Hur speglar man sig själv?


Warning: A non-numeric value encountered in /data/0/4/04547da3-d5a2-4560-8b46-a8d66bf916e1/johannamortberg.se/public_html/wp-content/plugins/nextgen-gallery/products/photocrati_nextgen/modules/nextgen_basic_gallery/package.module.nextgen_basic_gallery.php on line 527

Idag har vi haft den allra sista lektionen med övningar. Först snackade vi lite kort inför utställningen, vi behövde prata om vad som ska köpas till vernissaget, dryck, snacks, kapa för montering och allt möjligt annat. När vi checkat läget fick vi kursens sista uppgift.

Den gick ut på att vi skulle låta en god vän ta en bild på oss. Vi skulle tänka ut miljö, vilka kläder, vilken min eller vilken pose vi skulle fotograferas i, men vännen skulle trycka på avtryckaren och ta bilden. Ett självporträtt taget av någon annan en spegling av hur andra ser på oss.

En ganska knepig övning. Särskilt när det gällde att få tag på någon kompis som kunde vara fotograf. En del av oss utnyttjade varandra, så gjorde K, S och jag. Vi kuskade runt lite för att hitta bra miljöer, vi tog min plats först och det blev inte särskilt lyckat. Men när vi åkte vidare till Fjällgatan på Söder så fick jag en ny chans sedan vi turats om att ta bilder av varandra. Sedan redovisade vi som bildspel.

Jag måste säga att jag hade svårt att engagera mig i uppgiften, det var så många andra saker som pockade på. Jag hade väl inte direkt någon bra id’e9 och det var lite svårt att få någon annan att ta en bild som man själv funderat ut. Resultatet var okej, men inte särskilt bra. Men det var jättekul att se alla andras bilder, det var så många som gjort så bra grejer!

Nåväl, under dagen hann jag också hämta mina printar på Pro Center och efter skolan lämnade jag in dem och ramarna för montering på Gallerix. Skönt! De blir klara på måndag och nu känns det bra inför utställningen! Allt kommer att bli klart och sedan ska det bara hängas.

Det blev ett nytt karatepass idag. Jag fick hastigt och lustigt rollen som instruktör för två brunbälten, ett gul- och ett grönbälte. Det var rejält ringrostigt även om jag undervisat förut, så det gick ganska knackigt. Jag var också ganska trög i huvudet när jag sedan fick lite egen träning på slutet. Dels hade jag hunnit bli kall igen, dels är jag fortfarande långt efter. Huvudet noterar övningarna, men kroppen har svårare att följa. Fyra års frånvaro tar man inte ikapp på en knapp termin. Tyvärr…