Massor med bilder och champagne

Idag var det skola igen. Vi inledde med lite tips och tricks i Photoshop, vi gick igenom hur man gör svartvitt, och lägger på brus. Vi fick lära oss en ny specialare när det gäller brus. Det var inte så krångligt utan väldigt bra. Det blev himla fint också!

Efter lunch så skulle vi gå på utställningar, först var vi på Gun Gallery och kollade in Anders Petersen. Sedan bar det av till Kulturhuset och Loretta Lux och Martin Bogren. Jag hade sett Loretta Lux förut, även Martin Bogrens svartvitta bilder om indiska män som ser havet för första gången. Massor med bra bilder och mycket att inspireras av inför vår utställning med hängning och printar. Man var lite mör i skallen efteråt, men det var en bra dag.

Sedan var det bara hem och pusta ut lite, vi var ett gäng i klassen (ungefär hälften) som hade blivit hembjudna till S för att inspektera utsikten i hans lägenhet på Kungsholmen. Det var magnifint trevligt och utsikten gick inte av för hackor. Vi åt, pratade, drack goda drycker och hade väldigt mysigt. 🙂

Att jag dessutom hade fått en flaska skumpa av S för att jag ordnade fram två Springsteenbiljetter gjorde inte dagen sämre. Den ska njutas vid nåt fint tillfälle!

Mera karatefotografering

Idag har jag varit på karateträning trots att jag fortfarande själv är för förkyld för att träna. Idag var det plåtning som gällde, jag måste ju testa min nya ringblixtadapter! Eftersom jag varit lite för snabb i vändningarna hade jag inte tittat så noga på kartongen utan bara smackat på adaptern på min vanliga blixt. Eftersom jag hade missat att man skulle sätta ett gummiband på blixten för att hindra adaptern från att trilla av, så flög den i backen ett par tre gånger. Tur att den bara är gjord av plast och inte kan går sönder… :/

Men det var ganska bökigt att ha den på kameran eftersom man inte kunde lita på att den satt kvar. Som tur var verkar det funka bättre nu när jag i efterskott petat dit den lilla gummisnodden. Det var roligt att fotografera med den, jag kanske inte är helt frälst än eftersom jag inte tagit så många nära porträtt, men det är okej. Jag menar, det är trots allt bara en adapter för en knapp tusing, så man kan ju inte vänta sig några mirakel.

Här är i alla fall dagens bilder.

Efter träningen har jag varit en sväng på Kulturhuset och kollat in två fotoutställningar. Den ena av Martin Bogren handlar om ett gäng indier som aldrig har sett havet, men åker på en bussresa dit och badar. Stora svartvita, korniga printar, jättefint! Det andra var en utställning med porträtt av amerikanska män från slutet av 1800-talet till i början av 1900-talet. Dear friends, amerikanska fotografier av män tillsammans 1840-1918, hette den. Små små fickporträtt, monterade i vackra ramar med rött sidentyg i. Roligt också eftersom bilderna visade bara män som var väldigt ömsinta mot varandra där de höll handen, höll varandra om axlarna eller poserade på ett sätt som skulle väcka helt andra associationer idag. Finstämt! Och fantastiska porträtt, vilket ljus!

I huvudet på Loretta Lux

Idag känns förkylningen om möjligt värre än i går. Blä. Orken räcker inte till mycket, och så ska man vara kreativ och bilddagboka. Hua. Jag masar mig i alla fall in till stan, går på Kulturhuset och tittar på Loretta Lux-utställningen. Himla fina imaginära porträtt som hon kallar dem. Snygga färgskalor, mjukt, mjukt blixtljus. Men ändå så oroande. Varför har barnen så stora huvuden? Varför är deras ögon så stora? För det kan väl inte vara så att Lux använder modeller som har vattenskalle hela bunten? Tror inte det… Men hur farao gör hon då? Varför blir proportionerna så märkliga? Bilderna väcker fler frågor än svar. Så här i förkylningstider kan jag känna visst släktskap med Lux-barnen. Min skalle känns lika uppblåst som deras.

Jag går hem och lägger mig och läser, med avbrott för något enstaka fotograferande. The Good Husband of Zebra Drive av Alexander McCall Smith passar utmärkt för det.

Finska bilder av snö berör

Idag passade jag på att kolla lite fotoutställningar för att bilda mig lite. Först gick jag till Gun Gallery på Runebergsgatan och spanade in Pentti Sammallahti. Jag gillade hans utställning Lumi, mycket. Små svartvita bilder, fotograferade i Ryssland och Finland av människor och hundar i staden, på vägen. Jättefina toner, tidlösa motiv. Folk som pulsar i snön över en gata där lastbilar susar förbi, Leninporträtt, hundar som springer, hundar som sitter på en motorcykel med snöskidor. Märkligt men finstämt.

Sedan knatade jag i väg till Kulturhuset och kollade in Julia Peirones utställning Golden Me. Jag vet inte om det var jag som var korkad, men det var ett porträtt på en ensam ung tjej, en stor bild med en massa tjejer som kollar rakt in i kameran och kanske ett tiotal bilder på hårsnoddar mot vit bakgrund. En snodd per tjej ungefär. Jaha? Inte mer? Det kanske var helt fantastiskt för henne att jobba med de här bilderna, men de bara gled av mig fullkomligt. Helt ointressant. För mig, alltså. De två bilderna med människor var så klart kompetent fotograferade, men de rörde mig inte det bittersta. Jaja. Allt kan inte passa alla.

Men det roligaste var nog affischen om att Debaser ska ha Springsteenafton. Det påminde mig om att det bara är ungefär sjutton dagar till Springsteens nya platta kommer. 😀 Härligt!

Se bild

Den här dagen har vi tillbringat på Nordiska Museet där vi har lyssnat på en föreläsning av den amerikanska fotografen Mary Ellen Mark. Hon visar sin utställning Underbarn med bilder från en isländsk skola för handikappade barn och hon pratade om sin karriär och visade bilder. Vi fick också se två filmer gjorda av hennes man Martin Bell. Den ena filmen handlade om tvillingpar och den andra om en av eleverna på den isländska skolan.

Fina bilder, men filmerna var nog mer intressanta än bilderna. Och som vi konstaterade i klassen, det är inte så kontroversiellt eller nytt att se att handikappade barn faktiskt får gå på skolor där de blir väl omhändertagna. Det är inget nytt här i Sverige, även om det kanske är det för en amerikanska som Mary Ellen Mark.

Hur som helst var det bra med en liten bildutflykt. Det är en av de goda grejerna med att gå fotokurs, man måste springa på utställningar hela tiden och titta på bilder. Vi har varit på Kulturhuset och sett samtida spansk fotokonst och en utställning om Nan Goldin, på Stadsmuseet för att se porträttfotografi från 1800-talet och så får vi gärna gå ut själva och kolla på grejer på fritiden. Man behöver se bilder om man ska utvecklas.