Ödmjukt möte med okänd

Idag har vi fått en snabbövning i skolan. Ut på gatan och plåta en okänd – tre porträttbilder. Pang på, inget tjafs. Vi fick dra lott om var vi skulle hitta våra okända, jag fick Fridhemsplan. Hemmatrakter alltså.

Det gick väldigt bra, jag fick bara ja av de personer jag frågade. En kvinna i sminkbutiken Face i Västermalmsgallerian, en tjej i blomsterkiosken på Drottningholmsvägen och en kille som sålde elavtal i gallerian. Det gick rätt bra. Men vis av kritiken som kom när vi redovisade våra bilder så borde jag ha tagit mig ännu mer tid, valt bättre bilder och sett till att plåta fler alternativ för att undvika ”mitt i en mening”-looken.

De stora lärdomarna av dagens lektion är dessa:

  • Se upp med vad som finns i bakgrunden. Undvik träd, stolpar och annat snafs som kan se ut som om det växer ur skallen på modellen.
  • Tänk på att osäkra personer kan se ännu otryggare ut om miljön är stökig. Med trygga personer som tittar säkert in i kameran blir bakgrunden och det omgivande inte lika väsentligt.
  • Var beredd på att vänta ut personen och låt bli att ”trygghetsprata” för att undvika konstiga miner.
  • Det finns två metoder att plåta. Välj antingen ut en lämplig bakgrund först och testa exponeringar, eller anpassa dig efter miljön och vänta in uttrycket.
  • Glöm inte att plåta både breddare och höjdare.

Här är mina porträtt. Den första bilden fick bäst kritik och är så klart mest lyckad. Den sista bilden funkar också bra.

På kvällen har det blivit mera karateplåtning. Det är väldigt roligt och man får nya perspektiv på träningen. Här är några bilder.

Ett steg framåt

I skolan idag var det först bildbehandling, vi skulle öva på att göra funktionsmakron och greja med en massa bilder samtidigt. Det var nyttigt, men inte riktigt så enkelt som man först trodde efter genomgången förra veckan. Men efter lite fifflande och fufflande så gick det bra. Jag döpte om mina bilder i grupp, gjorde kontaktkarta, sparade för webb och gjorde jpegfiler av råfiler. Himla praktiskt.

Sedan hade vi redovisning av filmbildsuppgiften. Som vanligt var det kul att se allas bilder, det var många roliga bilder, situationer och fina överraskningar.

Här är mina tre bilder som jag presenterade.

Vi fick också lite nya direktiv angående reportageuppgiften. Vår lärare klargjorde att det handlade mer om att göra ett klassiskt bildrep där man får komma nära en eller ett par människor. Alltså inte försöka fånga en plats där folk möts. Det öppnade ögonen på flera av oss och därmed var det bara att börja om från början. Men som tur är har vi fått mer tid också. De där 30-40 råkopiorna ska inte vara klara förrän nästa tisdag. Pust! Skönt. Och jag har kommit på hur jag ska lösa uppgiften. 😀

Idag har jag också plåtat ordentligt till slutprojektet. Jag ägnade hela kvällens karatepass till att fotografera och det var väldigt roligt. Det blev en hel del bilder faktiskt. Det får definitivt ses som en delseger.

Tilltro

Idag har det varit tungt med fotograferandet. Imorgon ska vi ju bildbehandla till reportageuppgiften, ett trettiotal bilder ska fixas och jag har haft ganska stor ågren inför detta eftersom jag inte hittat något vettigt att plåta. I går tänkte jag minst lika mycket som professor Balthazar och trodde att jag hade kommit på lösningen.

Jag skulle plåta i Hötorgshallen, en viss utvald butik. Som ett extra kort i bakfickan om det skulle knasa sig hade jag mötesplatsen utanför Åhléns som reservalternativ. I Hötorgshallen visade det sig vara stendött, jag hade visserligen ett trevligt samtal med butikschefen, men bilderna blev katastrof. Platt och intetsägande. Och inte direkt bilder av ett ställe där folk möts. Det blev inte bättre utanför Åhléns. Stor, rörigt, folk som springer hit och dit i hetsigt tempo medan andra står och hänger. Beställda men inte uthämtade.

Jag gick hem, laddade in bilderna i burken och stönade åt hur mycket skräp det var. Det fanns ju knappt en bild som höll! Så det var till att febrilt försöka fundera ut något nytt som kunde bli räddningen. Det gick supertrögt tills jag till slut slängde på mig kläderna och helt sonika stegade i väg till Karlbergs station. Nu fick det vara slut på mesandet! Och på något märkligt vis så började jag hitta rätt. Jag såg bilder, kunde fotografera i lugn och ro och jag kände att jag kom någon vart. Gud så skönt! 😀

Jag vet inte riktigt varför jag hamnat i en sån här kreativ koma. Kanske beror det på att jag är inne i en så introvert fas när det gäller min bilddagbok att det är svårt att ha nog tillit för att komma närmare folk. När man plåtar för sig själv är man på ett helt annat plan liksom. Men jag behöver öva på det där med att möta folk. Det går utmärkt om jag bara ger mig ett journalistiskt uppdrag, bestämmer tid och plats och ser på det som ett jobb. Men när det bara handlar om att lösa en fotouppgift är jag fortfarande ganska feg.

