Pappa och jag åkte in till stan för att promenera, det var vanvettigt kallt och vi har klätt oss rejält. Vi gick en sväng förbi det gamla lasarettet. Det har nu blivit kommunhus, barn- och ungdomsförvaltningen och socialförvaltningen håller till där. Det är ombyggt och en hel del är rivet från den tiden då det var sjukhus. Jag minns inte så mycket från den tiden då vi hälsade på mamma där annat än att jag inte tyckte om lasarettet.

Vi gick vidare in på Norrbottens museet och tittade på deras utställningar. Det fanns en som handlade om samelivet med bilder från både 1950-talet och idag. Vissa av personerna på bilderna var rent av de samma. Den var fin, men jag tyckte mer om Erik Holmstedts utställning Inte längre mitt hem. Han hade fotograferat i Malmberget först under 1970-talet då delar av staden revs för att moderniserats. Sedan hade han återvänt nu och skildrat en del av det flytt- och rivningsarbete som sker nu i samband med att stan ska flyttas på grund av det stora gruvhålet. Det var ganska enkla bilder av hus rätt upp och ner, eller hur folk lastar ett hus och drar i väg med det.

Holmstedt hade också fotograferat små garage, bara avbildat dem rakt framifrån. Det var massor med fyrkantiga små bilder i storlek 15×15 centimeter ungefär. Dem gillade jag mycket. Det blir på något sätt intressant när man upprepar något till synes banalt. Man lägger märke till de små variationerna. Sedan tyckte jag om det lilla formatet, det blev som att titta in i en adventskalender.