halvan. Efter de första 500 hade de börjat om och vi fick nummer 366 och 367 i den andra gruppen. Insläppet var lugnare och vi kom utan problem in i första hagen. Vi kom närmare scenen, in mot den triangel där catwalken går ut från huvudscenen på Little Stevens sida. Klart bra!

Den här konserten var ösigare än gårdagens, bättre energi från bandet och publiken och att vi fick höra hela Darknessplattan var ingen jätteöverraskning, men superkul eftersom den är så otroligt bra. Guldkornen var fler denna dag, eller vad sägs om önskelåtarna My Love Will Not Let You Down, Leap of Faith, I’m a Rocker och Better Days? Extra kul eftersom man känner personerna som önskade dem. Adam Raised a Cain och Racing in the Streets var fullkomligt lysande också.

Vi kom hem enklare eftersom vi hittat en bättre väg att gå, tunnelbanan från Näckrosen var pålitlig och vi slapp en stor del av den väntan vi råkat ut för under gårdagen.

 

Bruce på Friends


Warning: A non-numeric value encountered in /data/0/4/04547da3-d5a2-4560-8b46-a8d66bf916e1/johannamortberg.se/public_html/wp-content/plugins/nextgen-gallery/src/DisplayTypes/Thumbnails.php on line 72

Så var det dags för den första av tre Springsteenkonserter på nybyggda Friends arena i Solna. Jag och min kompis P kom dit rätt sent, jag jobbade till 16 så vi var inte på plats förrän cirka 16.30. Vi fick inga könummer, men hakade på kön och kom utan större problem in i första hagen. Vi hamnade rätt långt bak i mitten, men när vi hittat T som kom ännu senare, så stod vi rätt bra till. Och under konserten så hamnade vi längre fram.

Det var helt okej, Springsteen valde att spela hela Born to Run-plattan som ett tack till den trogna publiken. Det var stort, första gången han gjorde det utanför USA.  Och det finns ju några godbitar på skivan som jag inte hört live, så det var fint.

Efteråt var det ett rent helvete att ta sig hemåt. Vi insåg att pendeltåget var kört, vi skulle gå till Solna centrum, men fastnade i en massa vägarbeten och tillbringade ohyggligt lång tid med att komma till tunnelbanestationen. Sedan fick vi vänta rejält länge på ett tåg där vi fick plats. Det tog säkert två timmar innan vi var hemma. Inte okej!

Southside på Nalen


Warning: A non-numeric value encountered in /data/0/4/04547da3-d5a2-4560-8b46-a8d66bf916e1/johannamortberg.se/public_html/wp-content/plugins/nextgen-gallery/src/DisplayTypes/Thumbnails.php on line 72

Den här kvällen var jag, T och min vän A på Nalen för att se Southside Johnny & the Asbury Jukes. Ett av våra favoritband som vi sett många gånger.

Det blev en riktigt bra spelning, fullt ös på bandet som vanligt, bra låtval och vi fick pärlan The Fever. Otroligt bra låt, gjort med känsla. Efteråt tog vi en öl medan publiken försvann supersnabbt. När vi hämtat våra kläder i garderoben så kom uncle South himself ut från Nalen, vi han tacka för showen, ha sa tack för att vi kom och så nöp han A i armen. Eftersom det är hennes stora idol sedan många år tillbaka blev hon väldigt glad och tagen. Det var vi också. Klart kul och en toppenkväll!

Här är några bilder.