by

Knop och knåp

Jag har gjort ett par tennarmband till. Blev lite fascinerad när jag hittade ett par nya mönster på nätet, det ena en så kallad evighetsknop, vilket är en variant på råbandsknop, och ett mönster som heter Josefinaknop eller diamantknop.

Jag gjorde evighetsknopen med lite tennrester, knopen kräver ju inte så långa trådar, vilket var kul. Det andra mönstret, Josefinaknopen, var svårare. Jag googlade och hittade en video för hur man gjorde, sedan satt jag och övade ett bra tag med snöre. Egentligen är det bara över-under-principen, men det blir ju lite trassligare när man för in två öglor i ekvationen… Nå, till sist satt det och jag gav mig på att göra ett mönster med tre trådar, varav en rund skinnrem. Det var svårt i början kan jag säga att hålla rätt på alla trådar och dra dem rätt. Det blev enklare när man gjort några knopar. Men då kom nästa svårighet, att få avståndet mellan knoparna jämnt. Där var jag tvungen att spänna åt efteråt och det var svårt. Hade behövt dra ihop det hela mycket hårdare från början.

Sedan var det också klurigt att låta bli att trådarna korvade sig. De ville gärna byta plats, så jag fick pilla en hel del för att få dem rätt. Egentligen hade jag tänkt göra mönstret på svart skinn, men jag hade inte tillräckligt bred remsa. Så det fick bli grönt på grönt, vilket kanske blev lite mycket. Och jag borde nog ha gjort armbandet lite smalare. Jag gjorde det på 5 cm-skinnremsa, men 4 cm hade nog räckt. När man gör nya mönster är det lite klurigt att bestämma hur man ska sy fast dem vid skinnremsan och jag valde nog inte så bra i början. Stygnen blev väldigt synliga. Det gäller ju på något sätt att få dem att gömma sig bland tenntrådarna. Och hellre att de går längs med en tenntråd än tvärs över … Nå. Det var ju första försöket. Jag skulle gärna göra om ett armband med Josefinaknopen, men då tror jag att jag ska välja att göra det med bara dubbel tenntråd. Då blir det lite enklare.

by

Teckna typsnitt

20131107_kl1448w För ett tag sedan surfade jag in på en webbsida tillhörande The League of Moveable Type. De pysslar med opensource gratistypsnitt. Jag började prenumerera på deras nyhetsbrev och de ska lära sina prenumeranter hur man ritar typsnitt!

Det är helt galet och helt fantastiskt. I nyhetsbrevet har man fått lära sig lite om rättigheter och varför det kan vara så himla bängligt med typsnitt. Men fria typsnitt av open-source-karaktär är mycket enkla, de funkar att använda på webben. Gänget har förklarat hur det går till att skapa typsnitt och första steget på vägen att göra sitt eget är helt enkelt att börja rita. På papper. Med penna. Men det finns en fiffig teknik, Noordzij-tekniken, som går ut på att man lutar pennan och skissar sin bokstav i stället för att rita ut konturerna av den. På så vis är det lättare att göra tunna och tjocka delar i bokstaven, man får in lutning och allt möjligt. Det låter töntigt enkelt, men vem som helst kan testa och få det att funka.

Så jag testade. Jag ritade och ritade. Testade olika bokstäver. Den senaste hemläxan är att skriva ett helt ord, nämligen canoe, med den här Noordzij-tekniken. Och prova olika varianter så man fattar vad det är som gör bokstäverna unika. Seriffernas utseende, x-höjden, nerslängarna, prickar, vinkeln på tvärstreck och liknande – allt är kännetecken för typsnitten och ger dem deras olika ansikten. Typeface, är inte det förresten ett otroligt vackert ord? Typsnitten har ju olika ansikten, olika personligheter.

Nå. Jag har skrivit canoe en massa gånger. Ser med spänning fram emot nästa lektion. Detta ska ju till sist leda in i datorn, men det är sjukt kul att bara hålla på och rita med pennor … Att man har glömt bort det.

by

Rågmjölsbröd

20131107_mjol Har bakat igen. Ett bröd gjort på vetesurdeg och med mycket rågmjöl i. Det blir fint. Har testat ett nytt vetemjöl, köpt på Kajsa Warg. Orga kvarn heter det, malt bara på kärnan.

Det är lite lustigt. Känns liksom grynigt och strävt. Och det beter sig annorlunda. Känns som om det suger upp mycket vätska. Degen i dag blev väldigt tung. Inte så där fluffig och lätt att dra i som det annars blir. Inte så spänstig deg utan mer kompakt. Nå.