Det är lite som att ha telefonskräck eller tycka att det är jobbigt att sälja sig själv. Men det är ju faktiskt inte så märkvärdigt när man väl lyfter luren eller försöker förklara vad man är bra på. Det gäller bara att ha tilltro. Ta ett djupt andetag och hoppa ut. Man måste lita på sig själv. Jag har nog tappat bort mig själv en smula på sistone, nu gäller det att hitta tillbaka.

Det får bli veckans övning. Att tro. På mig själv. Och på att jag faktiskt klarar av att exponera rätt, komponera rätt och trycka av i rätt stund. Fotografi är inte omöjligt.

Dimmiga besked om ringblixtar

Idag har jag ränt runt på stan i jakt på en ringblixt. Det visade sig svårare än jag tänkt mig att få fatt på något vettigt. Det var alltså inte bara utomhus det var dimmigt, jag som ville bli klokare på ringblixtområdet fann mig trevande i dimman ganska bokstavligt även på det planet.

Kameradoktorn hade visserligen en mycket smidig Metz-variant, men det var ingen riktig ringblixt eftersom lamporna satt på två sidor i själva ringen. En adapter som man sätter på sin vanliga blixt skulle tydligen ge ett något jämnare ljus, så det lät bättre. Ett besök på Fotovideo gav inga bättre kunskaper, de visste inget om någon adapter utan kunde bara tala för superavancerade ringblixtar i 20000-kronorsklassen… Kanske inte riktigt min tepåse.

Men det verkar som om det finns två ringblixtar värda att kolla upp på Scandinavian Photo. En Sigmablixt och en adapter som kostar 3500 respektive 2500 kronor. Lite mer rimliga priser.

Vassa armbågar

Idag hade vi vikarie i skolan, fotografen Kalle Assbring kom och berättade för oss om frilanslivet och hur han jobbar. VI fick se en massa bilder från hans bok Outernational som handlar om Trinity, ett sound system som spelar reggaemusik. Kalle har följt några av killarna under flera år och han berättade om slitet med att göra en bok och mycket mera. Det var väldigt kul. Han och jag har faktiskt jobbat ihop, han var fotografvikarie när jag var på Mitt i-tidningarna och vi gjorde åtminstone ett jobb tillsammans.

Nåväl. Det var lärorikt att höra om hans erfarenheter. Vi fick också nästa uppgift som vi ska jobba med i ett par veckor. Ett reportage från en plats där människor möts. VI ska välja ett ställe dit vi kan återvända, för vi ska berätta om platsen och människorna där. Nästa vecka ska vi göra i ordning 30 råkopior som ska redovisas nästa torsdag… Himmel! 30 råkopior! Även om vi ska göra så många för att träna på att jobba med makron i Photoshop så kan man ju inte bara göra ut skitbilder. De måste ju innehålla nåt. Så vad farao ska man välja för plats? Jag känner mig helt nollad. Detta borde ju passa mig eftersom reportage är det jag sysslar med till vardags i mitt jobb, men det här känns som ett helt ovant håll att närma sig jobbet från. Jag vet inte ens var jag ska börja. :-O

Men det kanske ger sig… Jag får fundera som en iller. Helt enkelt. Under tiden försöker jag bolla med bilddagboken och karatefotograferingen. Och jag tänker att man får nog allt ha lite vassa armbågar både som fotograf och som karateelev.

Att hitta ett guldkorn

Idag i skolan har vi haft bildbehandling på uppgiften Close to home. Vi ska presentera tre bilder i A3-storlek som ska vara som stillbilder ur en film. Det ska finnas en berättelse och någon form av iscensättning av miljön eller personen. Dösvårt! Jag kom till skolan och tyckte inte att jag hade ett smack som var värt att visa. Patetiken flödade och jag tyckte bara att jag gjort gräsliga bilder. Jag hade haft jättesvårt med inspiriationen, inte hittat något att gå i gång på alls. Hu…

Men hur som helst, med en god dos peppning från vår lärare så insåg jag ju att det faktiskt fanns nåt där ändå bland rotet. Och efter en rejäl dos bildbehandlande så hade jag faktiskt lyckats vaska fram två helt okej bilder. En av dem visar jag här, de andra kommer nästa vecka när vi ska redovisa. Jag var ju dessutom så galet stressad att jag trott att vi skulle redovisa redan nu på torsdag, men när jag begrep att det faktiskt inte var förrän på tisdag nästa vecka så hade jag ju massor med tid att plåta nytt! 😀 Halleluja! Vilken lycka!

