Gallerist – javisst


Warning: A non-numeric value encountered in /data/0/4/04547da3-d5a2-4560-8b46-a8d66bf916e1/johannamortberg.se/public_html/wp-content/plugins/nextgen-gallery/products/photocrati_nextgen/modules/nextgen_basic_gallery/package.module.nextgen_basic_gallery.php on line 527

Så här i efterhand måste jag också bara lägga upp några bilder av hur fotoutställningen Ett slags hemkomst egentligen gjordes. Det var mycket enkelt, jag skulle ha visning två kvällar och det skulle inte få kosta allt för mycket. Jag lät mina tulpanbilder som jag använt när lägenheten stajlades sitta uppe och så printade jag alla mina bilder. De var i storlekarna 10×10, 15×10 och 15×15 centimeter, så det var ganska små bilder. Jag ville försöka sätta upp dem direkt på väggen utan ramar och det gick förvånansvärt bra.

Jag hittade ett slags limpluppar på Matton som man bara kunde trycka dit på baksidan av bilderna och sedan trycka upp på väggen. Som tur var så funkade det bra att ta ner, det var bara att pilla bort plupparna. Inga hål i väggen, inga märken heller, det enda är att kopiorna är lite klistriga och kan fastna på varandra nu när de ligger nedmonterade. Men det är småsaker.

Jag hade en hel del besökare, mest vänner så klart, men det var kul att det faktiskt kom sex grannar och tittade! 😀 Trevligt! Men visst känns det lite vemodigt att flytta, det gör det.

Ett slags hemkomst


Warning: A non-numeric value encountered in /data/0/4/04547da3-d5a2-4560-8b46-a8d66bf916e1/johannamortberg.se/public_html/wp-content/plugins/nextgen-gallery/products/photocrati_nextgen/modules/nextgen_basic_gallery/package.module.nextgen_basic_gallery.php on line 527

Jag har nu gjort en digital version av min fotoutställning ”Ett slags hemkomst” som jag visade två kvällar i min lägenhet på Kungsholmen. Eftersom lägenheten har renoverats och sålts hade jag en unik chans att utnyttja den som galleri. Min lilla etta var vitmålad, tömd på möbler och som klippt och skuren att visa bilder i. Sagt och gjort, jag satte upp bilderna på väggarna och här är resultatet.

Jag funderade först på att göra ett bildspel av detta, men eftersom bilderna är i tre olika storlekar funkade inte det. Därför blir det en hel lång radda med bilder, men det funkar bäst så här. Klicka på någon av bilderna, när du öppnat en kan du sedan klicka dig vidare genom att bara trycka på ”Next” i ramen runt bilden.

Ett slags hemkomst

Den här utställningen handlar om var eller med vem man känner sig hemma.
Är hemma där man bor just nu eller där man växte upp? Är hemma en adress, en plats eller ett tillstånd man bär inom sig?
Eller är hemma helt enkelt en annan människa som man lever med?

Jag är född i Stockholm men när jag var 7 år gammal flyttade min familj upp till Luleå. Jag trivdes aldrig särskilt bra i Jakobsberg där vi hade bott, så för mig blev det verkligen som att komma hem när vi flyttade till Luleå.
Under min uppväxt har jag alltid känt mig hemma hos min famor och farfar i Ruskola, Övertorneå, där jag tillbringade många somrar och höstlov med att leka med mina kusiner, hoppa på höskullen, bygga kojor, åka rutschkana utför bastutaket på vintern och vara i skogen och plocka bär eller jaga med pappa och farfar.
Det är fortfarande otroligt vackert att få vara i Övertorneå på somrarna, även om farmor och farfar inte längre är i livet. Det är med blandade känslor jag återvänder dit, huset som står obebott stora delar av året har blivit tyst, väggarna bleknar och behöver målas och en känsla av vemod har lagt sig över rummen. Hemkänslan kommer ju från dem som lever och bor i ett hus, utan dem är det inte längre samma sak. Långsamt växer jordbruksmarkerna igen, blommorna i rabatten är borta och slyet kryper allt närmare vedboden och gårdsplanen.
Jag kom till Stockholm när jag var 18 år, med två blåa resväskor flyttade jag in i ett studentrum på Gärdet och trodde inte att jag skulle bli kvar särskilt länge, för i storstan kunde man ju inte bo. Men kvar blev jag. Och nu vet jag inte längre om jag skulle kunna flytta tillbaka till Norrbotten för jag är något av en främling där eftersom alla jag kände har flyttat där­ifrån.
Efter ett par år i studentrum flyttade jag hit till Industri­gatan på Kungsholmen, till min lilla etta där jag bott i nästan 20 år. Den här lägenheten har varit min hem och min borg och det var inte lätt att sälja den. Eller rättare sagt, det var inte svårt att ta beslutet att sälja min bostad för att kunna få möjlighet att flytta in hos min sambo, men det var svårt att lämna den miljö som så länge varit min hållpunkt i tillvaron. Det var ju här jag hörde hemma. Eller?
Som tur är innebär ju en säljprocess också en form av avvänjning. Jag rensade ut möbler och kläder, målade om, stajlade och plötsligt var Industrigatan 14 inte längre min hemadress. Lägenheten hade blivit vit, fräsch, avskalad och allt annat än mitt hem.
Jag är numera lycklig förortsbo med hemadress i Hökarängen ett kort tag innan jag och sambon flyttar in i vår gemensamma trea i Bagarmossen. Jag har gått från ett läge till ett annat, precis som den där stora fastighetsmäklaren har som slogan. Det känns helt rätt eftersom det ger nya perspektiv på livet. Jag kallar fortfarande mitt barndomshem i Luleå för hemma, precis som jag också tänker på farmors och farfars hus i Tornedalen som mitt själsliga hem. Och Kungsholmen kommer alltid att ha en särskild plats i mitt hjärta, men jag är också övertygad om att jag kommer att hitta nya platser där jag kan känna mig hemma.
Välkommen in till mig och dela mina minnen och mina bilder.
Johanna Mörtberg
Hökarängen, 16 januari 2012