Träffar en av mina klasskompisar från gymnasiet över en arbetslunch. Vi har inte setts på evigheter, men finner varandra genast, det finns mycket att tala om. Det är roligt att återses och höra hur livet har vindlat sig fram och tillbaka sedan de där dagarna vi delade skolbänk och slet med läxor och böjningsmönster på ryskalektionerna. På kvällskvisten gör jag varma mackor innan det är dags för en tur i löparspåret. Det är den enda träning som inte plågar ryggen. Konstigt nog känns det allt bättre och bättre att springa.