Det blir en stilla dag med besök hos en vän, lite film, lite idrott på tv, lite mat. Inget märkvärdigt. Men ändå så avkopplande och njutbart, precis som en söndag ska vara innan det är dags för en ny vecka.
Månad: oktober 2009
Fullmatad
En dag med få ord, solsken, många steg, tyst samvaro, trött kropp och få tankar avslutades med middag i en god väns sällskap. Jag lagade skaldjurspasta och sedan satt min vän A och jag och pratade till långt in på natten. Det blev inte mycket gjort på bildfronten, några pliktskyldiga rutor.
Men ibland får man trycka på den där slutaren som inte sitter i kameran utan i minnet och bevara bilderna inom sig i stället. Det kan vara nog så god träning att se, trycka av men utan att lyfta kameran till ögat.
Ett liv – en mening
Idag har jag blivit coachad igen. Merparten av arbetet handlade om att definiera arbetsområden, lista ut vilka yrken och chanser till jobb som finns inom respektive område samt att sammanställa allt vi kommit fram till när det gäller mina värderingar, intressen, kompetenser och arbetsområden. Sedan skulle de olika nyckelorden kopplas ihop, teman och likheter tas fram och allt detta skulle kokas ner till en enda mening om mig.
Det var inte alls enkelt, hur jag skulle sammanfatta mig själv och vad som driver mig som yrkesperson kändes nästan omöjligt. Men till slut gick det. Min mening blev så här: ”Jag är en kreativ person som genom olika uttryckssätt (ord, bild) vill uttrycka det som är viktigt för mig och som utvecklar mig som person.” Det låter tokflummigt, men kontentan är att jag måste få jobba med ord och bild för att kunna säga det som är viktigt för mig. Det känns helt rätt!
Låt hjärtat vara med
När det gäller fotografi så brukar man ju förr eller senare komma in på det där som handlar om ens egen stil. Hur man hittar motiv och bilder som berör. Oftast brukar svaret på hur man ska finna sin egen stil vara att man ska plåta sådant som engagerar en, eller bege sig till platser som betyder något. Helt enkelt att man låter hjärtat vara med. Banalt, men långt i från lika enkelt att följa alla gånger.
Det är mycket som ryms i hjärtat, men långt i från allt kommer fram och blir tydligt så man kan göra bild av det. Ibland är det lättare, ibland svårare. Ibland önskar man bara att man kunde ta ett litet piller så att allt klarnade och man visste vad man ville, kunde och och borde göra. Eller är det bara så enkelt att det är precis som Beatles sjöng? All you need is love…
Läskande
Trots vissa besvär med ryggen lyckades jag ta mig igenom ett gympapass på Friskis idag. Det var inte helt lätt eftersom musklerna protesterade en hel del när det blev för mycket vridningar, knäuppdragningar och situps. Jag kunde inte ta i så mycket och jag kände mig rätt mesig där jag hoppade runt, men vad tusan, det kan inte vara full gas jämt.
Jag är nöjd att jag genomförde gympan och efteråt kändes det bra mycket mer avslappnat. Som belöning fick jag en kaffe, en brownie och en liten blodapelsinläsk på ett kafé i närheten. 😀 Ibland behöver lyxliv inte vara mer än så.
Friserat
Att gå till frisören triggar driften att självporträttera. Jag knåpar runt med kameran och försöker plåta min frisyr, men det är svårt att hitta någon vettig vinkel när man inte kan titta i sökaren själv. Mina misstag blir intressantast, lustigt nog. Men det kanske inte är något att skämmas för?
Bättre att beskära
Idag blev det fyrkantiga bilder. Absolut inte planerat i fotoögonblicket, snarare ett resultat av att det kom med saker som inte borde ha kommit med när slutaren smällde igen. Ibland kan man rädda sig undan klantigheter med hjälp av beskärningen.
Ibland hänger det på en tunn tråd
Stel i ryggen tänkte jag att jag skulle ge mig ut och promenera lite för att jaga den värsta segheten ur kroppen. Tyvärr valde jag lite fel tillfälle. Det var visserligen uppehåll när jag klev ut genom dörren, men det dröjde inte länge innan det började regna.
Först kom en liten harmlös skvätt, sedan öppnade sig himlen. Trots att jag bara var ett par tvärgator hemifrån blev jag våt som en dränkt katt. Men jag hann ta en bild i alla fall.
När regnet gett upp blev det bio, Quentin Tarantinos nya rulle, Inglorius Basterds. Riktigt bra faktiskt. Sjysta skådespelarinsatser, men lite ovanligt att se en Tarantino som utspelar sig i historisk tid.
Hård landning
Grå dag. Grå av smärta. På karateträningen tränar jag sparring med sensei, jag hinner inte med för fem öre när han fångar mig och kastar mig. Jag dunsar hårt i golvet och landar på ländryggen. Det var så klart inte meningen, sensei ber om ursäkt. Onödigt eftersom det var min klantighet.
Har förmodligen fått en rejäl smäll i muskulaturen, det sticker och bränner. Efter dusch, promenad och en god stund på spikmattan börjar det släppa, men jag är seg och stel. Dagen blir som den blir, jag är trött, klumpig. Det regnar i omgångar och jag orkar knappt ta några bilder. Trycker håglöst av några rutor genom det regnblöta fönstret. Smörjer musklerna med gel och hoppas det blir bättre imorgon.
Bildfångst
Har en ledig stund på eftermiddagen och går ut med kameran.
