Tulpaner och tranor


Warning: A non-numeric value encountered in /data/0/4/04547da3-d5a2-4560-8b46-a8d66bf916e1/johannamortberg.se/public_html/wp-content/plugins/nextgen-gallery/src/DisplayTypes/Thumbnails.php on line 72

Idag har jag varit och lördagstränat. Det är roligt med karatepassen på helgerna, de är lite annorlunda. Och det är roligt att köra hojo undo och kobudo. (styrketräning med redskap respektive redskapsträning). Jag börjar faktiskt komma ihåg bo-katan kumibo! Okej, detaljerna är fortfarande rostiga, men jag börjar klara av att göra grunden själv, utan att tjuvkika. 😀 Skoj! Shishi är också roligt, jag gillar styrketräningen för armar och axlar, även om jag fortfarande är rätt klen. Det kommer att ta tid att bygga upp sig igen.

Sedan verkar jag också ha fått mitt djur nu. Sensei har sagt till mig några gånger nu att ”träna tranans teknik”. Det finns väl antagligen vissa fysiska likheter, långa gängliga ben, lite styltig till sättet men det kan nog passa. Fast jag känner mig inte direkt som någon Karate Kid. Är det nu man ska börja hoppa omkring på sådan där pollare av trä och och öva sparkar i ansiktshöjd? Mamma mia i så fall… Blir till att fundera kring teknikerna lite mer och kanske också försöka kolla lite naturfilm. Det är nog på tiden att spana in David Attenboroughs serie om fåglarns liv och bli lite inspirerad. 🙂 Sedan jag kanske blir lite mer redo för Karate Kid och ”wax on-wax off”. Men det är faktiskt bra filmer, de fångar mycket av Goju ryu-stilens känsla och filosofi. Så man ska inte bara göra narr av dem.

Hur som helst har jag tulpaner hemma igen. Det märks i bildskörden.

Fem elefanter blev fyra myror…

Idag slutade kollegan T på redaktionen och vi går från att ha varit fem till att bli fyra. Känns märkligt. Man undrar också hur det ska gå att göra tidning framöver. Men det blir ju alltid en tidning, så det kanske inte är så mycket att fundera över. Hur som helst, trist är det. Det blev en lång dag på jobbet och inte så mycket plåtat. Dagen får illustreras av ett något sent kvällsmål som bland annat innefattade ett par finncrisp… Redaktionslivet lär också bli lite mer torftigt nu. Av de fem elefanterna är det bara fyra myror kvar. Under min tid på tidningen har vi i snitt minskat en person om året… Hu.

Snö, snö, mera snö!


Warning: A non-numeric value encountered in /data/0/4/04547da3-d5a2-4560-8b46-a8d66bf916e1/johannamortberg.se/public_html/wp-content/plugins/nextgen-gallery/src/DisplayTypes/Thumbnails.php on line 72

Det känns nästan lite konstigt att ha sportlov och därmed vara befriad från undervisning på GFU. Ingen skola. Och eftersom det är sportlov även för karaten blir det inget projektplåtande heller. Irriterande. Tyvärr har det också medfört att jag inte gjort ett smack inför reportageredovisningen om en vecka. Men jag tänker att jag hinner. Jag hinner plåta på träningen på lördag, och på tisdag. Någon gång däremellan hinner jag väl välja och göra i ordning de bra bilder jag redan har. Eller? Har jag blivit tidsoptimist?

Nå, jag har i alla fall gjort två positiva saker i dag, förutom att jag jobbat som en liten gris. Jag har köpt nytt kort på Friskis & Svettis som jag invigt med ett styrkepass och så har jag varit ute och plåtat. När jag kom hemfrån träningen yrde det snö i luften, det var så härligt och vackert. Jag vet inte vad det är, men jag går igång som tusan på att plåta när det snöar. Särskilt med blixt. Jag gillar den där känslan av enslighet, tystnad och uthärdande som uppstår när det snöar massor. Stora lapphandskar, det är varmt, vått och slaskigt. Det blev en kort promenad, men en hel del bilder som jag tycker om. Borde kanske börja behandla dem mer, men än så länge handlar bilddagboken mest om att göra bilder. Photoshoppandet är något helt annat.

