by

150 meter bild

Så var den kommen, den sista skoldagen. Avslutningen. Jag inledde med att åka förbi Crimson för att hämta lite fler printar som jag ska visa för kamraterna på karaten. Sedan pysslade jag med att välja kläder, blogga och vimsa runt i hemmet lite så där nervöst. Det kändes som en d’éja vu av studenten.

Klockan 12 samlades klassen hemma hos S i hans fantastiska lägenhet, det var dags för avslutningsknytis. Det var himla trevligt och vi åt och drack så man blev både matt och mätt. Det blev också lite presentutdelning.

Vi fick varsin lilja av vår lärare och hon fick ett armband och en t-shirt med en oförglömlig klassbild och citatet ”världens bästa fröken”. 😀 Den gick hem!

När vi ätit, druckit kaffe och planerat tog vi oss till skolan för att fixa det sista till vernissaget. Vi satte upp namnskyltar, städade undan och flyttade möbler så det skulle vara snyggt överallt. Vernissagegänget köpte vin, muggar, salta pinnar, vi råddade med datorn och bildspelet, dukade upp och ställde i ordning. Till sist slog klockan 18, portarna öppnade och besökarna strömmade in. Och de var många som kom! Det var rejält trångt i entrén, folk flockades i trapporna, galleri Dobre och överst i det andra trapphuset. Det minglades, skålades, hejades och beundrades. Helt klart en succ’e9!

Här är de bilder jag ställde ut.

Vi elever hjälptes åt med att vakta bildspelsdatorn, servera vin och städa undan och emellan vaktpassen var det bara att mingla, träffa vänner och kolla på bilder. Det var så kul! 😀 Timmarna flög förbi och klockan 21 var man både matt, lycklig, ömfotad, salongsberusad, törstig och belåten.

Vi städade och sedan tågade vi i väg till en restaurang för lite mat, prat och några avslutande öl. En lång och härlig dag som blev en smula melankolisk när vi skulle skiljas. Men vi ska hålla kontakten och det dröjer nog inte innan vi ses igen. Om inte annat så blir det den 24 maj när utställningen ska hängas ner.

Men vilken dag! Så lång och så bra och så fantastisk! Mitt största tack till mina härliga kurskompisar, det har varit en stor glädje och inspirationskälla att få plugga med er i två terminer!

by

Smygpremiär

Idag har jag haft smygpremiär på vår utställning, 150 meter bild. Efter jobbet visade jag bilderna för Iryo sensei och sensei Daniel eftersom de har svårt att komma på vernissaget imorgon. Eftersom Daniel är självlärd fotograf och även har varit fotolärare på Tollare folkhögskola var det extra roligt att höra deras åsikter.

Daniel tyckte att det var hög teknisk kvalitet på allas bilder och det var roligt att vi valt så olika stilar och ämnen. Bra bredd med andra ord. När vi väl kom till mina bilder så fick jag massor med beröm för att jag lyckats fånga ögonblicken och att kopieringen var fin. 😀 Det kändes toppenbra! Jag är så glad att de kom och jag hoppas det kommer några fler från klubben i morgon. Men jag ska visa bilder på träningen också.

Nu känns allt bara fantastiskt roligt inför vernissaget imorgon, det kommer att bli så bra! Jag tror det kommer massor med folk!

by

Den stora hängningsdagen

Idag är det den näst sista dagen på GFU. Vi ska göra allt klart inför vernissaget på torsdag, så det innebar att hänga bilder. Det är ingen lek det där med att få upp sina bilder på väggen. Man blir trött, svettig, krokarna trillar ner, linorna korvar sig, kapabitarna är för tjocka eller för tunna, bilderna lutar än hit, än dit…

Kort sagt, att hänga är ett riktigt helvete.

Det började med att jag och C åkte och hämtade våra inramade bilder, i samband med det fick vi i uppdrag att köpa linor, sockerbitar, batterier och kapa, så vi flängde runt mellan Gallerix, Claes Ohlsson och Matton. En dryg timme senare kom vi tillbaka till skolan och sedan var det bara att kasta sig över jobbet.

