Månad: maj 2009

by

Lugn och ledig

Kristi himmelsfärd och ledig dag! Det har blivit en ganska lugn dag, morgonfika, promenad, lite pyssel hemma vid datorn och bio på kvällen. Nya Star Trek-filmen var otroligt cool, snyggt animerad och faktiskt riktigt bra. Jag är inget Star Trek-fan, men jag blev sugen på att se de tidigare filmerna och tv-serien efter den här rullen.

Eftersom det har varit ledig dag har saknaden efter GFU-gänget inte varit så stor. Man har liksom inte kommit ihåg att tänka på att man hellre hade gått till Kungstensgatan när man varit ledig och kunnat gå omkring och plåta på egen hand.

by

Längtar efter GFU!

Första tisdagen utan GFU. Utan klasskompisarna, fotoövningarna. Det känns tomt. Jag är inte ensam om att känna mig vilse i pannkakan, mina kursare skriver mejl och fejsbokar om att de också saknar våra lektioner. Kort sagt känns det helskumt att inte styra kosan mot Odenplan på morgonen utan att i stället gå till jobbet.

Jag karatetränar på kvällen. Det blir visserligen inga actionbilder plåtade, men jag börjar fundera på att ta med kameran nästa tisdag då det är gradering. Det vore kul! Nästa vecka är sista träningsveckan innan sommaruppehållet. De andra ska åka till Japan efter midsommar och då blir det tomt! Det hade ju varit så kul att åka med och fotografera. Men jag får satsa på nästa resa om två år eller nåt.

by

Come rain, come shine…

Måndag. Arbete. Jag dricker kaffe, äter sötsliskigt påskgodis som någon lämnat i pappmuggar i lunchrummet och försöker få ordning på resultat, webb och en näve olika artiklar som ska skrivas. ”Bara att ta”, med hälsningar från påskharen. ”Bara att ta” nya tag om bilringarna som veckar sig på magen. Jag tänker att jag borde träna, men när dagen är över så orkar jag inte. Skickade till och med ett mejl till Army Fitness igår, men kommer till insikt om att jag borde förvalta Friskiskortet bättre istället för att gå på boot camp i svinottan i sex veckor. Går hem i regnet, handlar mat för att laga matlådor eftersom det börjar sina i frysen. Måndag.

Går i alla fall en omväg för att fotografera, händerna är inte längre kalla som isbitar och bilderna kommer. Bilderna kommer! Till mig! Det räcker.

by

Fånga bilden utan att gå in i väggen

Solen skiner, det är också ganska varmt ute. Det är härligt att bara gå omkring, njuta av vädret och leta bilder. Ibland kommer de hastigt, ibland långsammare. Det gäller bara att vara envis och inte ge upp när det är trögt.

Jag är nöjd med att jag lyckats minska bruset i min digitalkompakt genom att ändra inställningarna något. På sistone har jag varit ganska besviken på bruset i råfilerna men glömt bort att det ju faktiskt går att åtgärda. Panasonics Lumix LX2 är en helt okej kompakt, den brusar en del och jag är lite långsam i det manuella läget men jag gillar den ändå. Den är lagom stor så man får med sig den överallt. Ibland ids man ju inte släpa på D200:an, den kan kännas som ett riktigt monster.

by

En stund i solen

Idag har jag mest ägnat mig åt att plocka i ordning i lägenheten, röja upp bland alla papper, pärmar, tidningar och annat jox som ligger överallt. Har ställt undan GFU-mappen och anteckningsblocket, kommer ju inte att använda dem nu. Det kändes konstigt.

Sedan har jag gett mig ut i solen. Fikat med C, promenerat till Tessinsparken och suttit ute och njutit i värmen. Det är fint så.

by

Dagen efter

Det blev ganska sent på vernissaget igår, jag var väl hemma framåt halv två på natten. Det var lite segt att komma upp på morgonen eftersom det inte blev så mycket sömn, men det tog sig när jag väl kom till jobbet. Jag pysslade med webben, gjorde några internannonser för några tävlingar vi ska ha i tidningen och såg till att ta igen sådant jag var efter med.

Det var trevligt att tänka tillbaka på gårdagen, men också ganska tomt. Insikten att det faktiskt inte blir något mer GFU-pluggande var ganska tung. Jag saknar klasskompisarna redan! Nu kommer ju den svåraste utmaningen att försöka hålla greppet och inte tappa motivation, teknik eller handlag. Det är bara att ligga i. Mitt främsta mål är att försöka göra fotobok av karateprojektet, det finns intresse från klubben så jag ska absolut gå vidare med det.

by

150 meter bild

Så var den kommen, den sista skoldagen. Avslutningen. Jag inledde med att åka förbi Crimson för att hämta lite fler printar som jag ska visa för kamraterna på karaten. Sedan pysslade jag med att välja kläder, blogga och vimsa runt i hemmet lite så där nervöst. Det kändes som en d’éja vu av studenten.

