Jag tycker att det är lite svårt att få grepp om utsnittet när man plåtar med telefonen och Hipstamatic. Jag skulle ibland vilja zooma mer, men det är knepigt att veta vad man egentligen får med. Oftast är det mer än man tror, vilket gör att en bra komposition kan bli helt kaputt.
Jag testade med lite mer närfotografi på fläkten på jobbet. Det slumpade sig också att det blev gul-, röd- och blåstick i bilderna, samt en svartvit. Rena CMYK-festen. 😀
Jag är dunderförkyld, men jag och T gästar vår tidigare kollega J och efter lite förfest i förorten åker vi in till stan för att gå på Berns och se bandet Fatboy. De lirar rockabillyösig rock och är jättebra, både på skiva och live, ska det visa sig. Vi har en toppentrevlig kväll och njuter av både musik och dans, även om jag misstänker att T inte skulle erkänna att han är någon danskille.
Hur som helst, det blev några bilder.
Fredag och jag återupptar en tradition med några kära vänner. L och A kommer hem till mig för att fira champagnefest. Det är trerättersmiddag med champagne till varje rätt. Den här kvällen blir det svamppizza med fänkål och gremolata till förrätt, pasta med saffran och skaldjur till huvudrätt och chokladkaka med grädde och hallon till dessert. Vi äter och dricker, pratar och har det väldigt trevligt. Det är sent på natten när L och A åker hem.
Idag är första dagen på nya kontoret. Det har tagit tid att komma på plats. I måndags arbetade jag på gamla kontoret och i tisdags hann jag bara komma till det nya kontoret och få ett passerkort innan det konstaterades att det inte fanns något nät jag kunde jobba i. Så då var det bara att ta mitt pick och pack och åka tillbaka till gamla kontoret eftersom jag inte hade den dosa som krävdes för att fixa det trådlöst. Nyinstallerad på citykontoret bekantar jag mig med omgivningarna och går ensam omkring på det tysta och ödsliga våningsplanet. Det är väldigt färgchikt. Som att gå runt i Tunbjörks kontorsbilder. Men jag gillar det där blekblåa de har på väggar och möbler. Det är fint.
När kollegerna kommer tar vi oss en tur till terrassen på trettonde våningen. Där beskådar jag halon som blänker över hela Stockholm. Det är så mycket iskristaller i luften att solljuset bryts, skapar en båge runt solen och två kraftiga bisolar på var sin sida om den riktiga. Coolt! Jag har nog aldrig sett nåt liknande. Hela härligheten får inte plats på bild, men åtminstone halva.
Det speglar dagen lite. Det blir liksom halvdant med allting. Men det tar sig.
Det finns inte mycket att säga egentligen. Jag har gett mig den på att det ska bli några sjysta hipsta-bilder av hus i kvällsljus. Så jag plåtar det som bara den. Det finns några bilder som jag tycker om fast de bara är snapshots.
Hinner ta några bilder på morgonen, det är blekblått ljus som silar in i sovrummet. Tyvärr har hipstamatic inget blåfilter när jag försöker slumpa fram det. Men det blir lite fint ändå.
På jobbet packar kollegerna lådor för den flytt till city som ska ske på måndag. Jag har inte så mycket att packa, tar dator, tangentbord och sladderiet i väskan. Får några souvenirer med mig när kollegerna rensar. En bok om mekande för tjejer, en kockmössa, lite annat smått och gott.
Kockmössan åker på när det är dags att laga fredagsmiddag. T tycker att jag ska ha på mig nåt så det syns att jag är assistent. Sedan får assistenten sitta i soffan och titta på när det lagas mat och den verkligen kocktalangen rör i grytorna. Bra arbetsfördelning! 😀
Det blir mycket promenadplåtande de här dagarna. Vet inte varför. Motiven återkommer, bilderna liknar varandra. Men kanske är det för att den där stunden, promenaden från tunnelbanan är den tid som det finns utrymme att fotografera? Den tiden man kommer ihåg att plocka upp kameran och faktiskt trycka av? Och det är lättare att plocka upp telefonen än lilla digitalkompakten. Så det blir mer hipstamatic.
Idag har vi varit och klättrat på Karbin. Det var kul även om jag snabbt blev ganska seg i armarna. Det märks att det inte varit så mycket träning på sistone…
Det har snöat en hel del och eftersom temperaturen ligger på cirka –5 grader så håller vintern i sig. Det är fint, kallt och krispigt. Jag tog en bild på den lilla fotbollsplanen som ligger i närheten av T:s hus. Stämningsfullt.
Idag har jag firat min födelsedag med att gå på fotomässan, köpa en kamera (en Nikon D700) och sedan äta god mat hemma med T. Han lagade middag åt oss, räkröra på knäckeflarn till förrätt, stekt lax med mangosalsa, ugnsstekta potatisar och champagne från Sardininen till huvudrätt och sedan blev det princesstårta och kaffe till dessert. Superlyxigt!
Efter middagen roade jag mig med att ta porträtt på T med mobilen, jag har hittat en svartvit hipstamaticrulle som passade superbra. Den är kornig, har en del vinjettering och den passade toppenbra att plåta T med. Han är inte helt bekväm med att bli avbildad, men ställde upp för min skull och det blev riktigt bra eftersom både han och hans lägenhet är så fotogenique. I like!
Passade på att rocka loss rejält med mobilen på vägen till t-banan och vidare på vägen hem till T. Det blev faktiskt ganska bra tycker jag. Lite diffusa miljöbilder, men med sjyst känsla. Och ändå går man bara runt med telefonen och trycker av lite så där slumpmässigt. Det är långt i från bra kamerateknik, man bara siktar och trycker, knappt det. Rörelseoskärpa, skakigt, dogma.
Men lite coolt ändå. Kolla här.
