Det blir inte så många bilder tagna idag. Först sent på kvällen, i samband med att jag går och tränar. Karateterminen har börjat igen, jag är ganska ringrostig. Men det kommer nog tillbaka, hoppas jag.
Även om det fortfarande är varmt ute på kvällarna har det börjat bli allt mörkare. När jag går hem från träningslokalen lyser fönstren i skolan upp den mörka gården utanför.
Idag var en sällsynt dålig fotodag. Jag tog en promenad, fastnade på ett kafé i Rålambshovsparken där jag mötte våra två främsta instruktörer i min karateklubb. Sedan pratade vi Japan, resor och karate och jag glömde bort allt vad foto heter.
Umgänget var på topp, men det resulterade inte i några bilder. Men jag antar att man har sådana fotodagar också.
Dagen får representeras att en pliktskyldig bild på hemvägen.
Idag har jag varit och karatetränat, det var roligt och en väldigt bra träning. Efter att ha lämpat av alla grejor hemma och ätit lite mat har jag åkt till min vän A för att hjälpa henne att flytta. Hon hade redan fått massor med hjälp av andra vänner så mycket var gjort, men det blev så klart en del bärande ändå. Man vill ju gärna hjälpa till så mycket man kan. På kvällen bjöd A oss flyttare på middag bland alla flyttkartonger. Kyckling, sallad, bröd, lufttorkad skinka, oliver och annat smaskigt småplock! Mmmm!
Det blev ganska sent med mat och prat men några bilder hann jag trots allt med under dagen. Inte så många, men i alla fall!
Igår slutade karateterminen, men i dag var det dags för avslutningsmiddag. Vi träffades klockan 19 på Sveavägen 105 och restaurangen Kokyo.
Det blev väldigt trevligt, vi åt god mat, pratade och sjöng karaoke.
Sensei delade också ut diplom till J som graderat till Shodan. En fin prestation, verkligen, hon är jätteduktig och verkligen förtjänt av äran.
Så nu är vi två tjejer i klubben som har svart! Men vi lär nog snart bli flera, det är flera som har första kyu. Det gäller bara att få de andra att gradera också.
Det är en liten märklig situation i klubben för vi är nästan flest brun- och svartbälten på träningarna nuförtiden. Roligt, visst, men det är nog dags att värva nybörjare med andra ord…
Nåväl, kvällen blev trevlig och lång, senser, T, J och jag själv avrundade med en kaffe på Bistro Boh’e8me innan det var tid att åka hem.
Idag har jag varit på jobb, inte på redaktionen utan på fri fot. Jag åkte till Karlskoga och träffade enduroföraren Joakim Ljunggren som är bäst i Sverige och just nu tvåa i världen. Det tog drygt tre timmar att köra dit och det regnade rätt mycket på vägen. Jag pratade mycket med honom och hans pappa och kompletterade den intervju jag gjort i Västerås i helgen. Sedan var det fotodags. Artikeln ska kompletteras med arkivbilder från karriären så jag var mest ute efter att ta ett porträtt och lite extra detaljer och miljöer från Jockes hemmiljö och garaget där han tillbringar mycket av sin tid.
Det blev rätt okej trots att det regnade ute och det var rätt mörkt i garaget. Jag tycker att jag fick det att funka rätt bra med blixten. Sedan gick vi ut och tog lite bilder vid träningsbanan när det slutat regna.
På vägen hem tog jag även några egna bilder, jag stannade på en mack strax utanför Arboga för att fotografera. Egentligen hade jag helst stannat tidigare, för det var såna fantastiska molnformationer efter regnet. Himlen var ilsket blå och blytung, samtidigt som de forstade fram jättestora bulliga moln, solen sken, gräset var grönt och ja… Men det går inte att stanna mitt på motorvägen, så jag fick nöja mig med de här bilderna i stället.
När jag var tillbaka i Stockholm igen var det bara att lämna bilen i garaget och hasta i väg till terminens sista karatepass. Det var kul men jobbigt, jag var rätt stel och seg i kroppen efter all bilkörning. Nästan 50 mil tur och retur…
Den här veckan är det sista veckan på karateterminen. Idag var det gradering och på torsdag är sista träningspasset och på fredag ska vi gå ut tillsammans och äta middag. Jag hade plockat med kameran i fall fototillfälle skulle uppstå. Jag började med att träna, men sedan smet jag faktiskt i från en stund för att fotografera, vi hade ju delat av salen så de som inte skulle gradera kunde träna.
Jag var lite ringrostig och jag fick byta batterier i blixten, så det tog ett tag att komma i gång och hitta rytmen och börja se bilderna. Men jag lyckades med lite ”nedsläckta” bilder med snabbaste slutartiden som blev rätt okej. Jag har knappt bildbehandlat dem, så det finns lite jobb att göra. Men några rutor blev helt okej! 😀
Jag fick dessutom en förfrågan av en kille som även tränar på Riksdagen om jag inte kunde komma och fotografera dem också. Så klart jag kan! Vi skulle bara hitta ett datum så kommer jag till dem också. För många år sedan har jag varit med om att ha uppvisning där, men det har ju utvecklat sig en liten klubb där också. Ska bli kul att träffa dem!
Så några vanliga bilder också…
Första tisdagen utan GFU. Utan klasskompisarna, fotoövningarna. Det känns tomt. Jag är inte ensam om att känna mig vilse i pannkakan, mina kursare skriver mejl och fejsbokar om att de också saknar våra lektioner. Kort sagt känns det helskumt att inte styra kosan mot Odenplan på morgonen utan att i stället gå till jobbet.