Baket gick utmärkt trots att jag fick slänga in jäskorgarna i kylen i fem timmar. Var tvungen att passa tiden hos tandläkaren, så degen fick jäsa i kylen tills jag var hemma igen. Och gott bröd blev det ju när det var klart. Även om den mindre limpan kanske blev lite väl hårt gräddad.

 

by

Lite smalare

Har handarbetat igen. Denna gång har det tagit lite tid på grund av arbete, så jag har gjort delarna till ett tennarmband under några dagars tid. Jag testade att göra ett smalare armband. Det är sytt på 2 cm läderremsa. En fläta med sex trådar där man flätar över en, under tre, över en. Trefläta alltså.

Jag gillade mönstret, men det blev ganska smalt och ormade sig rätt mycket när man skulle limma och sy fast det på skinnet. Men det blev rakt till slut. Det var lite pillrigt att få ihop armbandet när man skulle sy den sista sömmen eftersom det var så smalt, men det gick. Och jag är nöjd med sömmen, den blev fin. Men jag har lagt mig till ovanan att det har blivit lite stickigt på insidan, antagligen för att någon trådände ligger och skrapar mot huden för att man fäst den lite dåligt. Det gäller ju att dölja sömmen så den inte ska skava. Men det kan vara lite knepigt i ändarna. Det är bara att öva vidare …

by

Serietillverkning

Ska man lära sig något får man inte ge upp. Alltså har jag knåpat ihop ett tennarmband till idag. Det gick mycket lättare. Jag är särskilt stolt över att jag klurat ut mönstret själv efter att ha sett en bild på nätet. 😀

Flätan blev toppenfin, möjligen skulle jag haft mer konstras i färgerna. Det gick mycket bra att tvinna öglan och knappen gick också bra. Även själva limmandet, syendet och att få ihop allting flöt fint. Jag var noga, tog det lugnt och fick till det bra. Fast jag är lite osäker på om jag viker knappen åt rätt håll när jag ska limma ihop den. Jag uppfattade inte riktigt det momentet på kursen. Nå, det blev ett mycket bra armband, mitt bästa hittills skulle jag nog säga! Känns kul. Nu har jag fyra tennarmband!

by

Trixigt att göra armband

Jag har gått och ruvat på hur jag ska utforma mitt nästa tennarmband. Jag köpte ju ett litet kit på kursen så jag skulle kunna göra ett till. Under tiden har jag hunnit med att beställa en mönsterbok. Den heter ”Tenntrådsbroderier” av Mona Callenberg. Där hittade jag ett supersnyggt mönster som jag vill prova. Har också testflätat lite med vanligt snöre för att lista ut ett mönster jag spanat in på nätet och var otroligt stolt när jag listat ut att det var en vanlig trefläta fast med en, två och tre trådar i de olika delarna.

På eftermiddagen satte jag i gång med mitt armband, det skulle bli mörkbrunt och en fyrfläta med en, tre, tre och en tråd. Flätandet gick lysande. Så också att mäta ut och göra hål i skinnet. Men sedan började trasslet. Ny limtub och ett ganska håligt mönster gjorde att jag snart hade massor av lim på min tennfläta trots att jag topsade allt vad jag kunde. Jag lyckades tvinna en mycket bra ögla (till skillnad mot första försöket på kursen när det blev helt hopplöst) sedan vek jag knappen åt fel håll när den skulle limmas. Den nylontråd jag köpt var så tunn att jag måste använda dubbeltråd och sedan sydde jag fast tenntrådsflätan snett så det blev till att göra om och försöka göra lite mer rätt… Ett tämligen mediokert resultat. Man fattar att det är så dyrt att köpa tennarmband för det är svårt att göra alla delarna snyggt. Det är inte så svårt i teorin, men det krävs övning!

I dag har jag också köpt lite nytt material för jag har ju tänkt fläta ett armband till sambon. Jag ska också testa att göra ett till mig själv med det där snygga treflätsmönstert jag spanat in. Det kommer att bli ett petroleumblått armband med en turkos rund läderrem inflätad. Får se om det går bättre än detta… Det ser verkligen ganska gräsligt ut.

Här är några bilder på mina två första armband. Som tur är syns skönhetsfläckarna inte alltför tydligt…

by

På pysselkurs

20131026_tennarmbandw I dag har jag varit på kurs på Medborgarskolan. Jag har lärt mig göra tennarmband och det var superkul! Väldigt pillrigt också, men roligt. Kursen var fyra timmar och vi hann precis lära oss att göra ett armband. Det enklaste var att fläta själva tenntråden, sedan kom det besvärliga med att få till knapp och ögla, sy fast tenntråden på skinnet och sy ihop hela klabbet.

Jag är väldigt stolt över mitt gröna armband, jag hade ju ett limegrönt förut som jag glömde i Övertorneå och sedan tycks det ha försvunnit. Det var jättesnyggt, ett smalt med fint mönster. Mitt nya är inte riktigt likadant, det gamla hade en grön koppartråd i sig, så mönstret är annorlunda, men det känns fint att ha ett grönt armband igen.

