Våfflans hämnd

Idag är det våffeldagen. Smaskens! Jag hade gått hela dagen och längtat efter att få grädda lite våfflor, så efter jobbet smet jag in på affären och köpte lite smör och hemlagad vaniljglass för att kunna njuta. Våffelmix fanns hemma, så därmed var jag räddad.

Men först var det styrelsemöte i vår bostadsrättsförening. Mötet var bra, pappersvändandet gick hyfsat smidigt och allt var avklarat efter cirka 90 minuter. Vid det laget hade klockan hunnit bli 20.30 och jag var ganska mör, slut i huvudet och lite i kroppen, förkylningen gör sig fortfarande påmind även om det är bättre. Men är det våffeldagen så är det, och jag ville ha min våffla, så jag plockade fram grejorna för att börja grädda. Tyvärr var det inte så mycket våffelmix kvar i paketet, men det skulle räcka till ett par stycken.

Jag svängde ihop smeten, men när jag hällt den första våfflan i järnet går precis allt åt skogs. När jag bodde i Longyearbyen på Svalbard kunde man ha vaffelkos i idrottshallen, det satt alltid någon där och gräddade våfflor som man kunde köpa efter att ha varit och tränat. Det var ett sånt våffelmys jag hade haft i tankarna, men det är ingen hit att försöka åstadkomma mys sent på kvällen när man är trött och sliten. I stället för vaffelkos så blev det våffelkatastrof.

Den jävla våfflan fastnade ju nämligen i järnet eftersom jag var lite för ivrig att se om den var klar. Så i stället för en frasig våffla på tallriken hade jag två våffelhalvor som klistrade fast sig i varsin sida av järnet. De satt som berget och det var bara till att försöka skrapa bort eländet. Naturligtvis använde jag en vanlig gaffel och när jag hållit på en stund insåg jag att jag antagligen fått med mig merparten av teflonbeläggningen förutom våffelfnaset. 🙁 Till slut lossnade allt och jag lyckades faktiskt steka mig en och en halv våffla i mitt numera svårt repiga våffeljärn.

Trots att den hemlagade vaniljglassen var alldeles isig istället för krämig, och att köket såg ut som kriget efteråt eftersom det var våffelfnas överallt, så var det faktiskt värt det. Jag fick EN fin våffla som smakade väldigt gott. Men nästa gång jag ska grädda våfflor ska jag inte göra det sent på kvällen när jag själv är utpumpad. Då väntar jag hellre en dag så det blir våffelmys och inte våffelmassaker.

Att hitta rätta knycken

I skolan har vi haft genomgång av Photoshop igen. Vi har gått igenom momenten från att läsa in bilderna i datorn, lägga till metadata, hantera bilden i råkonverteraren, ta in den i Photoshop, färgkorrigera bilden, justera kontrasten och färgmättnaden. Längre än så hann vi inte. Retuschen, att bestämma rätt storlek och skärpa kommer vid ett senare repetitionspass. Det var nyttigt med genomgång, men behöver repetera och kolla att man fattat alla moment.

Efter lunchen fick vi en snabbuppgift. Vi fick plåta valfritt motiv, sedan skulle vi presentera råfilen, en psd-fil med de lager vi gjort (med färgkorrigering, kontraständring och justering av färgmättnad), samt en retuscherad tiff-fil. Allt för att visa att vi hade koll på arbetsflödet. Nyttigt!

Efter skolan gick jag i väg till Cityakuten för att kolla om det var något allvarligt fel på mig eftersom jag inte blir av med den här eländiga förkylningen som jag stångats med i två veckor. Jag behövde inte vänta så värst länge på doktorn som sedan lyssnade på mig med stetoskop. Mina lungor var rena, det var troligtvis bara en virusinfektion och jag fick en flaska hostmedicin mot hostan. Det var ju skönt att slippa penicillin, så nu är det väl bara att hoppas att eländet ger med sig snart. Det har varit supersoligt, gnistrande snö, blå himmel och isande blåst, så gissa om man varit sugen på skidåkning. Jag börjar bli rastlös och vill gärna komma i gång och träna igen. Kanske i slutet av veckan?

Jag måste erkänna att jag var lite lat, för jag orkade inte stressa i väg till karaten för att fotografera. Man måste hinna äta middag också, inte bara plåta.

