Månad: januari 2009

by

Ovän med kameran

Efter en sockerchocksfika på morgonen går jag för första gången på länge till Friskis och gymmar. Kroppen är klen som en kattunge och de tlär bli träningsvärk som följd, men någon gång måste man ju börja om man har tänkt rycka upp sig.

Uppryckt är jag också i en annan bemärkelse. Med storkameran inne på service för att Nikonfolket ska byta gummigrepp på den så är jag hänvisad till min lilla digitalkompakt. Inget ont om den, det går att plåta i både råformat och göra manuella inställningar, men någon systemkamera är den inte. Jag vet inte om det är kamerabytet som gör att jag just nu tar helt värdelösa dagboksbilder. 🙁 Efter en dryg månad tryter inspirationen och jag har svårt för de brusiga bilder som blir resultatet av mina försök att anpassa mig till live view, små knappar och en svåråtkomlig vitbalans… Jag vill ha min systemkamera!

Tyvärr visar statusen på mitt serviceärende inget annat än ”väntar kostnadsförslag” trots att tre arbetsdagar passerat. Jag hoppas ju vid gud att de snart tar hand om mitt ärende så jag får min kamera tillbaka. Det är otrevligt att vara utan…

by

Finska bilder av snö berör

Idag passade jag på att kolla lite fotoutställningar för att bilda mig lite. Först gick jag till Gun Gallery på Runebergsgatan och spanade in Pentti Sammallahti. Jag gillade hans utställning Lumi, mycket. Små svartvita bilder, fotograferade i Ryssland och Finland av människor och hundar i staden, på vägen. Jättefina toner, tidlösa motiv. Folk som pulsar i snön över en gata där lastbilar susar förbi, Leninporträtt, hundar som springer, hundar som sitter på en motorcykel med snöskidor. Märkligt men finstämt.

Sedan knatade jag i väg till Kulturhuset och kollade in Julia Peirones utställning Golden Me. Jag vet inte om det var jag som var korkad, men det var ett porträtt på en ensam ung tjej, en stor bild med en massa tjejer som kollar rakt in i kameran och kanske ett tiotal bilder på hårsnoddar mot vit bakgrund. En snodd per tjej ungefär. Jaha? Inte mer? Det kanske var helt fantastiskt för henne att jobba med de här bilderna, men de bara gled av mig fullkomligt. Helt ointressant. För mig, alltså. De två bilderna med människor var så klart kompetent fotograferade, men de rörde mig inte det bittersta. Jaja. Allt kan inte passa alla.

Men det roligaste var nog affischen om att Debaser ska ha Springsteenafton. Det påminde mig om att det bara är ungefär sjutton dagar till Springsteens nya platta kommer. 😀 Härligt!

by

Kameran är gisslan

Det har blivit många sena kvällar i veckan för jag har suttit här och grejat med dagboksbilderna. Det tar tid att fixa två veckors plåtande även om grunden för bilddagboken är minimal bildbehandling. Men nu har jag kommit ikapp. 🙂 Det är också en månad sedan jag började dagboksplåta. Jag måste printa julskörden för att se hur långt jag fyller min lilla bok. Det kanske rent av är dags att stoppa? Fast jag tror inte att jag vill det. Det är väldigt stimulerande och prestigelöst att dagboksplåta. Plus att det blir ett underbart arkiv om trettio år.

För ett tag sedan läste jag om en kille so hade utställning, han hade tagit självporträtt varje dag under tio år! Det är ju helt fantastiskt,men det är nog lite väl häftigt, även för mig. Men man kanske inte ska tänka så långt framåt utan bara plåta på. Ibland blir det inte så bra för man hinner inte riktigt, men det är jäkligt skönt de gånger man sätter en riktigt bra bild. Då är man stolt.

Men det ska bli skönt att få lite mer plats i vardagen för annat än hysterisk bildbehandling. Jag måste fortfarande greja de två läxorna jag har kvar innan skolstarten, gärna gå på någon fotoutställning, träna, pyssla lite hemma… Läsa en tidning kanske.

För övrigt har jag lämnat in min kamera på service. Gummit där man håller högerhanden har plötsligt släppt och enligt teknikern på Nikon var det ingen mening att limma, då blir det bara värre. De får helt enkelt byta ut gummit. Det ska vara klart inom tio arbetsdagar och inte kosta så förfärligt mycket. Men tio dagar! Det är ju en evighet för min kamera att vara gisslan hos Nikon på Råsundavägen. Hur ska jag klara mig? Förhoppnignsvis blir den färdig fortare, och jag ska nog få den innan GFU-terminen börjar igen. Men jag känner mig naken ju… Min lilla kompaktkamera, en Panasonic LX2 är inte alls samma sak. Det syns på bilderna nu också, de är brusiga så in i bängen… Jag kanske bara får plåta i dagsljus tills jag får tillbaka D200:an? Vojvoj…

by

Mycket snack och lite fotografering

Idag har varit en ganska körig dag. Jag har pysslat på jobbet, vi hade ett evighetslångt men nödvändigt möte och sedan har jag suttit och redigerat en del. Jag var fullständigt slutkörd i huvudet när jag kom hem och jag hann knappt kliva in genom dörren förrän jag blev påmind om att det var styrelsemöte i vår bostadsrättsförening, vilket jag helt glömt bort.

