In i dimman

Ingen märkbar förbättring av hälsotillståndet, jag är fortfarande snorig, tung i huvudet och öm i hela kroppen. Allt går långsamt, långsamt, klockan passerar tolv innan jag ens läst tidningen. Hasar mig ut på promenad bara för att få lite luft. Temperaturen har sjunkit till fem plusgrader, det är sol, fuktigt och lukten av is bränner i näsan. Kylan gör att dimma plötsligt rullar in, det är vansinnigt vackert ljus ute innan molnen slukat solen.

Jag kommer hem från promenaden en smula uppfriskad, stryker kläder och pysslar lite. Förbrukar näsdukar i snabb takt medan tiden sniglar sig fram. Det är osannolikt tråkigt att vara sjuk.

Projektsnack

Idag har vi redovisat våra parporträtt. Det var väldigt kul att se allas bilder, det fanns många olika lösningar, många hade valt att skildra arbetskamrater, några hade föräldrar med sina barn. Vi fick kritik parvis, en person gav positiva kommentarer, den andra parten var mer ifrågasättande. Nyttigt.

Det tog en bra stund att gå igenom allas bilder och efter en lunchpaus hade vi projektprat. Det blev också en parövning, hälften av gänget flyttade runt så man fick berätta om sin projektidé ett antal gånger och sedan fick man höra om kompisens idé. Sedan var det så klart öppet för att ge respons, tips och förslag. Bra och givande, men det var jobbigt att prata så mycket när man är förkyld. När skoldagen var över jagade jag ringblixt och kardborreband en stund på stan innan jag kastade i mig lite mat och drog till träningen.

Det var nog inte helt lyckat att gå till karaten och fotografera. Jag tränade visserligen inte, men jag kände mig trött, sliten och kände inte att jag tog några värst bra bilder. Hade nog varit bättre om jag gått hem och vilat. När jag till sist kom hem kände jag mig rejält trött och hängig.

Men här är dagens bildskörd. Överst syns mitt parporträtt, här nedanför kvällens karatebilder.