Nåväl, på kvällen blev det lite mer plåtande. Min fotolärare hade sagt åt mig att jag måste prova att plåta mer med min ringblixtadapter. Nu var det snabbare tider och mera kräm på blixten som gällde för jag skulle liksom ”stänga ner” bakgrunden. Jaha? Jag tryckte upp blixten på plus tre, satte tiden på 1/250-del och sedan provade jag olika bländare. Har man för stor bländare blir ju bakgrunden ganska ljus, bäst verkade det funka på bländare 5.6, 8 eller 11. Men samtidigt ligger jag ganska nära underexponering. Så jag vet faktiskt inte riktigt hur jag ska göra. Jag måste fråga min lärare på torsdag.

Här är några bilder.

Vintern återkom

Måndag igen och tillbaka på jobbet. Det var ett intressant uppvaknande, i går kväll började det snöa, lite så där försiktigt men grinigt. Jag trodde inte alls att det skulle bli något av snön utan att den skulle smälta så fort den nått marken. Men icke. Snön blev kvar och duvparet som suttit och kuttrat utanför mitt fönster i vår pil såg ganska ynkliga ut.

Har duvorna hunnit lägga ägg så har de nog blivit frusna omeletter nu, för det har varit under noll på natten och det var inte många plusgrader ens på morgonkvisten. Nå, duvorna kommer nog igen, jag tror att det kan vara samma par som häckat här ett par år i rad. Men vädret är lurigt trots att det inte blivit april än, i lördags var det strålande sol och även i söndags var det fint trots att det var rätt kallt. För min del fick det gärna snöa lite till, jag vill åka längdskidor. Det hör till så här på vårkanten.

Ord, ord, ord i stället för bilder

Söndag. Jag har tagit tillfället i akt att sova ut för att om möjligt jaga förkylningen på flykten. Tyvärr verkar taktiken inte bita, hostan och snuvan håller sig kvar. Efter att ha läst tidningen i godan ro tog jag med mig den tionde boken om Damernas detektivbyrå och tog en promenad. Den slutade på fiket Il Caff’e9 vid Rådhuset där jag gick in och tog en kaffe, en bulle och läste ut boken.

Det är bra med att vara lite ämlig, man har en god ursäkt för att bara sitta inne och läsa böcker. 😀 När jag läst färdigt om Precious Ramotswe och Mma Makutsi gick jag hem och högg i med en ny bok. Den här gången blev det Victory of Eagles av Naomi Novik. Den femte boken om kapten Laurence och hans drake Temeraire som försöker skydda England från Napoleons bistra erövringsförsök är helt okej. Men den första boken i serien var nog trots allt bäst, nu är det mest ett evigt krigande, flyende, argumenterande och babblande. Och Laurence och Temeraire är hela tiden missförstådda, dödshotade och rättrådiga. Jaja. Det är ett par hundra sidor kvar, det kanske tar sig.

Jag tillbringade också kvällen med att göra backup på min hårddisk. Den har blivit så full att det var nödvändigt att ha lite utrensning. Allt fotograferande sätter sina spår, särskilt sedan vår lärare haft lektion i hur och vad man ska spara. Eftersom lektionen gick ut på att man ska ha kvar sina originalfiler, de bearbetade filerna i lager, de hopslagna retuscherade filerna, plus eventuella jpegar eller webbversioner, så blir det ju snabbt en förfärlig massa av bilder. Trots att jag har två arkivdiskar på vardera 500 Gb inser jag att jag nog snart måste gå och köpa ett monster på minst en terabyte om jag ska kunna spara på allt. Det ska inte vara lätt…

Mera karatefotografering

Idag har jag varit på karateträning trots att jag fortfarande själv är för förkyld för att träna. Idag var det plåtning som gällde, jag måste ju testa min nya ringblixtadapter! Eftersom jag varit lite för snabb i vändningarna hade jag inte tittat så noga på kartongen utan bara smackat på adaptern på min vanliga blixt. Eftersom jag hade missat att man skulle sätta ett gummiband på blixten för att hindra adaptern från att trilla av, så flög den i backen ett par tre gånger. Tur att den bara är gjord av plast och inte kan går sönder… :/

Men det var ganska bökigt att ha den på kameran eftersom man inte kunde lita på att den satt kvar. Som tur var verkar det funka bättre nu när jag i efterskott petat dit den lilla gummisnodden. Det var roligt att fotografera med den, jag kanske inte är helt frälst än eftersom jag inte tagit så många nära porträtt, men det är okej. Jag menar, det är trots allt bara en adapter för en knapp tusing, så man kan ju inte vänta sig några mirakel.

Här är i alla fall dagens bilder.