Jag karatetränar på kvällen. Det blir visserligen inga actionbilder plåtade, men jag börjar fundera på att ta med kameran nästa tisdag då det är gradering. Det vore kul! Nästa vecka är sista träningsveckan innan sommaruppehållet. De andra ska åka till Japan efter midsommar och då blir det tomt! Det hade ju varit så kul att åka med och fotografera. Men jag får satsa på nästa resa om två år eller nåt.
Så var den kommen, den sista skoldagen. Avslutningen. Jag inledde med att åka förbi Crimson för att hämta lite fler printar som jag ska visa för kamraterna på karaten. Sedan pysslade jag med att välja kläder, blogga och vimsa runt i hemmet lite så där nervöst. Det kändes som en d’éja vu av studenten.
Klockan 12 samlades klassen hemma hos S i hans fantastiska lägenhet, det var dags för avslutningsknytis. Det var himla trevligt och vi åt och drack så man blev både matt och mätt. Det blev också lite presentutdelning.
Vi fick varsin lilja av vår lärare och hon fick ett armband och en t-shirt med en oförglömlig klassbild och citatet ”världens bästa fröken”. 😀 Den gick hem!
När vi ätit, druckit kaffe och planerat tog vi oss till skolan för att fixa det sista till vernissaget. Vi satte upp namnskyltar, städade undan och flyttade möbler så det skulle vara snyggt överallt. Vernissagegänget köpte vin, muggar, salta pinnar, vi råddade med datorn och bildspelet, dukade upp och ställde i ordning. Till sist slog klockan 18, portarna öppnade och besökarna strömmade in. Och de var många som kom! Det var rejält trångt i entrén, folk flockades i trapporna, galleri Dobre och överst i det andra trapphuset. Det minglades, skålades, hejades och beundrades. Helt klart en succ’e9!
Här är de bilder jag ställde ut.
Vi elever hjälptes åt med att vakta bildspelsdatorn, servera vin och städa undan och emellan vaktpassen var det bara att mingla, träffa vänner och kolla på bilder. Det var så kul! 😀 Timmarna flög förbi och klockan 21 var man både matt, lycklig, ömfotad, salongsberusad, törstig och belåten.
Vi städade och sedan tågade vi i väg till en restaurang för lite mat, prat och några avslutande öl. En lång och härlig dag som blev en smula melankolisk när vi skulle skiljas. Men vi ska hålla kontakten och det dröjer nog inte innan vi ses igen. Om inte annat så blir det den 24 maj när utställningen ska hängas ner.
Men vilken dag! Så lång och så bra och så fantastisk! Mitt största tack till mina härliga kurskompisar, det har varit en stor glädje och inspirationskälla att få plugga med er i två terminer!
Idag har jag haft smygpremiär på vår utställning, 150 meter bild. Efter jobbet visade jag bilderna för Iryo sensei och sensei Daniel eftersom de har svårt att komma på vernissaget imorgon. Eftersom Daniel är självlärd fotograf och även har varit fotolärare på Tollare folkhögskola var det extra roligt att höra deras åsikter.
Daniel tyckte att det var hög teknisk kvalitet på allas bilder och det var roligt att vi valt så olika stilar och ämnen. Bra bredd med andra ord. När vi väl kom till mina bilder så fick jag massor med beröm för att jag lyckats fånga ögonblicken och att kopieringen var fin. 😀 Det kändes toppenbra! Jag är så glad att de kom och jag hoppas det kommer några fler från klubben i morgon. Men jag ska visa bilder på träningen också.
Nu känns allt bara fantastiskt roligt inför vernissaget imorgon, det kommer att bli så bra! Jag tror det kommer massor med folk!
Idag har vi haft den allra sista lektionen med övningar. Först snackade vi lite kort inför utställningen, vi behövde prata om vad som ska köpas till vernissaget, dryck, snacks, kapa för montering och allt möjligt annat. När vi checkat läget fick vi kursens sista uppgift.
Den gick ut på att vi skulle låta en god vän ta en bild på oss. Vi skulle tänka ut miljö, vilka kläder, vilken min eller vilken pose vi skulle fotograferas i, men vännen skulle trycka på avtryckaren och ta bilden. Ett självporträtt taget av någon annan en spegling av hur andra ser på oss.
En ganska knepig övning. Särskilt när det gällde att få tag på någon kompis som kunde vara fotograf. En del av oss utnyttjade varandra, så gjorde K, S och jag. Vi kuskade runt lite för att hitta bra miljöer, vi tog min plats först och det blev inte särskilt lyckat. Men när vi åkte vidare till Fjällgatan på Söder så fick jag en ny chans sedan vi turats om att ta bilder av varandra. Sedan redovisade vi som bildspel.
Jag måste säga att jag hade svårt att engagera mig i uppgiften, det var så många andra saker som pockade på. Jag hade väl inte direkt någon bra id’e9 och det var lite svårt att få någon annan att ta en bild som man själv funderat ut. Resultatet var okej, men inte särskilt bra. Men det var jättekul att se alla andras bilder, det var så många som gjort så bra grejer!
Nåväl, under dagen hann jag också hämta mina printar på Pro Center och efter skolan lämnade jag in dem och ramarna för montering på Gallerix. Skönt! De blir klara på måndag och nu känns det bra inför utställningen! Allt kommer att bli klart och sedan ska det bara hängas.
Det blev ett nytt karatepass idag. Jag fick hastigt och lustigt rollen som instruktör för två brunbälten, ett gul- och ett grönbälte. Det var rejält ringrostigt även om jag undervisat förut, så det gick ganska knackigt. Jag var också ganska trög i huvudet när jag sedan fick lite egen träning på slutet. Dels hade jag hunnit bli kall igen, dels är jag fortfarande långt efter. Huvudet noterar övningarna, men kroppen har svårare att följa. Fyra års frånvaro tar man inte ikapp på en knapp termin. Tyvärr…