Ljuset i tunneln är långt borta

Vi trummar på som vanligt på jobbet. Tidningsmakeriet är på gång igen, vår kollega T slutar på fredag och det känns konstigt. Men vi gör tidning som om ingenting i världen hade hänt. Artiklar skrivs, bilder behandlas och sidor redigeras ändå. För det blir ju alltid en tidning. På nåt sätt.

Jag är en latmask med fotograferandet. Jag har helt trillat ur min positiva våg som jag hade i julas när jag var hemma. Då hängde kameran med överallt och jag såg bilder överallt. Det var inte svårt att sugas in i bildvärlden och hitta intressanta saker att fotografera. Nu orkar jag knappt höja blicken för att titta. Jag ser mig själv och rulltrappan i tunnelbanan. Kanske ska jag se ljuset snart?

Fettisdag och temlor!


Warning: A non-numeric value encountered in /data/0/4/04547da3-d5a2-4560-8b46-a8d66bf916e1/johannamortberg.se/public_html/wp-content/plugins/nextgen-gallery/src/DisplayTypes/Thumbnails.php on line 72

Idag är det fettisdag. Då måste man så klart äta semlor och efter jobbet åkte jag som så många andra till Vete-kattens bageri för att köpa semlor. Det var helt galet. Det var cirka 80 personer före mig i kön när jag kom dit. Som tur var gav en kvinna bort sin kölapp för hon orkade inte stå kvar, så då kunde jag avancera i kön. Det är kanske galet att stå och köa i säkert 30-40 minuter för att köpa en semla, men jag tycker att det var värt det. Semlor är så gott!

Jag har också min pappa på besök, men jag har knappt sett till honom eftersom han jobbat osunt mycket med att färdigställa en offert för en kund. Hu… It-branschen är inte nådig när det gäller arbetstider.

Tänk utanför lådan


Warning: A non-numeric value encountered in /data/0/4/04547da3-d5a2-4560-8b46-a8d66bf916e1/johannamortberg.se/public_html/wp-content/plugins/nextgen-gallery/src/DisplayTypes/Thumbnails.php on line 72

Idag har hela dagen gått åt till en workshop om hur vi ska utveckla vår tidning. Mycket för hjärnan att ta ställning till, med roliga diskussioner och nya infall. Summan av kardemumman var att man ibland måste lära sig att tänka utanför de invanda hjulspåren. Vrida på perspektiven helt och hitta nya grepp.

Det är så lätt att fastna i det man är van vid, att inte komma utanför stängslet eller kunna klättra utanför den där lilla lådan man vanligen håller sina tankar i. På hemvägen blev det några bilder som kan sägas fortsätta på det temat.

Jag tror att fotografi faktiskt också hänger en del på det där. Ska man kunna kliva utanför konventionerna och se ögonblicken måste man först ha skaffat sig en låda med tricks som man vet funkar och ha ett litet hum om vart man är på väg. Har man de där grundläggande färdigheterna kan man sedan kasta dem åt sidan, klättra över staketet och göra något nytt. Men man har alltid något att luta sig mot. Ifall det skulle gå åt pipsvängen.

Städa, städa…

Idag har jag ägnat mig åt lite hemmapyssel efter att ha intagit morgonfika på Saturnus. Städa, handla och laga matlådor har stått på schemat. Således inte så mycket tid för bildmakeri. Men jag gjorde en grej som var lite rolig. Jag plåtade med blixt genom mitt fönster. Det låter ökentråkigt, jag vet, men jag tyckte det var lite intressant hur blixten gjorde fönsterglaset mjölkigt och hur det samtidigt fick gardinen att spegla sig i glaset… Lite märkligt, men det blev lite fint. Tycker jag.