Efter träningen har jag varit en sväng på Kulturhuset och kollat in två fotoutställningar. Den ena av Martin Bogren handlar om ett gäng indier som aldrig har sett havet, men åker på en bussresa dit och badar. Stora svartvita, korniga printar, jättefint! Det andra var en utställning med porträtt av amerikanska män från slutet av 1800-talet till i början av 1900-talet. Dear friends, amerikanska fotografier av män tillsammans 1840-1918, hette den. Små små fickporträtt, monterade i vackra ramar med rött sidentyg i. Roligt också eftersom bilderna visade bara män som var väldigt ömsinta mot varandra där de höll handen, höll varandra om axlarna eller poserade på ett sätt som skulle väcka helt andra associationer idag. Finstämt! Och fantastiska porträtt, vilket ljus!

Fredag och biodags

Äntligen fredag! Det rullade på bra på jobbet, vi hade planeringsmöte inför kommande nummer, jag webbade och sedan hann jag med att redigera ett längre knäck till nästa nummer. Det är inte helt färdigt, det måste kanske göras om en smula, men det är skönt att ha ett antal sidor påbörjade. Det ger lite andrum när jag ska gneta vidare med rallycrosspecialen.

Förutom fredagsfika blev det firarlunch med vår säljare som fyller 65 år. Det var trevligt. Det blev dock en ganska sen dag, så när jag kom hem blev jag glatt överraskad när en kompis ringde och ville gå på bio. Vi såg The Watchmen, den var lite för lång, men rätt okej. Jag hade fått ett helt annat intryck av trailern, så jag var lite förvirrad först eftersom jag inte hängde med i matchen. Men det tog sig. Det var väldigt snyggt filmat, men som sagt lite seg intrig. Filmen var 2 timmar och 42 minuter, den hade lätt vunnit på att kortas åtminstone 40 minuter, kanske mer. Eftersom det var en sen bio och lång film var jag inte hemma förrän klockan hade passerat midnatt med råge.

En annan kul grej är att jag beställt en ringblixtadapter. Den hade kommit med posten idag, så jag hann precis hämta den innan bion. Kulkul! 😀 Här ska porträttplåtas med nyblixten!

Bilddagbok och fotosnack

Jag åkte till Crimson för att hämta printar på morgonen och bussen var så sölig att det var i sista minuten jag kom till skolan. Förmiddagen tillbringades med bildbehandling och lite projektsamtal med vår lärare. Jag ägnade mig åt att sortera karatebilder och inspirera mig med bildspel.

Enligt vår lärare så går det framåt med plåtandet, det handlar bara om att ta mer renodlade porträtt och tuffa på så här ett tag till. Och sedan så klart VÄLJA bilder. Med tanke på att jag har närmare tvåhundra som känns ok, så har jag lite sorterande att göra. Sedan gäller det att jag ska hitta en kopiering som känns bra. Det är ju visst problem med att det är så gulgrönt ljus i miina bilder eftersom det är en gympasal som har det ljus den har och jag plåtar med blixt.

Jag vet inte riktigt om jag tycker att det är såååååååå förfärligt, men det är klart att jag ska göra mitt bästa för att det ska bli bra bilder. Men jag måste nog prova mig fram lite. Spontant så vill jag nog gärna behålla färgen, inte göra svartvitt bara för att det är en enkel lösning. Men jag ska nog testa att göra någon bild svartvit bara för att se hur det blir. Och sedan försöka sätta en bra färgkopiering. Men det känns som sagt som att det gärna får vara färg, ganska låg kontrast och rätt mjuk kopiering. Men vi får väl se vad fröken har för synpunkter på det. 😀

Efter lunch var det redovisning på våra bilddagböcker, först fick vi lägga upp våra bilder, sedan skulle vi välja en och därefter ge kritik. Vi skulle prata om det denotativa och det konnotativa i bilderna. Lite klurigt, men det gick nog bra till sist även om det var lite trögt att komma i gång med recenserandet. Det var jättekul att se allas bilder. Många saker gick igen, men det fanns verkligen givande bilder att titta på hos alla. Approachen till uppgiften är ju olika utifrån person, men det bidrog ju också till variationen.

När lektionen var över var vi ett gäng som gick över till KG52 och spanade in Anders Petersens utställning. Svartvita bilder, härligt kopierade och bara fastnubbade direkt på väggen. En sjyst hängning där printarna satt över hela väggarna, från golv till tak gav ett fint intryck. Superfin teknik även om bilderna kanske inte riktigt var min stil. Men det fanns en bild på en aggressiv hund som bet sig fast.

Efteråt gick vi iväg till Bistro Boheme för en after work, det var väldigt trevligt att sitta och dricka öl, prata foto och så småningom äta en bit mat. En helskön dag!

