I dag har jag varit på konsert med min kompis A. Vi åt på en irländsk pub i Gamla stan innan vi drog oss mot Berns där vi skulle se Gaslight Anthem. Kön ringlade inte så lång, det var kallt så vi smet in på den lilla bistron i parken i väntan på att dörrarna skulle öppnas. När vi gick ut igen gick kön en bra bit förbi bistron. Men det gjorde inget, vi kom in fort och hamnade trots allt ganska långt fram.

Först var det förband, vilket vi inte räknat med. Bandet hette Japandroids, två killar från USA, en gitarrist och en trummis. De var helt galna på scenen, tyvärr var ljudet gräsligt så det försämrade deras spelning avsevärt. Trummorna dränkte både gitarren och sången, så man hörde inga texter eller nåt. Mot slutet blev det bättre, men tyvärr lät det bara som oljud hela tiden.

Jag testade att motionera lilla Sonykameran och den presterade gott. Det är skönt att bara kunna smacka upp ISO:t till 3200 och sedan panga på. Kameran är lite långsam från att man tagit bilden tills den visas på skärmen, ska kolla om jag kan ändra det. I övrigt funkar det bra, förutom att det är lätt hänt att ibland trycka fel på de små knapparna. Men jag vänjer mig sakta, så det tar sig nog.

Huvudbandet Gaslight Anthem var bra. Jag hade inte lyssnat jättemycket innan, men de hade bra scennärvaro, helt okej publikkontakt och schyst sväng. Publiken hängde bra med i låttexterna. Vi stod rätt långt fram, ungefär femte raden på ståplats. Vi hamnade bredvid några som prompt skulle trängas och när de fick sällskap av ytterligare trängisar så blev det lite buffigt. Publiken var småfull, stökig och det blev en hel det rörelser i sidled som var lite tröttsamma. Plus att en kille publiksurfade, jag tror jag hade hans ben vid mitt huvud fyra gånger under kvällen. Först trodde jag att han mådde dåligt och skulle över kravallen, men så var det inte.

Nå, det var en kul upplevelse, efteråt sippade vi varsin öl på Bistro Rigoletto innan hemgång.