Trots en sen kväll med massor med dans var jag och I tidigt uppe för att hinna i tid till den stora paraden längs Champs Elysées. Klockan 10 börjar poliser, soldater, främlingslegionärer och kavallerister marschera och vi ville gärna få en bra plats.

På vägen ner till avenyn hade vi turen att få se Monsieur le President, Nicolas Sarkozy, som kom med mc-eskort på en bakgata. Han vinkade till oss och jag hann med att knäppa en ruta, som inte blev särskilt bra. Men vi såg presidenten!

Det var fullproppat med folk och många avspärrningar där vi hade tänkt oss att stå, så vi snirklade oss högre upp längs gatan. På en tvärgata fick vi se några mycket granna kavallerister med sina hästar. Lagom till vi hade hittat en plats på Champs Elysées flög jaktplanen in och sprutade ut rök i trikolorens färger. Sedan var det igång! Vi såg inte så förfärligt bra, men vi kom i samspråk med en vänlig fransman som lånade ut sin lilla stol till oss som vi kunde stå på och kika ut över folkhavet. Det sades på tv-nyheterna att det var omkring 200 000 personer som såg paraden. Vi hade ett trevligt samtal med fransmannen och fick veta en massa kuriosa. Kul! 😀

På kvällen bar det av till Marsfälten vid Eiffeltornet för att picknicka och invänta kvällens nationaldagsfyrverkeri. Först verkade det stört omöjligt att hitta en plats, men efter att vi snirklat oss långt ner på fältet så fann vi en ledig gräsplätt. Jag och min kusin E passade på att en stund spana in legendariske Johnny Halliday som spelade för oss 700 000 som var på plats. Scenen var en miljon mil bort, men tack vara storbildsskärmarna såg vi i alla fall lite. Kvällens höjdpunkt var utan tvekan fyrverkeriet som var mycket spektakulärt eftersom det också var jubileum för Eiffeltornet.