GFU är över

Idag inledde jag dagen med att sticka ut på vårens första löprunda. Det var jobbigt så jag trodde jag skulle dö, men jag tog mig runt trots allt. Jag skulle egentligen ha varit med ute i Nacka och tränat karate och grillat med mina klubbkompisar, men eftersom det dessutom var sista dagen för vår GFU-utställning och bilderna måste plockas ner innan ett visst klockslag, så fick det bli löpning på egen hand för att jag skulle hinna.

Innan det var dags att hänga ner sammanstrålade vi nästan hela klassen på Himlalundens kaf’e9 uppe i Observatorielunden för en fika. Alla utom K var ungefär 30 minuter försenade (själv hade jag glömt busskortet och fick vända när jag nästan var vid Odenplan) så det var lite rörigt innan vi funnit varandra.

Vi hade en supermysig fikastund där alla pratade i munnen på varandra om allting, innan vi gick ner till skolan och hängde ner våra bilder och lämnade tillbaka krockar och nyckelbrickor. Så var det över och det var faktiskt riktigt sorgligt. Nu är det officiellt slut på GFU. Hur ska man klara sig?

Nå, som tur är ska vi fortsätta ses och försöka göra grejor tillsammans. Planer finns för en gemensam utställning. Det ser jag fram emot!

Endurofest i gröngräset

Idag har jag varit på jobb i Västerås, enduro-SM, årets andra deltävling. Jag har varit på Malmabanan och sett Hammarbypokalen köras på i princip samma område för tre år sedan. Dagens uppdrag var enkelt, en nyhetsbild, och sedan följa en person, nämligen Joakim Ljunggren som är Endurosveriges nya påläggskalv, trefaldig svensk mästare, VM-tvåa och suverän i den ena SM-klassen.

Jag tyckte att jag gjort framsteg. Jag har fått med mig en hel del bra åkbilder på de främsta SM-förarna och jag tycker att jag var bra på att välja ställen att stå på och renodla kompositionerna. Sedan har jag inte så många olika bildvarianter eftersom jag bara var på två sträckor och försökte fokusera på det. Men det är ett mindre problem, den här bildskörden kommer att räcka ett tag för tidningens del. Och de bilder jag har är bra. Lite missar med skärpan ibland, men annars okej. Och jag är glad att jag kunde använda blixten i motljus för att lätta upp! Det går att Tunbjörka även i enduroskogen! Men jag måste öva mer…

När jag sedan kom hem på kvällen var det fortfarande ljust ute. Jag hade haft tur med vädret, det regnade på vägen till Västerås, men det var lagom soligt under dagen, regnet återkom först vid prisutdelningen och när jag var tillbaka i Stockholm igen blev det en fin kväll. 🙂 Skönt!

Dagvill

Jobb igen. Man blir lite dagvill när det är jobb och ledighet om vart annat. Jag ska jobba imorgon också, då ska jag till Västerås på enduro-SM. Så tillvaron känns lite sönderhackad just nu. Att världen dessutom känns ganska övergiven eftersom många är lediga denna klämdag bara spär på den där känslan av att man tappat greppet om vad det är för dag egentligen. Nå. Efter en hel dags gediget arbetande så blev det tid för lite fotograferande också. Men det satt långt inne och jag var hungrig. Kanske inte den bästa kombinationen.

Lugn och ledig

Kristi himmelsfärd och ledig dag! Det har blivit en ganska lugn dag, morgonfika, promenad, lite pyssel hemma vid datorn och bio på kvällen. Nya Star Trek-filmen var otroligt cool, snyggt animerad och faktiskt riktigt bra. Jag är inget Star Trek-fan, men jag blev sugen på att se de tidigare filmerna och tv-serien efter den här rullen.

Eftersom det har varit ledig dag har saknaden efter GFU-gänget inte varit så stor. Man har liksom inte kommit ihåg att tänka på att man hellre hade gått till Kungstensgatan när man varit ledig och kunnat gå omkring och plåta på egen hand.

