Ett slags hemkomst

Warning: A non-numeric value encountered in /storage/content/65/104765/johannamortberg.se/public_html/wp-content/plugins/nextgen-gallery/products/photocrati_nextgen/modules/nextgen_basic_gallery/package.module.nextgen_basic_gallery.php on line 508

Jag har nu gjort en digital version av min fotoutställning ”Ett slags hemkomst” som jag visade två kvällar i min lägenhet på Kungsholmen. Eftersom lägenheten har renoverats och sålts hade jag en unik chans att utnyttja den som galleri. Min lilla etta var vitmålad, tömd på möbler och som klippt och skuren att visa bilder i. Sagt och gjort, jag satte upp bilderna på väggarna och här är resultatet.

Jag funderade först på att göra ett bildspel av detta, men eftersom bilderna är i tre olika storlekar funkade inte det. Därför blir det en hel lång radda med bilder, men det funkar bäst så här. Klicka på någon av bilderna, när du öppnat en kan du sedan klicka dig vidare genom att bara trycka på ”Next” i ramen runt bilden.

Ett slags hemkomst

Den här utställningen handlar om var eller med vem man känner sig hemma.
Är hemma där man bor just nu eller där man växte upp? Är hemma en adress, en plats eller ett tillstånd man bär inom sig?
Eller är hemma helt enkelt en annan människa som man lever med?

Jag är född i Stockholm men när jag var 7 år gammal flyttade min familj upp till Luleå. Jag trivdes aldrig särskilt bra i Jakobsberg där vi hade bott, så för mig blev det verkligen som att komma hem när vi flyttade till Luleå.
Under min uppväxt har jag alltid känt mig hemma hos min famor och farfar i Ruskola, Övertorneå, där jag tillbringade många somrar och höstlov med att leka med mina kusiner, hoppa på höskullen, bygga kojor, åka rutschkana utför bastutaket på vintern och vara i skogen och plocka bär eller jaga med pappa och farfar.
Det är fortfarande otroligt vackert att få vara i Övertorneå på somrarna, även om farmor och farfar inte längre är i livet. Det är med blandade känslor jag återvänder dit, huset som står obebott stora delar av året har blivit tyst, väggarna bleknar och behöver målas och en känsla av vemod har lagt sig över rummen. Hemkänslan kommer ju från dem som lever och bor i ett hus, utan dem är det inte längre samma sak. Långsamt växer jordbruksmarkerna igen, blommorna i rabatten är borta och slyet kryper allt närmare vedboden och gårdsplanen.
Jag kom till Stockholm när jag var 18 år, med två blåa resväskor flyttade jag in i ett studentrum på Gärdet och trodde inte att jag skulle bli kvar särskilt länge, för i storstan kunde man ju inte bo. Men kvar blev jag. Och nu vet jag inte längre om jag skulle kunna flytta tillbaka till Norrbotten för jag är något av en främling där eftersom alla jag kände har flyttat där­ifrån.
Efter ett par år i studentrum flyttade jag hit till Industri­gatan på Kungsholmen, till min lilla etta där jag bott i nästan 20 år. Den här lägenheten har varit min hem och min borg och det var inte lätt att sälja den. Eller rättare sagt, det var inte svårt att ta beslutet att sälja min bostad för att kunna få möjlighet att flytta in hos min sambo, men det var svårt att lämna den miljö som så länge varit min hållpunkt i tillvaron. Det var ju här jag hörde hemma. Eller?
Som tur är innebär ju en säljprocess också en form av avvänjning. Jag rensade ut möbler och kläder, målade om, stajlade och plötsligt var Industrigatan 14 inte längre min hemadress. Lägenheten hade blivit vit, fräsch, avskalad och allt annat än mitt hem.
Jag är numera lycklig förortsbo med hemadress i Hökarängen ett kort tag innan jag och sambon flyttar in i vår gemensamma trea i Bagarmossen. Jag har gått från ett läge till ett annat, precis som den där stora fastighetsmäklaren har som slogan. Det känns helt rätt eftersom det ger nya perspektiv på livet. Jag kallar fortfarande mitt barndomshem i Luleå för hemma, precis som jag också tänker på farmors och farfars hus i Tornedalen som mitt själsliga hem. Och Kungsholmen kommer alltid att ha en särskild plats i mitt hjärta, men jag är också övertygad om att jag kommer att hitta nya platser där jag kan känna mig hemma.
Välkommen in till mig och dela mina minnen och mina bilder.
Johanna Mörtberg
Hökarängen, 16 januari 2012

Uppsalautflykt

Warning: A non-numeric value encountered in /storage/content/65/104765/johannamortberg.se/public_html/wp-content/plugins/nextgen-gallery/products/photocrati_nextgen/modules/nextgen_basic_gallery/package.module.nextgen_basic_gallery.php on line 508

Efter jobbet har jag sammanstrålat med tre av mina kära GFU-kamrater och så har vi tillsammans åkt till Uppsala för att gå på vernissage. Det regnade så det knappt var klokt på vägen, men fram kom vi. Vår GFU-lärare ställde ut sina superfina bilder av sin farmor i Sydamerika. Galleriet var ett litet underjordiskt krypin precis bredvid Fyrisån, riktigt coolt.

