reportage

by

Reportagets ädla konst

Skola idag igen. VI har bildbehandlat på förmiddagen. Jag har knåpat lite med mina reportagebilder, fixat lite halvdant. Har inte lagt ner något större krut eftersom jag vet att det kommer att bli fler plåtningar och nya urval. Då är det ingen id’e9 att fixa allt än, eftersom det troligen kommer att bli andra bilder som ska behandlas för print.

Ett roligt avbrott var när en av kursarna visade den Rolleiflex-kamera som hon fått av en släkting. En analog mellanformatskamera som bara var så himla snygg! Vi oade och aade, beundrade, kikade på den ur alla vinklar och vrår. Det skulle vara kul att prova en sån!

Efter lunch hade vi pardiskussioner om våra respektive reportage, hur långt vi kommit , vad som saknades och hur vi skulle gå vidare. Tiden var ganska kort och det hade varit roligare att få prata längre. Den gemensamma genomgången var en smula seg och det kändes som om vi alla tappat styrfarten något. Jag förstår egentligen inte varför det ska vara så svårt att dra ihop ett reportage om karate. Jag ska ju verkligen kunna det här, men jag har en bit kvar innan det här är hemma. Nå, hoppas att vi kommer igen och får upp det goda diskussionsklimatet igen.

Det blev ingen träning och karatefotografering idag eftersom jag var nödd och tvungen att närvara på ett bostadsrättsföreningsmöte. Det var synd för jag var rejält träningssugen. Nå, det blir ny chans på torsdag.

by

Ett steg framåt

I skolan idag var det först bildbehandling, vi skulle öva på att göra funktionsmakron och greja med en massa bilder samtidigt. Det var nyttigt, men inte riktigt så enkelt som man först trodde efter genomgången förra veckan. Men efter lite fifflande och fufflande så gick det bra. Jag döpte om mina bilder i grupp, gjorde kontaktkarta, sparade för webb och gjorde jpegfiler av råfiler. Himla praktiskt.

Sedan hade vi redovisning av filmbildsuppgiften. Som vanligt var det kul att se allas bilder, det var många roliga bilder, situationer och fina överraskningar.

Här är mina tre bilder som jag presenterade.

Vi fick också lite nya direktiv angående reportageuppgiften. Vår lärare klargjorde att det handlade mer om att göra ett klassiskt bildrep där man får komma nära en eller ett par människor. Alltså inte försöka fånga en plats där folk möts. Det öppnade ögonen på flera av oss och därmed var det bara att börja om från början. Men som tur är har vi fått mer tid också. De där 30-40 råkopiorna ska inte vara klara förrän nästa tisdag. Pust! Skönt. Och jag har kommit på hur jag ska lösa uppgiften. 😀

Idag har jag också plåtat ordentligt till slutprojektet. Jag ägnade hela kvällens karatepass till att fotografera och det var väldigt roligt. Det blev en hel del bilder faktiskt. Det får definitivt ses som en delseger.

by

Tilltro

Idag har det varit tungt med fotograferandet. Imorgon ska vi ju bildbehandla till reportageuppgiften, ett trettiotal bilder ska fixas och jag har haft ganska stor ågren inför detta eftersom jag inte hittat något vettigt att plåta. I går tänkte jag minst lika mycket som professor Balthazar och trodde att jag hade kommit på lösningen.

Jag skulle plåta i Hötorgshallen, en viss utvald butik. Som ett extra kort i bakfickan om det skulle knasa sig hade jag mötesplatsen utanför Åhléns som reservalternativ. I Hötorgshallen visade det sig vara stendött, jag hade visserligen ett trevligt samtal med butikschefen, men bilderna blev katastrof. Platt och intetsägande. Och inte direkt bilder av ett ställe där folk möts. Det blev inte bättre utanför Åhléns. Stor, rörigt, folk som springer hit och dit i hetsigt tempo medan andra står och hänger. Beställda men inte uthämtade.

Jag gick hem, laddade in bilderna i burken och stönade åt hur mycket skräp det var. Det fanns ju knappt en bild som höll! Så det var till att febrilt försöka fundera ut något nytt som kunde bli räddningen. Det gick supertrögt tills jag till slut slängde på mig kläderna och helt sonika stegade i väg till Karlbergs station. Nu fick det vara slut på mesandet! Och på något märkligt vis så började jag hitta rätt. Jag såg bilder, kunde fotografera i lugn och ro och jag kände att jag kom någon vart. Gud så skönt! 😀

Jag vet inte riktigt varför jag hamnat i en sån här kreativ koma. Kanske beror det på att jag är inne i en så introvert fas när det gäller min bilddagbok att det är svårt att ha nog tillit för att komma närmare folk. När man plåtar för sig själv är man på ett helt annat plan liksom. Men jag behöver öva på det där med att möta folk. Det går utmärkt om jag bara ger mig ett journalistiskt uppdrag, bestämmer tid och plats och ser på det som ett jobb. Men när det bara handlar om att lösa en fotouppgift är jag fortfarande ganska feg.

Det är lite som att ha telefonskräck eller tycka att det är jobbigt att sälja sig själv. Men det är ju faktiskt inte så märkvärdigt när man väl lyfter luren eller försöker förklara vad man är bra på. Det gäller bara att ha tilltro. Ta ett djupt andetag och hoppa ut. Man måste lita på sig själv. Jag har nog tappat bort mig själv en smula på sistone, nu gäller det att hitta tillbaka.

Det får bli veckans övning. Att tro. På mig själv. Och på att jag faktiskt klarar av att exponera rätt, komponera rätt och trycka av i rätt stund. Fotografi är inte omöjligt.