Klockan 12 samlades klassen hemma hos S i hans fantastiska lägenhet, det var dags för avslutningsknytis. Det var himla trevligt och vi åt och drack så man blev både matt och mätt. Det blev också lite presentutdelning.

Vi fick varsin lilja av vår lärare och hon fick ett armband och en t-shirt med en oförglömlig klassbild och citatet ”världens bästa fröken”. 😀 Den gick hem!

När vi ätit, druckit kaffe och planerat tog vi oss till skolan för att fixa det sista till vernissaget. Vi satte upp namnskyltar, städade undan och flyttade möbler så det skulle vara snyggt överallt. Vernissagegänget köpte vin, muggar, salta pinnar, vi råddade med datorn och bildspelet, dukade upp och ställde i ordning. Till sist slog klockan 18, portarna öppnade och besökarna strömmade in. Och de var många som kom! Det var rejält trångt i entrén, folk flockades i trapporna, galleri Dobre och överst i det andra trapphuset. Det minglades, skålades, hejades och beundrades. Helt klart en succ’e9!

Här är de bilder jag ställde ut.

Vi elever hjälptes åt med att vakta bildspelsdatorn, servera vin och städa undan och emellan vaktpassen var det bara att mingla, träffa vänner och kolla på bilder. Det var så kul! 😀 Timmarna flög förbi och klockan 21 var man både matt, lycklig, ömfotad, salongsberusad, törstig och belåten.

Vi städade och sedan tågade vi i väg till en restaurang för lite mat, prat och några avslutande öl. En lång och härlig dag som blev en smula melankolisk när vi skulle skiljas. Men vi ska hålla kontakten och det dröjer nog inte innan vi ses igen. Om inte annat så blir det den 24 maj när utställningen ska hängas ner.

Men vilken dag! Så lång och så bra och så fantastisk! Mitt största tack till mina härliga kurskompisar, det har varit en stor glädje och inspirationskälla att få plugga med er i två terminer!

by

Smygpremiär

Idag har jag haft smygpremiär på vår utställning, 150 meter bild. Efter jobbet visade jag bilderna för Iryo sensei och sensei Daniel eftersom de har svårt att komma på vernissaget imorgon. Eftersom Daniel är självlärd fotograf och även har varit fotolärare på Tollare folkhögskola var det extra roligt att höra deras åsikter.

Daniel tyckte att det var hög teknisk kvalitet på allas bilder och det var roligt att vi valt så olika stilar och ämnen. Bra bredd med andra ord. När vi väl kom till mina bilder så fick jag massor med beröm för att jag lyckats fånga ögonblicken och att kopieringen var fin. 😀 Det kändes toppenbra! Jag är så glad att de kom och jag hoppas det kommer några fler från klubben i morgon. Men jag ska visa bilder på träningen också.

Nu känns allt bara fantastiskt roligt inför vernissaget imorgon, det kommer att bli så bra! Jag tror det kommer massor med folk!

by

Den stora hängningsdagen

Idag är det den näst sista dagen på GFU. Vi ska göra allt klart inför vernissaget på torsdag, så det innebar att hänga bilder. Det är ingen lek det där med att få upp sina bilder på väggen. Man blir trött, svettig, krokarna trillar ner, linorna korvar sig, kapabitarna är för tjocka eller för tunna, bilderna lutar än hit, än dit…

Kort sagt, att hänga är ett riktigt helvete.

Det började med att jag och C åkte och hämtade våra inramade bilder, i samband med det fick vi i uppdrag att köpa linor, sockerbitar, batterier och kapa, så vi flängde runt mellan Gallerix, Claes Ohlsson och Matton. En dryg timme senare kom vi tillbaka till skolan och sedan var det bara att kasta sig över jobbet.

Det där magiska krokarna från Gallerix visade sig vara bra, men rätt pilliga också. Man trädde in linan i listkroken och pillade på sina tavelkrokar, i mitt fall två per lina. Sedan skulle krokarna ställas in i höjdled, bilderna skulle justeras i sidled, kapan smackas dit på baksidan av bilderna så allt kunde justeras i djupled…

Efter ett tag blev man helt tokig. Jag insåg efter ett tag (när jag var klar) att jag borde ha tejpat fast linan på väggen och sedan fixat krokarna och sist hängt upp tavlorna. Men man lär sig av sina misstag. I stället blev det ögonmått, fingertoppskänsla och lite charmig felmarginal som fick råda. Bilderna är på plats och jag ber till alla gudar att de sitter uppe hela utställningen, till den 24 maj.

Innan dagen var över försökte jag så gott jag kunde hjälpa S med hennes bilder, jag hoppas att det var till någon nytta. Men det var prövande för oss båda, krokar trillade, printar trillade, det var än för lågt, än för högt… Som tur är har vi tid på oss på torsdag att finputsa.

På kvällen var jag på karaten för att lämna flyers och meddelande om utställningen och gissa om det var skönt att träna när man slitit med hängningen hela dagen. Trots att det blev tokstressigt att hinna hem och hämta träningskläderna så blev allt bra till slut. Puh!