Fakirliv light

Idag har det varit lugn söndag. Har bara tvättat, pysslat lite hemma, promenerat och kört ett gympass på Friskis. Jag lyckades ju ta fel tid till gympan, jag kom en timme för tidigt, sen när jag återvände var passet fullt så då fick det bli gymmet. Sedan har jag legat på min spikmatta. Har testat ansiktet (det gjorde lite ont på öronen faktiskt, men jag låg inte så länge, det var bara lite övning) och fötterna. Fötterna kändes rejält, men jag ska testa en kompis råd att sitta på en stol så det inte blir så mycket tyngd på fossingarna i början. Man måste ju få en liten mjukstart i alla fall. 😀

Regn i enduroskogen

20090801_kl1303wIdag har det varit jobb, bevakning av USM och DSM i enduro. Tävlingen kördes i Åsätra, dvs Åkersberga, så det var ju nära och bra. Tyvärr var vädret synnerligen ombytligt, det var både sol och hällregn så det var inte helt lätt att plåta.

Det var svårt att få till det, jag tyckte att bilderna blev kladdiga, oskarpa och inte alls bra. Men jag hade tur att kameran inte strejkade för det regnade rätt intensivt under dagen. Då är det bra att man har fickorna fulla med plastpåsar så man kan trä på både kamera och blixt.

Jaja. Här är några bilder som blev något så när anständiga.

Uppspikad

Jaha. Så har man sällat sig till skaran av spikmatteanvändare. Det är väldigt populärt med spikmattor just nu, eller snarare små skumgummimattor med en massa små vita plastpiggar på. Eftersom jag har besvärats lite av muskelknutar och ont i skulderbladet de senaste dagarna tänkte jag att jag kan ju lika väl prova en spikmatta. Det sägs att den är bra för blodcirkulationen, man slappnar av och spänningar släpper. Så jag köpte en och la mig på den.

Det stacks så klart lite, men inte farligt, sedan blev det varmt och mer behagligt. Jag hade nog kunnat längre än de tio minuter man ska inleda med, men vi börjar lugnt. Jag känner mig en smula varm och mosig så här efteråt, lite som man kan göra efter att ha fått massage. Ser fram emot en ny omgång på mattan i morgon! 😀

Rastlös, rotlös

20090730_kl2034wRastlös som en skock illrar instängda i en potatissäck. Det gör inga bra bilder… Kommer på mig själv med att rikta kameran mot mina håriga ben och ta såna där ”Anna Clarén”-bilder.

No offense, Clarén är superduktig och en superintelligent och kreativ person, hennes bilder är magiska, men stilen och typen av foto är såååååååååå inte jag. Men jag är som en knarkare som måste ha sin fix, jag måste ta min dagliga dagboksbild, jag sitter hemma och har noll idéer och frustrationen växer.

Så jag trycker, trycker och trycker av, hoppas att något fastnar. Går från tunnelseende till rastlöshet igen. Från korta tider till långsamma.

Imorgon är en ny dag.

Fasad

Inte så många bilder idag. Men jag gillar bilderna på Trossens fasad där solen kastar skuggor så gatlampornas skuggor avtecknar sig på den gula plåten. Jag läser det senaste fotobokskapet från Paris, Autoportrait av Martin Parr. Han har låtit fotografera sig av lokala fotografer på olika platser runt om i världen. Självporträtt på riktigt klyschiga sätt, alla möjliga tekniker och kvaliteter. Det är knasigt, fult, galet och väldigt roligt. Men samtidigt värdigt också. Kanske något att ta efter?

Det är intressant vad dessa porträtt av Martin Parr säger om stereotyper, klichéer, fasader, roller. Vilka är vi och hur vill vi se ut?

Kvällspromenad

När man jobbar hela dagen blir det inte så mycket tid att tänka på bilder. Eller rättare sagt på egna bilder. På jobbet handlar det ju om ord och bilder mest hela tiden. Jag går kvällspromenad och solen skiner mjukt och guldglänsande. Det är fint. Jag hittar några egna bilder bland träden och leksakerna.

På jobb igen

Jaha. Semestern är över, det är dags att återgå till jobbet. Det blir en lätt bisarr dag, två av kollegerna har semester och efter att ha röjt igenom e-postlådan hittar jag ett meddelande från chefen som jobbar hemma idag. Jag är helt ensam på redaktionen. Jag får ett samtal från en läsare på hela dagen. Spridda röster från det fåtal kolleger som finns på plats når mig svagt. Vi är knappt tio personer i lunchrummet. Men det är så skönt och jag får massor gjort.

Färgglatt

Jag tycker om att plåta arkitektur. Former, färger, fasader. Olika sorters byggnader. Fast jag inte har något tilt-shift objektiv och fast det inte blir några raka vinklar någonstans. Världen är inte perfekt, allt är inte rakt – tvärtom. Det är ofta lite skevt, snett och vint.

Inspiration

Jag häckar framför datorn tills jag blir helt trött i huvudet. Då går jag ut på promenad för att rensa skallen. Det blir ett kaffestopp på Il Caffé på Bergsgatan. Sitter och läser min lilla bok om Pentti Sammallahtis fotografi, tragglar mig igenom den franska introduktionen, det går hyfsat. Njuter sedan av Sammallahtis svartvita bilder med hundar, fåglar, Sibirien och en del tidiga bilder från Nepal. Han är en stor inspiration. Jag ser också djur på hemvägen, en skarv och några måsar. Försöker fotografera, men det riktiga stinget uteblir. Även om vädret är mulet och förutsättningarna för ”Sammallahti-ljus” är goda.