Det där magiska krokarna från Gallerix visade sig vara bra, men rätt pilliga också. Man trädde in linan i listkroken och pillade på sina tavelkrokar, i mitt fall två per lina. Sedan skulle krokarna ställas in i höjdled, bilderna skulle justeras i sidled, kapan smackas dit på baksidan av bilderna så allt kunde justeras i djupled…

Efter ett tag blev man helt tokig. Jag insåg efter ett tag (när jag var klar) att jag borde ha tejpat fast linan på väggen och sedan fixat krokarna och sist hängt upp tavlorna. Men man lär sig av sina misstag. I stället blev det ögonmått, fingertoppskänsla och lite charmig felmarginal som fick råda. Bilderna är på plats och jag ber till alla gudar att de sitter uppe hela utställningen, till den 24 maj.

Innan dagen var över försökte jag så gott jag kunde hjälpa S med hennes bilder, jag hoppas att det var till någon nytta. Men det var prövande för oss båda, krokar trillade, printar trillade, det var än för lågt, än för högt… Som tur är har vi tid på oss på torsdag att finputsa.

På kvällen var jag på karaten för att lämna flyers och meddelande om utställningen och gissa om det var skönt att träna när man slitit med hängningen hela dagen. Trots att det blev tokstressigt att hinna hem och hämta träningskläderna så blev allt bra till slut. Puh!

by

Kattporträtt

Det blir sen fotografering. Vi har lämning på jobbet och det tar tid att göra tidningen färdig. Det blir lite fotopromenad på vägen hem, jag speglar mig i ett skyltfönster utanför jobbet. Ser ett hus som jag tvärtemot alla arkitektfotoregler fotar med min lilla digitalkompakt. Inte en rät linje i sikte, men har man inte tilt-shift objektiv så blir det så här! Och jag gillar den gula busken och murgrönan bättre än huset.

Sedan agerarjag hovfotograf för Lucifer katt. Det är faktiskt inte helt omöjligt att plåta en svart katt, det går. Jag tog faktiskt flera bra bilder på den lilla hårbollen. 😀

by

Bara blommor

En rörig dag. Har kört en Paolo Roberto-kvart som träning, sedan handlat. Men eftersom jag var tvungen att glo på rallycross för jobbets räkning blev resten av dagen en smula förskjuten. Jag kom inte ut förrän vid 19-tiden och var nästan rädd att det inte skulle bli några bilder idag. Men på något sätt blir det ju alltid det, och efter en lite trevande inledning fick dagen också ett väldigt tydligt tema. Blommor.

När jag kikade närmare på en hägg snubblade jag nästan över ett par nya ormbunkar som så fint börjat rulla ut sig och sedan hittade jag den ena blomman efter den andra. Kabbelekor, körsbärsblommor, en blodlönn… Jag är ju en sucker för sånt där, det kan inte hjälpas. Sedan må det vara konventionellt och what not. Jag gillar det.

by

En länk till historien

Idag var jag på Stadsmuseet och bildade mig. De hade en utställning med pressfotografier från Svenska Dagbladet. Det var bilder från 1910-talet och framåt, det mesta från 1940- och 1950-talen. Stockholmsskildringar de luxe, massor med tokfina bilder. Det var skoj att se vardagsbilder från en svunnen tid, samt hur det såg ut i staden på den tiden. Mycket har ju ändrats.

Samtidigt blev jag väldigt rörd, det är ju min yrkeshistoria som speglades i utställningen också. Det känns väldigt coolt att vara en del i den där kedjan, även om jag inte är nyhetsjournalist på dagstidning. Men jag har ändå rötter i den traditionen eftersom mitt första jobb på Mitt i-tidningarna ju var lokaljournalistik. Bildjournalistiken av idag är en annan, idealen har förändrats liksom samhället har förändrats. Folkhemmet, framtidstron och den kollektiva andan har förbytts i ett mer individualistiskt samhälle där varje person ska förverkliga sig själv både yrkesmässigt och privat. Bilderna av makten, politikerna och människorna ser annorlunda ut då jämfört med nu. Det är intressant att se.

Efteråt har jag spankulerat runt på stan och ägnat mig åt lite fotografering. På kvällen blev det tvättstuga.

by

Bättre sent än aldrig

Inte så mycket att säga idag, det blev ganska sent på jobbet. Chefen har åkt på semester och det är lämning på måndag. Vi är alltså en man kort efter helgen, så det gällde att jobba undan. Det blev inte mycket tid över för fotografering, några hastiga bilder i flykten på väg mellan två platser. Men hellre det än ingenting.

by

Hur speglar man sig själv?

Idag har vi haft den allra sista lektionen med övningar. Först snackade vi lite kort inför utställningen, vi behövde prata om vad som ska köpas till vernissaget, dryck, snacks, kapa för montering och allt möjligt annat. När vi checkat läget fick vi kursens sista uppgift.

