by

Grått, grått, grått

På väg till karateträningen och blir strandsatt på t-banestationen Skogskyrkogården. 13 minuters väntan på tåg, så jag plockar upp mobilen. Det är kallt och grinigt, bara grått och eländigt. Inga färger någonstans. Jag tänker att jag ska testa att plåta med en ny hipstamatic-rulle jag laddat ner. Den heter Sotji, med filmen Rasputin och objektivet Yuri 61. Exempelbilderna är klämmigt röda.

Tyvärr vet jag inte om det funkar så bra eftersom allt jag har omkring mig är grått, svart eller vitblekt utan färg. Det blir några bilder, men något glatt, klatschigt rött lyckas jag inte fånga. Jaja.

by

Utveckling

Har bakat i dag. Ett valnötsbröd. Jag har inte gjort det särskilt ofta, en handfull gånger kanske. Detta recept var också det allra första jag gjorde. Jag kommer nu inte i håg riktigt när jag började baka surdegsbröd, men det borde vara ungefär 1 1/2 år sedan. Dagens bröd ser riktigt fina ut, har inte hunnit skära upp dem än. Men helt klart är att jag i alla fall utvecklats sedan det där första försöket som blev ett riktigt misslyckande.

Jag kan inte påstå att jag är något proffs, men jag vet i alla fall att i nio fall av tio så blir det bröd när jag bakar. Enda gångerna jag misslyckats är i början när min surdeg inte kommit i gång och i somras när surdegen löpte amok i värmen och betedde sig synnerligen aggressivt. Jag matade den alldeles för sällan i förhållande till vad den krävde och det blev bara knas. Men det var intressant att uppleva misslyckandet och försöka räkna ut vad det berodde på. Sedan är det klart att det finns saker att förbättra, som graden av jäsning, gräddning och så vidare. Men på det stora hela blir det bra bröd. Och det är både roligt och avkopplande att baka. Jag gillar det mycket.

Nå. Här är några bilder på dagens valnötsbröd.

by

Trefärgat

Har gjort ett nytt armband åt sambon. Han önskade ett som skulle påminna om Italien och favoritlaget i hockey, Frölunda. Grönt, vitt och rött alltså. Det tog ett tag att klura ut mönstret, men det blev en trippel trefläta. Med mörkgrön, mörkröd och ”vit” koppartråd. Den där vita koppartråden ser ju ut som tenntråd. Hur som helst så blev det väldigt stiligt, det antikbruna renskinnet är väldigt fint och passar bra ihop med flätan, så det här är nog det snyggaste armbandet jag gjort hittills. Och tekniskt var det också bra. Stabil flätning, bra sömmar och en fin ögla och knapp. Jag kanske börjar bli lite bättre på detta.

Kul är det i alla fall och sambon blev jätteglad! 😀

by

Less is more, eller?

20140201_kl0854frallorwHåller på och läser en bok om matfotografi. Den är skriven av en amerikan, Teri Campbell och heter ”Food – photography & Lighting”. Merparten av boken ägnas åt hur man ska bygga upp sin verksamhet som professionell matfotograf. Teri berättar om hur han slavade i många år, sedan skaffade studio och så småningom byggde ut studion för 250 000 dollar till ett gigantiskt palats på flera tusen kvadratmeter. Studion innehåller förstås ett provkök (eller var det två?) för kocken och stylisten, diverse rekreationsutrymmen som bio, kontor, biljardbord för alla kunder som dyker upp och ett ”prop room” där det finns tusentals tallrikar, dukar, bestick, köksutrustning, tyger och vad man nu kan behöva för att skapa den perfekta matbilden.

Teri berättar ingående om hur han jobbar med stylister och hur bängligt det är att skapa den perfekta glasskulan. Den görs i flera delar och fotograferas i omgångar och sedan klipper man ihop den slutliga bilden av flera bilder, där man tar det bästa bitarna för att få det att se bra ut. Teri fotograferar själv, men han har massor av assistenter, en bildbehandlare och en drös andra anställda.