Lördagsträning


Warning: A non-numeric value encountered in /data/0/4/04547da3-d5a2-4560-8b46-a8d66bf916e1/johannamortberg.se/public_html/wp-content/plugins/nextgen-gallery/src/DisplayTypes/Thumbnails.php on line 72

För första gången den här terminen sticker jag i väg på lördagsträning. Det är ett tvåtimmars karatepass bara för svartbältena i klubben. Lite annat upplägg, lite mer filosofi och snack och sedan övningar anpassade för vår nivå. Det brukar bli kobudo-träning (dvs träning med bo-stav, tonfa, sai eller nunchaku) kataträning och lite annat smått och gott.

Det var kul, jag passade på att plåta en del också. Det behövs eftersom det är sportlov och ingen ordinarie träning nästa vecka. Här är några rutor.

Bio!


Warning: A non-numeric value encountered in /data/0/4/04547da3-d5a2-4560-8b46-a8d66bf916e1/johannamortberg.se/public_html/wp-content/plugins/nextgen-gallery/src/DisplayTypes/Thumbnails.php on line 72

Efter jobbet har jag varit på bio med en kompis. Vi såg The Wrestler, en väldigt bra film om en misslyckad fribrottare. Mickey Rourke gör huvudrollen som Randy The Ram Robinson och han var väldigt bra. Det är en rätt tragisk historia som tyvärr har ett ganska förutsägbart slut, men filmen var trots allt mycket bra. Det finns scener som är alldeles lysande.

Det har inte blivit så många bilder i dag, jag nöjer mig med tre till albumet.

Fokus på vardagligheten


Warning: A non-numeric value encountered in /data/0/4/04547da3-d5a2-4560-8b46-a8d66bf916e1/johannamortberg.se/public_html/wp-content/plugins/nextgen-gallery/src/DisplayTypes/Thumbnails.php on line 72

Warning: A non-numeric value encountered in /data/0/4/04547da3-d5a2-4560-8b46-a8d66bf916e1/johannamortberg.se/public_html/wp-content/plugins/nextgen-gallery/src/DisplayTypes/Thumbnails.php on line 72

Idag hade vi vikarie på skolan. Leena Jokela kom och berättade om sitt sätt att jobba och visade bilder som hon gjort. Kolla in hennes egen webbplats. Det var roligt att höra henne berätta. Särskilt sympatiskt tyckte jag att det var att hon gjorde små kartor och märkte ut var de saker hon fotograferat fanns. Det blev som en liten arkeologisk resa. Jag gillade särskilt hennes projekt där hon fotograferat elskåp, ett projekt där hon varit på fyra öar och två projekt som handlade om klädnypor.

Sedan var det också fascinerande att höra någon berätta om platser som jag också har varit på. Det var allt från Svalbard till naturhistoriska museet i Bergen till Holmön och Östersund. Så märkligt. Och roligt! Det var också mycket inspirerande att höra om Leenas fascination av vardagliga ting, små små skillnader som knappast märks.

Efter lunch fick vi i uppdrag att gå på utställning och spana in dels fotografens arbete, dels hur bilderna var hängda och belysta. Nyttigt inför vår egen slutövning. Jag hamnade på en utställning med Desiree Dolrons bilder och de var superfina och väldigt stämningsfulla. Innan det var dags att gå tillbaka till skolan hann jag också se Ville Lenkkeris utställning med bilder från Pyramiden på Svalbard. Det var lite coolt.

Efter skolan gick jag hem för att äta lite,hämta träningskläderna och så var det dags för karate. Det var roligt, men jag kände mig ganska trög i huvudet. Det är mycket jag inte minns, huvudet hänger inte alls med kroppen. Sedan blev jag lite splittrad av att försöka fotografera också. Men det blev några rutor.