Kent Klich och mera ringblixt

Skola igen. Det har blivit en lite märklig dag, vår lärare hade enskild genomgång med oss angående snabbuppgiften där vi skulle göra färgkorrigering och retusch. Det gjorde att hon satt i klassrummet och pratade med alla, medan man fick roa sig på egen hand när man haft sitt samtal. Som tur var så passade jag och en av kurskamraterna på att gå runt och mäta upp huset inför vår utställning, så det blev lite nytta gjord. Sedan var det ju trevligt att sitta och prata med kurskompisarna också så klart. 😀

På eftermiddagen väntade föreläsning med fotografen Kent Klich, kolla in hans bilder här. Det var mycket intressant, han var väldigt duktig att berätta om sitt jobb och hans bilder var väldigt starka. Jag gillade honom och hans inställning. Han har ett starkt socialt patos och har skildrat många utsatta människor i sina bilder. Han gör det på ett väldigt starkt och innerligt sätt som jag uppskattar.

Jag hann med en snabbfika med en tjejkompis och ta några bilder innan föredraget. Jag funderade också en hel del om tipsen kring min ringblixtadapter jag fått av vår lärare. När föreläsningen var över var det bara att omsätta tipsen i praktik på karateträningen. Nu gällde det, skulle jag lyckas stänga ner bakgrunden? Jag rattade in kameran på 200 ISO, 1/250 del och F8 till att börja med. Det blev helt galet mörkt, så jag fick gå upp till ISO 400 och sedan välja bländare 5.6. Jag var tvungen att gå väldigt nära för att blixten skulle orka med, jag hade kört upp den på +3 i effekt, men det var knepigt att få det att funka.

Jag förstår effekten som min lärare är ute efter, när det blir bra kan det bli väldigt bra, men jag hade svårt att hitta rätt situationer. Jag tror att jag börjar bli lite less också, det är svårt att hitta ögonblicken. Jag har varit på så många pass nu att man börjar bli lite mätt. På ett sätt är det kanske lättare på lördagsträningen med svartbältena, de är färre och lokalen där är renare i vissa vinklar. Men jag vill nog prova det här några gånger till för att se vad det ger. Men nu har jag i alla fall börjat förstå hur ringblixten kan användas och jag har också exponerat rätt ett par gånger! Det är fortfarande lite svårt för mig, jag underexponerar en del, kanske av slöhet, men nu har jag skärpt mig lite! Framgång!

Här är några av ringblixtbilderna, de är nästan inte behandlade, jag har bara dragit ner svärtan och skärpan i råkonverteraren och justerat vitbalansen en smula.

Att hitta rätta knycken

I skolan har vi haft genomgång av Photoshop igen. Vi har gått igenom momenten från att läsa in bilderna i datorn, lägga till metadata, hantera bilden i råkonverteraren, ta in den i Photoshop, färgkorrigera bilden, justera kontrasten och färgmättnaden. Längre än så hann vi inte. Retuschen, att bestämma rätt storlek och skärpa kommer vid ett senare repetitionspass. Det var nyttigt med genomgång, men behöver repetera och kolla att man fattat alla moment.

Efter lunchen fick vi en snabbuppgift. Vi fick plåta valfritt motiv, sedan skulle vi presentera råfilen, en psd-fil med de lager vi gjort (med färgkorrigering, kontraständring och justering av färgmättnad), samt en retuscherad tiff-fil. Allt för att visa att vi hade koll på arbetsflödet. Nyttigt!

Efter skolan gick jag i väg till Cityakuten för att kolla om det var något allvarligt fel på mig eftersom jag inte blir av med den här eländiga förkylningen som jag stångats med i två veckor. Jag behövde inte vänta så värst länge på doktorn som sedan lyssnade på mig med stetoskop. Mina lungor var rena, det var troligtvis bara en virusinfektion och jag fick en flaska hostmedicin mot hostan. Det var ju skönt att slippa penicillin, så nu är det väl bara att hoppas att eländet ger med sig snart. Det har varit supersoligt, gnistrande snö, blå himmel och isande blåst, så gissa om man varit sugen på skidåkning. Jag börjar bli rastlös och vill gärna komma i gång och träna igen. Kanske i slutet av veckan?

Jag måste erkänna att jag var lite lat, för jag orkade inte stressa i väg till karaten för att fotografera. Man måste hinna äta middag också, inte bara plåta.