Så det var bara att gå på möte och försöka väcka skallen så man kunde hänga med i budgetarbetet och protokollförandet. Sedan har jag skrivit ut protokollet, gjort förvaltningsberättelse och försökt skaffa mig koll på vad som måste göras inför årsmötet. Pust! Så det har inte blivit någon direkt tid över för att vare sig plåta eller greja med de sista jullovsbilderna. Jag hoppas komma i kapp på den fronten i morgon. I dag har det blivit ganska få och ganska krattiga bilder till bilddagboken, men jag får komma igen i morgon.

by

Åter till jobbet

Idag var första dagen på jobbet efter julledigheten. Lite trögt, men jag fick en mjukstart eftersom jag var hos frisören på morgonen. Jätteskönt, hårtvätt, lite huvudmassage, en kopp kaffe. Men precis när jag skulle bli klippt så sa det bara poff och så gick strömmen. Som tur var kunde min frisör klippa mig trots att ljuset var ganska dåligt. Det kändes en smula surrealistiskt, men det gick nog ganska bra ändå. Tror jag… Jag ser inte helt oäven ut i håret. Strömmen hade gått i hela kvarteret och även på andra håll i stan och den kom inte tillbaka under den knappa timme jag blev klippt.

Idag kom också årets första ekolåda, en välkommen dos frukt och grönt. Det gör mig glad när lådan står och väntar på mig när jag kommer hem. Banalt men sant, man kan bli glad av att titta på grönsaker. I alla fall jag.

by

Stockholm har blivit kallt

Sista dagen innan jobbet börjar igen. Jag tvättar, städar, gör en läxa till fotokursen (skriver om Esko Männikkö-utställnignen jag såg i Luleå) och bänglar med bloggbilder. Det tar sån tid! Hinner dock smita ut med kameran en stund för att plåta. Temperaturen har klättrat upp till nollstrecket och det snöar. Härligt! Det kanske kan bli skidspår i Stockholm också så jag kan åka lite. Blev ju bara en gång hemma på grund av hemska skavsår och kallt väder. Jag ska bara köpa nya pjäxor först…

by

Tillbaka i storstan

Jahapp, så var jullovet över och jag har lämnat lugnet i Norrbotten för storstadslivet i Stockholm. Jag har varit långt i från det där med datorer, men så här i efterhand tänkte jag uppdatera bilddagboken med några återblickar. Det kommer alltså mera från de veckor som förflutit sedan sist, så fort jag hinner få ut bilderna på nätet. Måste ju städa, tvätta, fylla kylskåpet och försöka komma i ordning igen. Som tur är börjar inte jobbet förrän på onsdag, så jag har lite andrum.

Man får väl satsa på den där devisen, ”Ta det lugnt, tag en Tulo”. Jag har ju skylten alldeles nära där jag bor, det är alltid lika upplyftande att titta på den när man går förbi.

Här är dagens bilder.

by

En promenad i det blå

Pappa och jag åkte in till stan för att promenera, det var vanvettigt kallt och vi har klätt oss rejält. Vi gick en sväng förbi det gamla lasarettet. Det har nu blivit kommunhus, barn- och ungdomsförvaltningen och socialförvaltningen håller till där. Det är ombyggt och en hel del är rivet från den tiden då det var sjukhus. Jag minns inte så mycket från den tiden då vi hälsade på mamma där annat än att jag inte tyckte om lasarettet.

Vi gick vidare in på Norrbottens museet och tittade på deras utställningar. Det fanns en som handlade om samelivet med bilder från både 1950-talet och idag. Vissa av personerna på bilderna var rent av de samma. Den var fin, men jag tyckte mer om Erik Holmstedts utställning Inte längre mitt hem. Han hade fotograferat i Malmberget först under 1970-talet då delar av staden revs för att moderniserats. Sedan hade han återvänt nu och skildrat en del av det flytt- och rivningsarbete som sker nu i samband med att stan ska flyttas på grund av det stora gruvhålet. Det var ganska enkla bilder av hus rätt upp och ner, eller hur folk lastar ett hus och drar i väg med det.

Holmstedt hade också fotograferat små garage, bara avbildat dem rakt framifrån. Det var massor med fyrkantiga små bilder i storlek 15×15 centimeter ungefär. Dem gillade jag mycket. Det blir på något sätt intressant när man upprepar något till synes banalt. Man lägger märke till de små variationerna. Sedan tyckte jag om det lilla formatet, det blev som att titta in i en adventskalender.

by

Vi hade i alla fall tur med vädret

Idag har vi gjort mer sill eftersom de två burkarna vi gjorde till julafton tagit slut snabbare än väntat. Jag har varit ute och fotograferat lite och på kvällen har vi varit på bio. Vi såg ”Vi hade i alla fall tur med vädret – igen” och den var förvånansvärt bra.

En vådlig resa i husbil genom Sverige är grunden för alla tokigheter och pinsamheter som inträffar under resan. Karaktärerna Gun och den galne Gösta är träffsäkert skildrade och replikerna är väldigt bra. Man känner igen sig och åtminstone jag känner igen en äldre manlig släkting som kunde ha stått modell för Gösta. 😀 Det som gör det här till lite mer än en lättsmält komedi är att det faktiskt handlar om vad man gör av sitt liv när man pensionerat sig. Man vet inte hur länge man lever så det gäller att passa på att njuta. Och vad blir det egentligen av en när barnen är utflugna, pensionen är här och man inser att livet inte alltid är så fagert. Tänkvärt.

by

Kallt, kallt

Den andra dagen in på det nya året blev det kallt, temperaturen föll så det nästan var -20 grader. Jag byltade på mig rejält och knatade ut för att inspektera de nygrävda dikena på Mostaranta. Det gick bra att gå i skoterspåren, men klev man utanför så höll snön inte. Trots att det var riktigt smällkallt så var det inte alls obehagligt, luften var torr så kylan var inte särskilt plågsamt. Det var harspår överallt och det var fint att gå där nere.

Vi åkte också över till Finland en sväng, handlade rieska, piroger och lakrits och kikade lite i affärerna i Ylitornio.