Håller på och läser en bok om matfotografi. Den är skriven av en amerikan, Teri Campbell och heter ”Food – photography & Lighting”. Merparten av boken ägnas åt hur man ska bygga upp sin verksamhet som professionell matfotograf. Teri berättar om hur han slavade i många år, sedan skaffade studio och så småningom byggde ut studion för 250 000 dollar till ett gigantiskt palats på flera tusen kvadratmeter. Studion innehåller förstås ett provkök (eller var det två?) för kocken och stylisten, diverse rekreationsutrymmen som bio, kontor, biljardbord för alla kunder som dyker upp och ett ”prop room” där det finns tusentals tallrikar, dukar, bestick, köksutrustning, tyger och vad man nu kan behöva för att skapa den perfekta matbilden.
Teri berättar ingående om hur han jobbar med stylister och hur bängligt det är att skapa den perfekta glasskulan. Den görs i flera delar och fotograferas i omgångar och sedan klipper man ihop den slutliga bilden av flera bilder, där man tar det bästa bitarna för att få det att se bra ut. Teri fotograferar själv, men han har massor av assistenter, en bildbehandlare och en drös andra anställda.
Det är fantastiskt. Jag är glad för Teri som lyckats så bra. Men jag kan inte låta bli att tänka att ”men själva plåtandet då? Maten ser ju inte så där smaskig ut som han vill få mig att tro.” Jag tycker att jag sett mycket bättre matbilder tagna av svenska fotografer. Och jag kan inte låta bli att tänka ”måste det vara en sån jävla apparat att plåta mat?” Visst, jag fattar att man behöver ha ett kök nära till hands, att det är fint om man kan stajla med rätt tallrikar, bestick, dukar och det. Och jag fattar att fotografer är kontrollfreak som vill ha ljussättning, kameror på stativ, snygga upplägg och blänk på rätt ställen.
Men måste det vara så krångligt? Om man inte har en brontostudio med lekhörna och bollhav för kunderna? Om man bara har ett makroobjektiv, kanske en extern blixt men inget superaggregat? Om man kanske bara har en lomokamera eller mobilen? Kan man inte ta bra matbilder då? Det måste väl gå att göra det i alla fall? Less is more i så många andra sammanhang, varför inte i detta?
Jag är ju ingen avancerad matfotogaf, jag ägnar mig mest åt att plåta mina bröd. De är inte så krävande motiv och jag tycker att jag ibland lyckas ganska bra. Här är en synnerligen enkel bild. Plåtad med min lilla digitala kompaktkamera. Och ja, jag erkänner. Den är plåtad på diskbänken, i ljuset från lysröret. Säkert ett skamgrepp, men jag tycker den är ganska bra. I sin enkelhet. Och ja, brödet var gott att äta också.
