Rama eller inte rama – det är frågan

Idag har vi pratat ramar, montering och utställning. Efter en liten rundvandring i skolan där vi kikat på alla utrymmen har vi fått lära oss hur man monterar en bild på kapa. Vi har också fått tips om var man kan köpa ramar, passepartouter och annat som man kan behöva till utställningen. Det var nyttigt! Jag har också fått en liten genomgång av projektet.

Vår lärare gillar mina framsteg med ringblixten, nu handlar det bara om att fundera på om ringblixtbilderna med sina mörkare bakgrunder går att kopiera ihop med de vanliga blixtbilderna eller om man ska skippa dem. Själva frågan om hängningen är också något att tänka över. Ska jag testa min idé med montering på ett karatebälte eller ska jag köra traditionellt med ram och glas? Och vilken storlek? A5 eller A4, definitivt inte större än A3, lutar det åt. Hmm…

Efter lunch var vi på studiebesök hos fotografen Per Kristianssen. Kolla in hans bilder här. Han tar grymma gruppbilder, produktbilder och plåtar också arkitektur. Han berättade en massa för oss hur man använder ljus i studio, tipsade om utrustning att komma i gång med, och hur han tagit sig in i branschen. Han har ingen fotoutbildning utan började som bildretuscherare innan han ställde sig bakom kameran. Det var väldigt intressant, inspirerande och roligt.

Efter skolan ägnade jag en knapp timme åt att kopiera papper till årsmötet i vår bostadsrättsförening innan jag åkte och tränade. Det var inte lika jobbigt som i lördags, så jag måste ha blivit lite friskare. Skönt! Det blev några bilder också. När jag kom hem övade jag lite mer med ringblixten och makroobjektivet.

Bara blixt

Idag hade vi vikarie och blixt stod på schemat. Kalle Assbring kom och tog hand om oss igen och han förklarade hur man klarar kniviga situationer med tilläggsblixten. Synnerligen nyttigt och användbart. Först visade han bilder och sedan fick vi gå ut och öva på eftermiddagen. Det var galet soligt, eftersom våren är här nu så det var inte det lättaste, men vi kämpade på.

Vi skulle ta två bilder, en där vi medvetet exponerade ner bakgrunden för att få den bra och sedan lättade upp med blixten. Den andra bilden skulle blixten helst vara osynlig, den skulle bara ge en liten knuff åt bilden så färgerna fick sig en extra skjuts.

Så här blev mina bilder.

På kvällen var det karateplåtning igen eftersom jag måste öva med min blixt. Jag drog på effekten på max, ställde in ISO på 400, tiden på 1/250-del och sedan experimenterade jag med att ändra bländare lite då och då, jag växlade mellan f5.6 och f8 och så testade jag att ändra brännvidden på blixten för att få ett ljus som skulle bli mer som en spotlight och gå längre. Det var svårt att inte underexponera bakgrunden och även om bilderna blir renare för att bakgrunden inte slaskar in så mycket, så är jag inte helt nöjd än. Men det tar sig.

Kent Klich och mera ringblixt

Skola igen. Det har blivit en lite märklig dag, vår lärare hade enskild genomgång med oss angående snabbuppgiften där vi skulle göra färgkorrigering och retusch. Det gjorde att hon satt i klassrummet och pratade med alla, medan man fick roa sig på egen hand när man haft sitt samtal. Som tur var så passade jag och en av kurskamraterna på att gå runt och mäta upp huset inför vår utställning, så det blev lite nytta gjord. Sedan var det ju trevligt att sitta och prata med kurskompisarna också så klart. 😀

På eftermiddagen väntade föreläsning med fotografen Kent Klich, kolla in hans bilder här. Det var mycket intressant, han var väldigt duktig att berätta om sitt jobb och hans bilder var väldigt starka. Jag gillade honom och hans inställning. Han har ett starkt socialt patos och har skildrat många utsatta människor i sina bilder. Han gör det på ett väldigt starkt och innerligt sätt som jag uppskattar.

