Jag har tillbringat sommarlov, påsklov, sportlov och höstlov så långt tillbaka jag nästan kan minnas hos min farfar och farmor i deras hus i Ruskola, Övertorneå. Nu är de båda döda, men huset står kvar och jag besöker det då och då. Inte så ofta som förr, men jag tycker fortfarande om att komma dit. Även om jag precis förstår mina fastrar som säger att det inte är samma sak nu när farfar och farmor är borta.

Det är något som ändrats, som om lite av själen har försvunnit. Huset är lite mer ensamt nu, det tycks om det är både mörkare och tystare där än jag minns det. Det är nytt år nu, nya dagar väntar både för mig, min familj och huset.

Pappa och jag hinner också en sväng till kyrkogården för att tända ljus på farmors, farfars och mammas gravar. Det är fint men kallt så in i bängen. Jag hinner bara ta ett par bilder innan fingrarna stelnar, trots dubbla vantar.