Våffelmys!

20140325_kl1915wI dag är det våffeldagen och då ska man så klart äta våfflor. Så det var bara att lyfta ner laggen, vispa mixen med lite vatten och smält smör och grädda loss. Kvällsmys med, våfflor, glass och jordgubbssylt. Toppen!

Våfflans hämnd


Warning: A non-numeric value encountered in /data/0/4/04547da3-d5a2-4560-8b46-a8d66bf916e1/johannamortberg.se/public_html/wp-content/plugins/nextgen-gallery/src/DisplayTypes/Thumbnails.php on line 72

Idag är det våffeldagen. Smaskens! Jag hade gått hela dagen och längtat efter att få grädda lite våfflor, så efter jobbet smet jag in på affären och köpte lite smör och hemlagad vaniljglass för att kunna njuta. Våffelmix fanns hemma, så därmed var jag räddad.

Men först var det styrelsemöte i vår bostadsrättsförening. Mötet var bra, pappersvändandet gick hyfsat smidigt och allt var avklarat efter cirka 90 minuter. Vid det laget hade klockan hunnit bli 20.30 och jag var ganska mör, slut i huvudet och lite i kroppen, förkylningen gör sig fortfarande påmind även om det är bättre. Men är det våffeldagen så är det, och jag ville ha min våffla, så jag plockade fram grejorna för att börja grädda. Tyvärr var det inte så mycket våffelmix kvar i paketet, men det skulle räcka till ett par stycken.

Jag svängde ihop smeten, men när jag hällt den första våfflan i järnet går precis allt åt skogs. När jag bodde i Longyearbyen på Svalbard kunde man ha vaffelkos i idrottshallen, det satt alltid någon där och gräddade våfflor som man kunde köpa efter att ha varit och tränat. Det var ett sånt våffelmys jag hade haft i tankarna, men det är ingen hit att försöka åstadkomma mys sent på kvällen när man är trött och sliten. I stället för vaffelkos så blev det våffelkatastrof.

Den jävla våfflan fastnade ju nämligen i järnet eftersom jag var lite för ivrig att se om den var klar. Så i stället för en frasig våffla på tallriken hade jag två våffelhalvor som klistrade fast sig i varsin sida av järnet. De satt som berget och det var bara till att försöka skrapa bort eländet. Naturligtvis använde jag en vanlig gaffel och när jag hållit på en stund insåg jag att jag antagligen fått med mig merparten av teflonbeläggningen förutom våffelfnaset. 🙁 Till slut lossnade allt och jag lyckades faktiskt steka mig en och en halv våffla i mitt numera svårt repiga våffeljärn.

Trots att den hemlagade vaniljglassen var alldeles isig istället för krämig, och att köket såg ut som kriget efteråt eftersom det var våffelfnas överallt, så var det faktiskt värt det. Jag fick EN fin våffla som smakade väldigt gott. Men nästa gång jag ska grädda våfflor ska jag inte göra det sent på kvällen när jag själv är utpumpad. Då väntar jag hellre en dag så det blir våffelmys och inte våffelmassaker.