Jag är supersugen på att göra fler, jag har material för ett till hemma, men jag vill gärna köpa mer material och göra ett armband till T. Han vill gärna ha ett, så nu gäller det att klura ut ett fint mönster till honom. 🙂

Det är roligt att googla mönster på nätet, har suttit och tetstflätat med vanligt snöre för att fatta tekniken. Att fläta med tre trådar är ju enkelt, liksom fyrfläta som vi lärde oss på kursen. Sedan kan man ju göra fyrfläta fast med sex trådar och liknande, så det finns många variationer. Jag har sett ett toppenfint mönster som jag vill försöka mig på, det har färgad rund lädertråd i sig. Men jag har inte riktigt knäckt koden för det än, så vi får se vad mitt nästa armband blir. Jag har en bit mörkbrunt läder, jag vill att det ska bli ett lite smalare armband. Jag lutar åt att göra en fyrfläta med sex trådar för att få lite variation jämfört med mina två nuvarande armband.

by

Favoriter i repris

Det är märkligt hur fort brödförrådet sinar. Dags att baka nytt igen och eftersom vi fortfarande har gott om äpplen så fick det bli en ny omgång av brödet med rivet äpple och rågsikt från Martin Johanssons senaste bok ”Bröd och pizza”. Jag har alla hans tre brödböcker, men jag kan ännu inte påstå att jag testat alla recept. Däremot finns vissa återkommande favoriter. Brödet på fallfrukt är ett av dem.

Sedan passade jag på att baka Parisbrödet från boken ”Enklare bröd”. Man måste ju motionera båda sina surdegar. Jag gillar Parisbrödet för det är lite syrligt, smakar mycket och fint att baka. Dagen var mörk och ruskig så det var inte så lätt att fotografera bröden efteråt. Ja, jag erkänner. Jag gör alltid det. Jag gillar det och jag står för det. Dessutom är det ett sätt att öva så man inte blir helt ringrostig bakom kameran. Räddningen blev balkongen där det som tur är fortfarande var hyfsat ljust. Men det är lite knepigt att ha allt för starka mönster på duken upptäckte jag. Trots att vi har en supersnygg vaxduk på balkongbordet är den inte helt optimal som fotobakgrund. Stjäl lite uppmärksamhet liksom. Nå. Här är lite bilder.

by

Ciao ciabatta

20131019_ciabatta1w Jag hade efter lite flirtande med sambon lyckat övertala honom att laga pulled pork. Han var inte svårövertalad, det var snarare han som påbörjat processen genom att köpa ett stort stycke kött i butiken eftersom det var bra pris. Nå.

När köttstycket preparetats med kryddor över natten och sedan dunkats ner i gjutjärnsgrytan för att ligga där och puttra en halv dag, så var det ju bara att börja baka för att vi skulle ha något att lägga köttet i när det väl var klart. Uppdraget var ciabatta.

Det blev helt ok. Jag var kanske lite slarvig med att forma bröden på slutet, de blev kanske inte så där fyrkantiga tofflor som de ska vara enligt proffsen. Mina var lite mer rundade. Men de hade bra skorpa, var sega och luftiga inuti. Godkänt av mig även om de knappast skulle vinna i någon baktävling. Men det var ju inte målet. Notera för övrigt kökshandduken, ett litet kulturminne från sambons dagar som kökschef. Som saabian blir man lite sentimental…

by

Baguettebak

20131012_kl1253wEftersom vi skulle ha goda vänner på middag var det dags för lite brödbak. Vi hade planerat att bjuda på älggulasch med äpple och pepparrot och då borde ett lätthanterligt bröd funka som tillbehör. Alltså blev uppdraget att baka lite vanliga enkla baguetter. Jag använde ett recept på vanlig levain, men valde att baka ut det som baguetter i stället för en stor limpa. Det blev rätt bra måste jag säga, även om man får se upp lite med gräddningen så man inte gräddar baguetterna allt för hårt. Jag passade också på att baka lite smördegssnurror med pesto som tilltugg till välkomstdrinken. De blev okej, men lite smaklösa. Röd pesto funkade bättre än grön kan tilläggas.

Älggulaschen var ett långkok av stora mått och vi lagade mat hela dagen, särskilt som vi fixat lakritsparfait med hallonsås till dessert, så vi var knappt utanför dörren på hela dagen. Det var bara att skala, hacka, skära, steka, grädda och piffa för hela slanten. Jag tänkte inte ens på att fotografera maten… Nå. Det blev en lyckad kväll, vi åt, pratade och drack gott till sent in på natten.