Nåväl, på kvällen blev det lite mer plåtande. Min fotolärare hade sagt åt mig att jag måste prova att plåta mer med min ringblixtadapter. Nu var det snabbare tider och mera kräm på blixten som gällde för jag skulle liksom ”stänga ner” bakgrunden. Jaha? Jag tryckte upp blixten på plus tre, satte tiden på 1/250-del och sedan provade jag olika bländare. Har man för stor bländare blir ju bakgrunden ganska ljus, bäst verkade det funka på bländare 5.6, 8 eller 11. Men samtidigt ligger jag ganska nära underexponering. Så jag vet faktiskt inte riktigt hur jag ska göra. Jag måste fråga min lärare på torsdag.

Här är några bilder.

Mera karatefotografering

Idag har jag varit på karateträning trots att jag fortfarande själv är för förkyld för att träna. Idag var det plåtning som gällde, jag måste ju testa min nya ringblixtadapter! Eftersom jag varit lite för snabb i vändningarna hade jag inte tittat så noga på kartongen utan bara smackat på adaptern på min vanliga blixt. Eftersom jag hade missat att man skulle sätta ett gummiband på blixten för att hindra adaptern från att trilla av, så flög den i backen ett par tre gånger. Tur att den bara är gjord av plast och inte kan går sönder… :/

Men det var ganska bökigt att ha den på kameran eftersom man inte kunde lita på att den satt kvar. Som tur var verkar det funka bättre nu när jag i efterskott petat dit den lilla gummisnodden. Det var roligt att fotografera med den, jag kanske inte är helt frälst än eftersom jag inte tagit så många nära porträtt, men det är okej. Jag menar, det är trots allt bara en adapter för en knapp tusing, så man kan ju inte vänta sig några mirakel.

Här är i alla fall dagens bilder.

Efter träningen har jag varit en sväng på Kulturhuset och kollat in två fotoutställningar. Den ena av Martin Bogren handlar om ett gäng indier som aldrig har sett havet, men åker på en bussresa dit och badar. Stora svartvita, korniga printar, jättefint! Det andra var en utställning med porträtt av amerikanska män från slutet av 1800-talet till i början av 1900-talet. Dear friends, amerikanska fotografier av män tillsammans 1840-1918, hette den. Små små fickporträtt, monterade i vackra ramar med rött sidentyg i. Roligt också eftersom bilderna visade bara män som var väldigt ömsinta mot varandra där de höll handen, höll varandra om axlarna eller poserade på ett sätt som skulle väcka helt andra associationer idag. Finstämt! Och fantastiska porträtt, vilket ljus!

Bilddagbok och fotosnack

Jag åkte till Crimson för att hämta printar på morgonen och bussen var så sölig att det var i sista minuten jag kom till skolan. Förmiddagen tillbringades med bildbehandling och lite projektsamtal med vår lärare. Jag ägnade mig åt att sortera karatebilder och inspirera mig med bildspel.

Enligt vår lärare så går det framåt med plåtandet, det handlar bara om att ta mer renodlade porträtt och tuffa på så här ett tag till. Och sedan så klart VÄLJA bilder. Med tanke på att jag har närmare tvåhundra som känns ok, så har jag lite sorterande att göra. Sedan gäller det att jag ska hitta en kopiering som känns bra. Det är ju visst problem med att det är så gulgrönt ljus i miina bilder eftersom det är en gympasal som har det ljus den har och jag plåtar med blixt.

Jag vet inte riktigt om jag tycker att det är såååååååå förfärligt, men det är klart att jag ska göra mitt bästa för att det ska bli bra bilder. Men jag måste nog prova mig fram lite. Spontant så vill jag nog gärna behålla färgen, inte göra svartvitt bara för att det är en enkel lösning. Men jag ska nog testa att göra någon bild svartvit bara för att se hur det blir. Och sedan försöka sätta en bra färgkopiering. Men det känns som sagt som att det gärna får vara färg, ganska låg kontrast och rätt mjuk kopiering. Men vi får väl se vad fröken har för synpunkter på det. 😀

Efter lunch var det redovisning på våra bilddagböcker, först fick vi lägga upp våra bilder, sedan skulle vi välja en och därefter ge kritik. Vi skulle prata om det denotativa och det konnotativa i bilderna. Lite klurigt, men det gick nog bra till sist även om det var lite trögt att komma i gång med recenserandet. Det var jättekul att se allas bilder. Många saker gick igen, men det fanns verkligen givande bilder att titta på hos alla. Approachen till uppgiften är ju olika utifrån person, men det bidrog ju också till variationen.