Längtar efter GFU!

Första tisdagen utan GFU. Utan klasskompisarna, fotoövningarna. Det känns tomt. Jag är inte ensam om att känna mig vilse i pannkakan, mina kursare skriver mejl och fejsbokar om att de också saknar våra lektioner. Kort sagt känns det helskumt att inte styra kosan mot Odenplan på morgonen utan att i stället gå till jobbet.

Jag karatetränar på kvällen. Det blir visserligen inga actionbilder plåtade, men jag börjar fundera på att ta med kameran nästa tisdag då det är gradering. Det vore kul! Nästa vecka är sista träningsveckan innan sommaruppehållet. De andra ska åka till Japan efter midsommar och då blir det tomt! Det hade ju varit så kul att åka med och fotografera. Men jag får satsa på nästa resa om två år eller nåt.

Come rain, come shine…

Måndag. Arbete. Jag dricker kaffe, äter sötsliskigt påskgodis som någon lämnat i pappmuggar i lunchrummet och försöker få ordning på resultat, webb och en näve olika artiklar som ska skrivas. ”Bara att ta”, med hälsningar från påskharen. ”Bara att ta” nya tag om bilringarna som veckar sig på magen. Jag tänker att jag borde träna, men när dagen är över så orkar jag inte. Skickade till och med ett mejl till Army Fitness igår, men kommer till insikt om att jag borde förvalta Friskiskortet bättre istället för att gå på boot camp i svinottan i sex veckor. Går hem i regnet, handlar mat för att laga matlådor eftersom det börjar sina i frysen. Måndag.

Går i alla fall en omväg för att fotografera, händerna är inte längre kalla som isbitar och bilderna kommer. Bilderna kommer! Till mig! Det räcker.

Fånga bilden utan att gå in i väggen

Solen skiner, det är också ganska varmt ute. Det är härligt att bara gå omkring, njuta av vädret och leta bilder. Ibland kommer de hastigt, ibland långsammare. Det gäller bara att vara envis och inte ge upp när det är trögt.

Jag är nöjd med att jag lyckats minska bruset i min digitalkompakt genom att ändra inställningarna något. På sistone har jag varit ganska besviken på bruset i råfilerna men glömt bort att det ju faktiskt går att åtgärda. Panasonics Lumix LX2 är en helt okej kompakt, den brusar en del och jag är lite långsam i det manuella läget men jag gillar den ändå. Den är lagom stor så man får med sig den överallt. Ibland ids man ju inte släpa på D200:an, den kan kännas som ett riktigt monster.

En stund i solen

Idag har jag mest ägnat mig åt att plocka i ordning i lägenheten, röja upp bland alla papper, pärmar, tidningar och annat jox som ligger överallt. Har ställt undan GFU-mappen och anteckningsblocket, kommer ju inte att använda dem nu. Det kändes konstigt.

Sedan har jag gett mig ut i solen. Fikat med C, promenerat till Tessinsparken och suttit ute och njutit i värmen. Det är fint så.

Dagen efter

Det blev ganska sent på vernissaget igår, jag var väl hemma framåt halv två på natten. Det var lite segt att komma upp på morgonen eftersom det inte blev så mycket sömn, men det tog sig när jag väl kom till jobbet. Jag pysslade med webben, gjorde några internannonser för några tävlingar vi ska ha i tidningen och såg till att ta igen sådant jag var efter med.

Det var trevligt att tänka tillbaka på gårdagen, men också ganska tomt. Insikten att det faktiskt inte blir något mer GFU-pluggande var ganska tung. Jag saknar klasskompisarna redan! Nu kommer ju den svåraste utmaningen att försöka hålla greppet och inte tappa motivation, teknik eller handlag. Det är bara att ligga i. Mitt främsta mål är att försöka göra fotobok av karateprojektet, det finns intresse från klubben så jag ska absolut gå vidare med det.