Jag har dock en smula dåligt samvete för att jag missat två karateträningar på rad, men jag försvarar mig med att jag är förkyld och har underhållit mina sociala relationer i stället för att jaga karatekamraterna med blixt och kamera. Jag får ta igen de missade passen på lördag då jag förhoppningsvis har en snikvariant på en ringblixt att leka med. den egna träningen får anstå till nästa vecka då jag förhoppningsvis är kvitt snoreländet och hostan.

Nyfriserad

Idag började jag dagen med att gå till frisören. Det är så himla mysigt att få håret tvättat, få lite huvudmassage, en kopp kaffe och sedan bli klippt. Man känner sig så fin efteråt! Min frisör på Talking heads är mycket duktig och man känner sig alltid väl omhändertagen. Enda jobbiga var att jag fortfarande är rätt förkyld, så jag satt och snorade och hostade en del. 🙁 Jag vill bli frisk nu!

På jobbet har vi haft redaktionsmöte och pratat om kommande nummer. Jag har ansvar för en stor artikel om rallycross, det är kul och jag har börjat sammanställa fakta, välja bilder och förbereda. Det kommer att bli jättebra!

Idag har det inte blivit så många bilder. Det får räcka med två självporträtt med nya frisyren. Men jag måste säga att jag är nästan överdrivet förtjust i våra toaletter på jobbet. Flera av dem har en gigantisk spegel som täcker nästan en hel vägg, det gör att man kan ta väldigt skojiga porträtt där. Dessutom blir det ganska avskalat på ett lite galet sätt. Det kan se väldigt knasigt ut om man liksom bara kikar upp lite i nedre kanten av spegeln. Lustiga huset liksom. Jag vet att det låter vrickat, men man ska inte underskatta små glädjeämnen här i livet. 😀

Proffsiga printar och kändisspotting

Idag var vi lärarlösa på förmiddagen eftersom vår lärare var ute på jobb. Det var egen bildbehandling som gällde och vi var några tappra själar som masade oss till plugget och satt och gnetade med våra dagboksbilder i skolan under förmiddagen. De som inte var på plats satt och gnetade med sina bilder på hemmaplan. Hur som helst var det lite skönt att vara lärarlös. Jag kom loss lite redan på vägen till skolan eftersom jag gjorde en avstickare i Vasaparken och plåtade. Man kan hitta de märkligaste saker där. Dagens upptäckt var en drös med övergivna pulkor som låg i den numera ganska bara backen.

Efter lunch var vi på studiebesök på Procenter. Det var intressant. Vi fick en väldigt noggrann men ändå ytterst rudimentär genomgång av det där med kalibrerade skärmar, ICC-profiler, utskrifter och allt det där man ska tänka på för att ens bild ska bli så lik den bearbetade filen som möjligt när man väl skriver ut den. Det är långt i från någon självklarhet att det man ser på skärmen också kommer ut i printern.

Efter avslutad skoldag drev jag runt lite i Gamla Stan och lyckades med att se de forna skidhjältarna Thomas Wassberg, Per Elofsson och Gunde Svan eftersom det var dags för Slottssprinten , dvs skidloppet på konstsnö runt Slottet. Elofsson fick jag till och med på bild, så det kändes som att det blev en bra avslutning på bilddagbokandet vi fått i uppdrag i skolan.

Sedan sammanstrålade jag med min vän A för en after work. Vi funderade en kort stund på att fira S:t Patrick’s day med irländarna, men det var så fullt så vi gick till en tysk pub i stället. Det var mysigt det med. Men någon gång borde man prova på att fira den där Patricks dag också. Det vore intressant.

Mera Tunbjörk

Förkylningen är bättre, även om kollegan och jag har suttit på redaktionen och hostat i kapp och låtit som två dödssjuka rökhostande cancerpatienter. Han fick diagnosen bakterieinfektion som orsakat bronkit i morse, och en dos penicillin som bot. Själv tror jag att jag kommer att vara frisk om några dagar. 😀

Tidningsmakandet har rullat på, enda hindret har varit att jag inte plåtat så mycket på de av läraren utsatta tiderna. Till bilddagboken alltså. Men när jobbet väl var avklarat smög jag runt lite på kontoret och Tunbjörkade lite. Jag hade egentligen velat ta en bild av mig under mitt skrivbord, men det funkade inte eftersom en av kollegerna fortfarande var kvar. Jag orkade inte riktigt börja förklara mig, så det får vänta.

Här är i alla fall dagens bilder. Jag har klarat av dagens kvot, även om jag har plåtat på lite andra tidpunkter. Men det är oväsentligt, det viktiga är att det blir bilder.