Det är fantastiskt. Jag är glad för Teri som lyckats så bra. Men jag kan inte låta bli att tänka att ”men själva plåtandet då? Maten ser ju inte så där smaskig ut som han vill få mig att tro.” Jag tycker att jag sett mycket bättre matbilder tagna av svenska fotografer. Och jag kan inte låta bli att tänka ”måste det vara en sån jävla apparat att plåta mat?” Visst, jag fattar att man behöver ha ett kök nära till hands, att det är fint om man kan stajla med rätt tallrikar, bestick, dukar och det. Och jag fattar att fotografer är kontrollfreak som vill ha ljussättning, kameror på stativ, snygga upplägg och blänk på rätt ställen.

Men måste det vara så krångligt? Om man inte har en brontostudio med lekhörna och bollhav för kunderna? Om man bara har ett makroobjektiv, kanske en extern blixt men inget superaggregat? Om man kanske bara har en lomokamera eller mobilen? Kan man inte ta bra matbilder då? Det måste väl gå att göra det i alla fall? Less is more i så många andra sammanhang, varför inte i detta?

Jag är ju ingen avancerad matfotogaf, jag ägnar mig mest åt att plåta mina bröd. De är inte så krävande motiv och jag tycker att jag ibland lyckas ganska bra. Här är en synnerligen enkel bild. Plåtad med min lilla digitala kompaktkamera. Och ja, jag erkänner. Den är plåtad på diskbänken, i ljuset från lysröret. Säkert ett skamgrepp, men jag tycker den är ganska bra. I sin enkelhet. Och ja, brödet var gott att äta också.

by

Blåvitt på armen

20140130_armband15wSambon bad om ett nytt tennarmband så jag satte mig och flätade lite. Eftersom han gillar fotboll och är från västkusten så var temat Blåvitt efter favoritlaget. Jag beställde blå och vit koppartråd, den ”vita” såg ju ut ungefär som den vanliga tenntråden, möjligen lite ljusare och mer silvrig. Man kände sig allt lite lurad… Den blå var väldigt mörk och lite mattare än andra färger jag tidigare använt.

Efter att ha våndats lite över mönstret blev det till sist en fyrfläta med sex trådar, i två färger. Det blev faktiskt väldigt fint. Det var skönt att använda två färger för det gjorde flätandet enklare. Har man sex trådar att hålla rätt på blir det i bland lite knepigt… Jag fick göra om på ett ställe sedan jag tagit fel tråd, men sedan gick det bra. Kul att prova ett nytt mönster!

by

Tulpaner igen

Har fått ett ryck och köpt tulpaner. De börjar ju komma i säsong nu. Dessa gräddvita köptes nere på lokala blomsterhandeln på torget. De hade inte särskilt många sorter och visste heller inte vilken sort detta var. Man kan konstatera att det är enkelblommiga, antagligen tidiga.

Har också plåtat dem. Det gick liksom inte att låta bli. Visst, jag ska erkänna, jag är inte riktigt lika begeistrad som tidigare. Men det är fortfarande väldigt roligt att plåta tulpaner. Och jag går nog mest i gång på när det är massor av tulpaner. Det blir så galet när det är många. Man vill liksom bara låta sig översköljas av dom. Bildligt talat.

by

Skrädmjöl går inte av för hackor

Har testat en ny brödsort i dag. Skrädmjölsbröd. Det är från Martin Johanssons ”Bröd och pizza”-bok. Jag använde Saltå Kvarns skrädmjöl som är gjort på havre som fuktas och rostas innan det mals till mjöl. Det luktar lite annorlunda än vanligt mjöl, och är lite mer kompakt. I receptet var det så klart specialvetemjöl och en liten dutt rågmjöl också.

Brödet blev fint, jag la det i jäskorg och snittade det sedan lite på baguettevis. Enda grejen var att det blev ganska ljust, det var svårt att låta brödet få riktig färg. Men det blev gott, saftigt och fint.

by

Fotopromenad

Ledig dag och jag passade på att ta en promenad. Inget särskilt väder, men skönt att komma ut en tur. Jag konstaterade att det inte dragits några skidpår än längs Kärrtorpsslingan. Lite för lite snö för det. Men bra att promenera.