Efter plugget har jag också börjat plåta på karateträningen. Jag har ju tänkt göra mitt slutprojekt om det, jag hoppas det går bra. Jag har börjat fotografera så smått, så får vi se vart det leder. Än så länge är det med ganska blygsamt resultat, jag har inte heller provat ringblixten min lärare föreslog, men jag kommer väl dit. Måste plåta vanlig blixt först.

Här är några bilder.

Plåta där du står och går

Ibland är det svårt att hitta motiv när man ska plåta. Det som är bra med att göra bilddagbok är att man måste fokusera på nuet, plåta där man står och går. Rent bokstavligt. Det blev resultatet av dagens övningar. På kvällen passerade jag rulltrappan vid Tunnelgatan. Mörkret, trappan, det där urbana nödvändiga men rätt fula lockade. Jag tycker om bilder på lite sunkiga vardagsmiljöer som ändå har en slags skönhet.

Valet av stil

Idag hade vi redovisning av pastischuppgiften, vilket tog hela dagen, fast det inte riktigt var planerat så. Men när alla skulle prata om vilken fotograf de valt att göra pastisch på samt berätta om sina egna bilder så drog det ut på tiden.

Det är fantastiskt roligt att se allas val, alla bilder, nya stilar och häftiga grepp. Alla är så himla, himla duktiga! Det blir så fint! Jag är grymt imponerad. En sak var lite intressant, en av kursarna sa att han inte blev förvånad över att vi valt som vi gjort. Många av oss hade valt en fotograf som passade den stil vi själva är på väg in i. Det är fascinerande. Vad är det man valt då? Något man är intresserad av eller något som passar en själv? Det är mångtydligt.

För mig var påpekandet rätt intressant eftersom jag inte sett så mycket bilder av Tunbjörk innan jag gjorde en av juluppgifterna om honom. Men jag har ju varit och härmat i kanterna av hans stil nästan hela tiden, mer eller mindre medvetet. Men det kan ju bero på att hans stil är populär och att jag sett fler bilder i samma stil fast jag inte minns det. Man härmar en trend helt enkelt.

Full fräs på blixten

Idag har vi bildbehandlat våra pastischbilder. Jag har fått lite mer insikt i Lars Tunbjörks konstnärsskap, han plåtar tydligen analogt, med Metzbixt och pangar på effekten på blixten rejält för att få det där speciella ljuset. Intressant absolut. Jag tycker att jag börjat hitta dit, även om jag så klart inte fick allt rätt när jag plåtade pastischbilderna. Jag hade ju inte alls krämat på med blixten ordentligt.

På eftermiddagen har vi pratat om våra olika projektid’e9er och jag har fått rådet att försöka plåta mina karatebilder med ringblixt. Hur det nu ska gå till. Men det löser sig nog. Först måste jag be om lov, kolla detaljer, undersöka miljön och testa mig fram en del med vanlig blixt. Men det är spännande. Jag har ju tränat ett par gånger nu och det känns som om det finns något att ta på i det här.

Jag blev väldigt blixtinspirerad efter vår lärares avslöjande om Tunbjörks teknik. Så på hemvägen efter skolan var det blixtplåtning som gällde.

Kameran är tillbaka!

Idag har det stått studio på schemat och vi har fått lära oss hur man jobbar med två eller tre blixtar. Vi har övat på att använda ett frontljus och ett bakljus, använda bakljuset för att belysa hår och huvud på en modell och lite sånt. Det har inneburit hantering av giraffer, tyngder, fonder och allt möjligt plick och plock.

Kul men väldigt tekniskt. Lagom till lunch fick jag det efterlängtade meddelandet från Nikon att min kamera var färdig, så jag åkte i väg och hämtade den. Ny och omklädd var den och nu känns allt som vanligt igen. På eftermiddagen hann vi med lite bildbehandling och sedan fick vi köra en testrunda i studion. Det var roligt, men vi hade ont om tid. Det blev bara övning för övningens skull eftersom vi inte ska redovisa de bilder vi tog. Det kändes lite som torrsim, men det är nyttigt det med. Man måste öva för det är så många prylar att hålla rätt på i studion att man måste kunna hantera dem för att bli kreativ.

Trots att min glugg (24-85mm f 2.8-4) inte uppförde sig helt korrekt – den släppte in en massa ströljus som gav oönskade blänk – så blev det ganska snyggt. Det blev liksom ett mjölkigt, drömlikt ljus på min kurskompis M. Coolt trots att det egentligen var en miss. 😀