Jag hann med en snabbfika med en tjejkompis och ta några bilder innan föredraget. Jag funderade också en hel del om tipsen kring min ringblixtadapter jag fått av vår lärare. När föreläsningen var över var det bara att omsätta tipsen i praktik på karateträningen. Nu gällde det, skulle jag lyckas stänga ner bakgrunden? Jag rattade in kameran på 200 ISO, 1/250 del och F8 till att börja med. Det blev helt galet mörkt, så jag fick gå upp till ISO 400 och sedan välja bländare 5.6. Jag var tvungen att gå väldigt nära för att blixten skulle orka med, jag hade kört upp den på +3 i effekt, men det var knepigt att få det att funka.

Jag förstår effekten som min lärare är ute efter, när det blir bra kan det bli väldigt bra, men jag hade svårt att hitta rätt situationer. Jag tror att jag börjar bli lite less också, det är svårt att hitta ögonblicken. Jag har varit på så många pass nu att man börjar bli lite mätt. På ett sätt är det kanske lättare på lördagsträningen med svartbältena, de är färre och lokalen där är renare i vissa vinklar. Men jag vill nog prova det här några gånger till för att se vad det ger. Men nu har jag i alla fall börjat förstå hur ringblixten kan användas och jag har också exponerat rätt ett par gånger! Det är fortfarande lite svårt för mig, jag underexponerar en del, kanske av slöhet, men nu har jag skärpt mig lite! Framgång!

Här är några av ringblixtbilderna, de är nästan inte behandlade, jag har bara dragit ner svärtan och skärpan i råkonverteraren och justerat vitbalansen en smula.

Mera karatefotografering

Idag har jag varit på karateträning trots att jag fortfarande själv är för förkyld för att träna. Idag var det plåtning som gällde, jag måste ju testa min nya ringblixtadapter! Eftersom jag varit lite för snabb i vändningarna hade jag inte tittat så noga på kartongen utan bara smackat på adaptern på min vanliga blixt. Eftersom jag hade missat att man skulle sätta ett gummiband på blixten för att hindra adaptern från att trilla av, så flög den i backen ett par tre gånger. Tur att den bara är gjord av plast och inte kan går sönder… :/

Men det var ganska bökigt att ha den på kameran eftersom man inte kunde lita på att den satt kvar. Som tur var verkar det funka bättre nu när jag i efterskott petat dit den lilla gummisnodden. Det var roligt att fotografera med den, jag kanske inte är helt frälst än eftersom jag inte tagit så många nära porträtt, men det är okej. Jag menar, det är trots allt bara en adapter för en knapp tusing, så man kan ju inte vänta sig några mirakel.

Här är i alla fall dagens bilder.

Efter träningen har jag varit en sväng på Kulturhuset och kollat in två fotoutställningar. Den ena av Martin Bogren handlar om ett gäng indier som aldrig har sett havet, men åker på en bussresa dit och badar. Stora svartvita, korniga printar, jättefint! Det andra var en utställning med porträtt av amerikanska män från slutet av 1800-talet till i början av 1900-talet. Dear friends, amerikanska fotografier av män tillsammans 1840-1918, hette den. Små små fickporträtt, monterade i vackra ramar med rött sidentyg i. Roligt också eftersom bilderna visade bara män som var väldigt ömsinta mot varandra där de höll handen, höll varandra om axlarna eller poserade på ett sätt som skulle väcka helt andra associationer idag. Finstämt! Och fantastiska porträtt, vilket ljus!

Dimmiga besked om ringblixtar

Idag har jag ränt runt på stan i jakt på en ringblixt. Det visade sig svårare än jag tänkt mig att få fatt på något vettigt. Det var alltså inte bara utomhus det var dimmigt, jag som ville bli klokare på ringblixtområdet fann mig trevande i dimman ganska bokstavligt även på det planet.

Kameradoktorn hade visserligen en mycket smidig Metz-variant, men det var ingen riktig ringblixt eftersom lamporna satt på två sidor i själva ringen. En adapter som man sätter på sin vanliga blixt skulle tydligen ge ett något jämnare ljus, så det lät bättre. Ett besök på Fotovideo gav inga bättre kunskaper, de visste inget om någon adapter utan kunde bara tala för superavancerade ringblixtar i 20000-kronorsklassen… Kanske inte riktigt min tepåse.

Men det verkar som om det finns två ringblixtar värda att kolla upp på Scandinavian Photo. En Sigmablixt och en adapter som kostar 3500 respektive 2500 kronor. Lite mer rimliga priser.