På vägen pratade vi massor om att vi så klart måste ses. Förhoppningsvis kan det bli nån liten spontanträff någon av de närmaste veckoran. Annars är planen en gemensam resa till Gotland i september-oktober, kanske en resa till Lofoten nästa vår och sedan borde vi ju så klart åka till Frankrike och gå på fotomässan i Arles. Det finns lite idéer… Och så har vi ju det där med utställning. Det vore ju supergrymt om vi kunde få till det! 😀

150 meter bild

Warning: A non-numeric value encountered in /storage/content/65/104765/johannamortberg.se/public_html/wp-content/plugins/nextgen-gallery/products/photocrati_nextgen/modules/nextgen_basic_gallery/package.module.nextgen_basic_gallery.php on line 508 Warning: A non-numeric value encountered in /storage/content/65/104765/johannamortberg.se/public_html/wp-content/plugins/nextgen-gallery/products/photocrati_nextgen/modules/nextgen_basic_gallery/package.module.nextgen_basic_gallery.php on line 508

Så var den kommen, den sista skoldagen. Avslutningen. Jag inledde med att åka förbi Crimson för att hämta lite fler printar som jag ska visa för kamraterna på karaten. Sedan pysslade jag med att välja kläder, blogga och vimsa runt i hemmet lite så där nervöst. Det kändes som en d’éja vu av studenten.

Klockan 12 samlades klassen hemma hos S i hans fantastiska lägenhet, det var dags för avslutningsknytis. Det var himla trevligt och vi åt och drack så man blev både matt och mätt. Det blev också lite presentutdelning.

Vi fick varsin lilja av vår lärare och hon fick ett armband och en t-shirt med en oförglömlig klassbild och citatet ”världens bästa fröken”. 😀 Den gick hem!

När vi ätit, druckit kaffe och planerat tog vi oss till skolan för att fixa det sista till vernissaget. Vi satte upp namnskyltar, städade undan och flyttade möbler så det skulle vara snyggt överallt. Vernissagegänget köpte vin, muggar, salta pinnar, vi råddade med datorn och bildspelet, dukade upp och ställde i ordning. Till sist slog klockan 18, portarna öppnade och besökarna strömmade in. Och de var många som kom! Det var rejält trångt i entrén, folk flockades i trapporna, galleri Dobre och överst i det andra trapphuset. Det minglades, skålades, hejades och beundrades. Helt klart en succ’e9!

Här är de bilder jag ställde ut.

Vi elever hjälptes åt med att vakta bildspelsdatorn, servera vin och städa undan och emellan vaktpassen var det bara att mingla, träffa vänner och kolla på bilder. Det var så kul! 😀 Timmarna flög förbi och klockan 21 var man både matt, lycklig, ömfotad, salongsberusad, törstig och belåten.

Vi städade och sedan tågade vi i väg till en restaurang för lite mat, prat och några avslutande öl. En lång och härlig dag som blev en smula melankolisk när vi skulle skiljas. Men vi ska hålla kontakten och det dröjer nog inte innan vi ses igen. Om inte annat så blir det den 24 maj när utställningen ska hängas ner.

Men vilken dag! Så lång och så bra och så fantastisk! Mitt största tack till mina härliga kurskompisar, det har varit en stor glädje och inspirationskälla att få plugga med er i två terminer!

Vernissage

Warning: A non-numeric value encountered in /storage/content/65/104765/johannamortberg.se/public_html/wp-content/plugins/nextgen-gallery/products/photocrati_nextgen/modules/nextgen_basic_gallery/package.module.nextgen_basic_gallery.php on line 508

Det har varit en lång dag. Först fullt ös på jobbet med att göra kravlista till webbavdelningen som ska uppdatera vår sajt, sedan fixa med webbuppdateringar, tvåtimmars planeringsmöte och det ena med det andra. Jag lunchade med min kompis H, vilket var mycket trevligt och avkopplande. Sedan var det bara att hetsa vidare till skolan och vårt vernissage. Jag var rätt slut när jag kom dit, uppstressad som jag var. Som tur var hade jag hunnit kasta i mig lite mat på vägen.

Men sedan började det släppa. Vi fick upp våra namnskyltar och folket började komma, chipsen, de salta pinnarna, bubbelvattnet och vinet var på plats och vernissaget var i gång! Skönt! Det var kul att mingla, prata och kolla på allas bilder. Min bild är överst i det här inlägget.

När de två timmarna var över så gick vår klass till Monks på Sveavägen för en öl, lite mat och mera prat. Det var väldigt varmt på galonsofforna, men himla trevligt! Det blev massor med plåtande, snack och bara mys. En skön kväll helt enkelt.

Kolla bilderna.