Den gick ut på att vi skulle låta en god vän ta en bild på oss. Vi skulle tänka ut miljö, vilka kläder, vilken min eller vilken pose vi skulle fotograferas i, men vännen skulle trycka på avtryckaren och ta bilden. Ett självporträtt taget av någon annan en spegling av hur andra ser på oss.

En ganska knepig övning. Särskilt när det gällde att få tag på någon kompis som kunde vara fotograf. En del av oss utnyttjade varandra, så gjorde K, S och jag. Vi kuskade runt lite för att hitta bra miljöer, vi tog min plats först och det blev inte särskilt lyckat. Men när vi åkte vidare till Fjällgatan på Söder så fick jag en ny chans sedan vi turats om att ta bilder av varandra. Sedan redovisade vi som bildspel.

Jag måste säga att jag hade svårt att engagera mig i uppgiften, det var så många andra saker som pockade på. Jag hade väl inte direkt någon bra id’e9 och det var lite svårt att få någon annan att ta en bild som man själv funderat ut. Resultatet var okej, men inte särskilt bra. Men det var jättekul att se alla andras bilder, det var så många som gjort så bra grejer!

Nåväl, under dagen hann jag också hämta mina printar på Pro Center och efter skolan lämnade jag in dem och ramarna för montering på Gallerix. Skönt! De blir klara på måndag och nu känns det bra inför utställningen! Allt kommer att bli klart och sedan ska det bara hängas.

Det blev ett nytt karatepass idag. Jag fick hastigt och lustigt rollen som instruktör för två brunbälten, ett gul- och ett grönbälte. Det var rejält ringrostigt även om jag undervisat förut, så det gick ganska knackigt. Jag var också ganska trög i huvudet när jag sedan fick lite egen träning på slutet. Dels hade jag hunnit bli kall igen, dels är jag fortfarande långt efter. Huvudet noterar övningarna, men kroppen har svårare att följa. Fyra års frånvaro tar man inte ikapp på en knapp termin. Tyvärr…

by

Blåslagen men inte nerslagen

Jag kände mig rätt blåslagen efter gårdagens karatepass. Träningsvärk i armar och axlar och leopardfläckiga underarmar. Det är något med de där härdningsövningarna som ger en runda, röda blåmärken. De brukar försvinna efter någon dag, men man känner sig lite mör efteråt.

Jag försökte plåta mina armar, men det gick inget vidare. Blåmärkena känns mer än de syns! 🙂

Det var fullt upp på jobbet, det skulle webbas, redigeras och på eftermiddagen fick jag åka ut på jobb på första gången på länge. Uppdraget var att träffa en 15-årig kartingkille som snabbt blivit väldigt duktig. Det var skoj och jag tyckte faktiskt att jag fick till det rätt okej med fotograferingen också.

Jag har varit lite nervös för mina printar, har ju skickat dem till Procenter i måndags, men inte hört något om de snart är klara. Jag börjar bli lite otålig, för snart måste jag ha dem så de hinner monteras i ramarna. Men de kommer väl.

by

Tillbaka till träningen

Skola. Vi har haft lite genomgång av hur långt vi har kommit inför utställningen. Några av oss har haft med ramar och visat, däribland jag. Sedan har vi gått runt och kollat in våra väggar och diskuterat upphängningsanordningar. Det gäller ju att få allt på rätt höjd och sedan att se till att ramen hänger bra mot väggen, så den inte tippar ut. De flesta av oss behöver antagligen någon form av distans, till exempel en bit kapa för att nederkanten av ramen ska hamna rätt.

Det har varit allmänt fixande, några har grejat med bilder, skickat till print medan andra har hämtat bilder. själv har jag införskaffat mina åtta krokar som jag behöver, det var tur att jag var tidigt ute, för de var snabbt slut. På eftermiddagen har vi haft ta igen-redovisning, U och C redovisade sina reportageuppgifter medan Å visade sitt projekt. Det var kul och nyttigt, men oj vad länge sedan det var vi gjorde reportage! Det har hänt mycket.

Efter skolan var jag och tränade, det var skönt att bara ägna sig åt karaten, träningen och kroppen och inte fotografera. Passet var kul, vi fick köra styrketräning, slå på kuddar, öva fallteknik på mattor och sedan köra teknik- och härdningsövningar. Det gav en del blåmärken… 😀 Men det var skoj!