När lektionen var över var vi ett gäng som gick över till KG52 och spanade in Anders Petersens utställning. Svartvita bilder, härligt kopierade och bara fastnubbade direkt på väggen. En sjyst hängning där printarna satt över hela väggarna, från golv till tak gav ett fint intryck. Superfin teknik även om bilderna kanske inte riktigt var min stil. Men det fanns en bild på en aggressiv hund som bet sig fast.

Efteråt gick vi iväg till Bistro Boheme för en after work, det var väldigt trevligt att sitta och dricka öl, prata foto och så småningom äta en bit mat. En helskön dag!

Jag har dock en smula dåligt samvete för att jag missat två karateträningar på rad, men jag försvarar mig med att jag är förkyld och har underhållit mina sociala relationer i stället för att jaga karatekamraterna med blixt och kamera. Jag får ta igen de missade passen på lördag då jag förhoppningsvis har en snikvariant på en ringblixt att leka med. den egna träningen får anstå till nästa vecka då jag förhoppningsvis är kvitt snoreländet och hostan.

Nyfriserad

Idag började jag dagen med att gå till frisören. Det är så himla mysigt att få håret tvättat, få lite huvudmassage, en kopp kaffe och sedan bli klippt. Man känner sig så fin efteråt! Min frisör på Talking heads är mycket duktig och man känner sig alltid väl omhändertagen. Enda jobbiga var att jag fortfarande är rätt förkyld, så jag satt och snorade och hostade en del. 🙁 Jag vill bli frisk nu!

På jobbet har vi haft redaktionsmöte och pratat om kommande nummer. Jag har ansvar för en stor artikel om rallycross, det är kul och jag har börjat sammanställa fakta, välja bilder och förbereda. Det kommer att bli jättebra!

Idag har det inte blivit så många bilder. Det får räcka med två självporträtt med nya frisyren. Men jag måste säga att jag är nästan överdrivet förtjust i våra toaletter på jobbet. Flera av dem har en gigantisk spegel som täcker nästan en hel vägg, det gör att man kan ta väldigt skojiga porträtt där. Dessutom blir det ganska avskalat på ett lite galet sätt. Det kan se väldigt knasigt ut om man liksom bara kikar upp lite i nedre kanten av spegeln. Lustiga huset liksom. Jag vet att det låter vrickat, men man ska inte underskatta små glädjeämnen här i livet. 😀

Proffsiga printar och kändisspotting

Idag var vi lärarlösa på förmiddagen eftersom vår lärare var ute på jobb. Det var egen bildbehandling som gällde och vi var några tappra själar som masade oss till plugget och satt och gnetade med våra dagboksbilder i skolan under förmiddagen. De som inte var på plats satt och gnetade med sina bilder på hemmaplan. Hur som helst var det lite skönt att vara lärarlös. Jag kom loss lite redan på vägen till skolan eftersom jag gjorde en avstickare i Vasaparken och plåtade. Man kan hitta de märkligaste saker där. Dagens upptäckt var en drös med övergivna pulkor som låg i den numera ganska bara backen.

Efter lunch var vi på studiebesök på Procenter. Det var intressant. Vi fick en väldigt noggrann men ändå ytterst rudimentär genomgång av det där med kalibrerade skärmar, ICC-profiler, utskrifter och allt det där man ska tänka på för att ens bild ska bli så lik den bearbetade filen som möjligt när man väl skriver ut den. Det är långt i från någon självklarhet att det man ser på skärmen också kommer ut i printern.

Efter avslutad skoldag drev jag runt lite i Gamla Stan och lyckades med att se de forna skidhjältarna Thomas Wassberg, Per Elofsson och Gunde Svan eftersom det var dags för Slottssprinten , dvs skidloppet på konstsnö runt Slottet. Elofsson fick jag till och med på bild, så det kändes som att det blev en bra avslutning på bilddagbokandet vi fått i uppdrag i skolan.

Sedan sammanstrålade jag med min vän A för en after work. Vi funderade en kort stund på att fira S:t Patrick’s day med irländarna, men det var så fullt så vi gick till en tysk pub i stället. Det var mysigt det med. Men någon gång borde man prova på att fira den där Patricks dag också. Det vore intressant.