Jag hade lilla digitalkompakten med mig och tog några bilder. Funderade lite på det jag läst om landskapsfoto i boken ”I huvudet på Serkan Günes”. Jag hade ju inte stativet och storkameran med, så detta var verkligen naturfot light. Men jag förstår varför man måste ta sig tid, gå runt och söka motivet med kameran löst i handen innan man ställer upp allt. Och man måste ta sig tid. Det går inte att liksom bara glida runt och ta lite snapshots i naturen. Det blir oftast helt ointressant.

Men jag gillar tanken på att man ska hitta några stråk i närheten av hemmet, gå dit ofta och öva. Så småningom kommer man att hitta motiven. Och ljuset. En sån här grådaskig dag är det verkligen inte mycket att göra annat än att motionera fingrarna och konstatera att det är lätt hänt att komma åt blixtfunktionen när man egentligen vill ändra bländaren. Man blir fumlig med handskar. Jag inser att jag borde öva mig med mitt nya stativ. Fästa snabbplattan och öva mig att få upp det hela snabbt och säkert. Upp, ner, ner upp. Ställa in de olika lägena, få koll på hur stativhuvudet rör sig. Nå. Det får bli en annan dag.

by

Ett steg framåt, två tillbaka

20140115_kl1956wJag håller ju på med att sy tennarmband, det blir ett nytt lite nu och då. Jag tror att jag har fått kläm på själva proceduren nu, men det återstår många detaljer att förbättra.

Häromdagen gav jag mig på ett nytt mönster. Det är egentligen en makraméteknik där man har fyra trådar, två i mitten som utgör stommen och två längre på sidan som man använder för själva knytandet. Inte särskilt komplicerat att knyta, men svårt att få det jämnt. Jag hade väldigt svårt att dra åt trådarna på likvärdigt sätt, för det blev väldigt korvigt. Jag är inte särskilt nöjd med resultatet, det ser helt enkelt för ojämnt ut. Men det är väl det jag får försöka utveckla. Jag kan momenten nu, det ska bara bli mer propert liksom. Det roligaste är annars att testa nya mönster, väva in olika typer av koppartråd, skinnrem eller andra grejer som gör mönstret mer levande. Fast vanliga tre- och fyrflätor är förstås också väldigt fina. Stilrena liksom.

För att få lite ny pepp och lära mig nya mönster (och naturligtvis försöka bena ut vilka misstag jag gör) har jag anmält mig till en fortsättningskurs i vår. Den här gången ska jag gå på Folkuniversitetet, förra gången var det ju Medborgarskolan. Men det är samma lärare. Så då får vi se om jag kan bli lite bättre. Till dess är det väl bara att fortsätta öva.

by

Bröd på bild

När jag varit bortrest har sambon fått leva på köpebröd. Inget fel i det, det går ju också an i kortare perioder. Men för att råda bot på en stundande brödbrist så har jag bakat lite. Testade att göra limpor av ett jästbröd.

Receptet innehåller jäst, vatten, durummjöl, vetemjöl och salt. Inget konstigt. Ungefär samma som jag bakat frallor av tidigare. Jag gjorde två bröd som fick bli vanliga limpor. Jag snittade dem med ett rakt snitt på mitten. Den första blev bäst och sprack mycket fint. Den andra som jäst lite längre blev inte alls lika fin i snittet.

Hur som helst, när bröden var klara plåtade jag dem. I bildbehandlingen har jag försökt tillämpa ett knep jag läst om, att man gärna kan göra bakgrunden lite kallare och göra maten eller brödet man vill framhäva varmare, bara för att det ska poppa ut lite mer och se inbjudande och smakligt ut. I den första bilden har jag försökt göra bakbordet lite kallare och blåare med ett fotofilter. I den andra bilden med handduken har jag bara tagit vara på det varma gula glödlampsljuset. Det är ju alltid lättare när man har ett mer kontrasterande underlag som handduken. Att plåta ett gulaktigt bröd på ett ljust bakbord är inte så enkelt eftersom de flyter ihop. Men det är lite fint att tonerna liksom går ihop också.