Mera Tunbjörk

Förkylningen är bättre, även om kollegan och jag har suttit på redaktionen och hostat i kapp och låtit som två dödssjuka rökhostande cancerpatienter. Han fick diagnosen bakterieinfektion som orsakat bronkit i morse, och en dos penicillin som bot. Själv tror jag att jag kommer att vara frisk om några dagar. 😀

Tidningsmakandet har rullat på, enda hindret har varit att jag inte plåtat så mycket på de av läraren utsatta tiderna. Till bilddagboken alltså. Men när jobbet väl var avklarat smög jag runt lite på kontoret och Tunbjörkade lite. Jag hade egentligen velat ta en bild av mig under mitt skrivbord, men det funkade inte eftersom en av kollegerna fortfarande var kvar. Jag orkade inte riktigt börja förklara mig, så det får vänta.

Här är i alla fall dagens bilder. Jag har klarat av dagens kvot, även om jag har plåtat på lite andra tidpunkter. Men det är oväsentligt, det viktiga är att det blir bilder.

I huvudet på Loretta Lux

Idag känns förkylningen om möjligt värre än i går. Blä. Orken räcker inte till mycket, och så ska man vara kreativ och bilddagboka. Hua. Jag masar mig i alla fall in till stan, går på Kulturhuset och tittar på Loretta Lux-utställningen. Himla fina imaginära porträtt som hon kallar dem. Snygga färgskalor, mjukt, mjukt blixtljus. Men ändå så oroande. Varför har barnen så stora huvuden? Varför är deras ögon så stora? För det kan väl inte vara så att Lux använder modeller som har vattenskalle hela bunten? Tror inte det… Men hur farao gör hon då? Varför blir proportionerna så märkliga? Bilderna väcker fler frågor än svar. Så här i förkylningstider kan jag känna visst släktskap med Lux-barnen. Min skalle känns lika uppblåst som deras.

Jag går hem och lägger mig och läser, med avbrott för något enstaka fotograferande. The Good Husband of Zebra Drive av Alexander McCall Smith passar utmärkt för det.

Bilddagbok – igen!

Fredag. Det var inte direkt någon fest att vara på jobbet och hosta och snörvla som jag gjorde. Men vi gör ju tidning så det var inte direkt läge att ligga sjuk hemma, särskilt som det såg lite halvknackigt ut på morgonen vad det gällde redigeringen. Men det tog sig som sagt under dagen och vi kunde gå hem i resonabel tid. Skönt.

Jag glömde ju berätta att vi fick en till uppgift i skolan i går. Bilddagbok. Hört den förut? 😀 Det var ju lite roligt på ett sätt, jag har ju gnetat på med min dagbok i tre månader nu. Det har gått ner lite på lågvarv på sistone, men jag får försöka kämpa på och skärpa mig igen. Men jag har väl kanske inte världens idé för hur det hela ska presenteras. Vi ska hålla på från torsdag (i går alltså) till tisdag. Vi ska visa minst 26 bilder, för vi ska ta fem om dagen. Helst på klockslagen 9, 12, 15, 18 och 21. Jag tror att jag ska vara lite lagom anarkistisk mot tidpunkterna, det får bli lite när som helst på dagen när det finns bildmöjligheter. Man kan inte göra exakt som fröken säger, det måste ju hända något också när det ska plåtas.

Nåja. En första bildskörd var det här!

Projektsnack

Idag har vi redovisat våra parporträtt. Det var väldigt kul att se allas bilder, det fanns många olika lösningar, många hade valt att skildra arbetskamrater, några hade föräldrar med sina barn. Vi fick kritik parvis, en person gav positiva kommentarer, den andra parten var mer ifrågasättande. Nyttigt.

Det tog en bra stund att gå igenom allas bilder och efter en lunchpaus hade vi projektprat. Det blev också en parövning, hälften av gänget flyttade runt så man fick berätta om sin projektidé ett antal gånger och sedan fick man höra om kompisens idé. Sedan var det så klart öppet för att ge respons, tips och förslag. Bra och givande, men det var jobbigt att prata så mycket när man är förkyld. När skoldagen var över jagade jag ringblixt och kardborreband en stund på stan innan jag kastade i mig lite mat och drog till träningen.

Det var nog inte helt lyckat att gå till karaten och fotografera. Jag tränade visserligen inte, men jag kände mig trött, sliten och kände inte att jag tog några värst bra bilder. Hade nog varit bättre om jag gått hem och vilat. När jag till sist kom hem kände jag mig rejält trött och hängig.

Men här är dagens bildskörd. Överst syns mitt parporträtt, här nedanför kvällens karatebilder.