Sent om sider får jag tid över för att faktiskt experimentera lite med det där med blixtarna. De första bilderna har egentligen inte så mycket med innehåll att göra utan handlar bara om teknik. Jag testar att använda fulblixten på systemkameran för att utlösa en SB 800. Sedan provar jag att fjärrutlösa två SB 800. Jag pillar på ett litet grönt filter på den ena blixten. Riktar blixthuvudena än hit, än dit. Knappar mig runt i menyerna både på blixtarna och i kameran. Trycker av.
Jag börjar förstå det där med huvudblixt och fjärrblixt (master och remote), kanaler och grupper. Men jag inser också att bilderna jag tar ser för jävliga ut eftersom jag inte alls funderar på hur ljuset ska riktas. Jag får skuggor där jag inte vill ha dem. Jag får till och med ljus där jag inte vill ha det. Och jag inser att jag borde tejpa fast filtren på blixtarna, skaffa stativ till blixtarna, klämmor, skärmar, strutar… Det finns hur många pryttlar som helst för att styra ljuset.
Och jag som ville att det skulle vara lätt. Hur går det ihop? Jag gillar blixtljuset hos Tunbjörk. Men jag tycker att det är döjobbigt med sladdar, blixtar, skärmar och what not. Rikta hit och dit. Tänka på skuggor, linjer, ljus och mörker. Helst skulle jag vilja att det bara var jag och kameran. Och motivet. Men så lätt ska latmasken inte ha det, tydligen. Det är bara att börja kämpa.
Jag går på hockey för första gången på många år. Djurgården möter Luleå Hockey på Hovet. Eftersom jag jobbar i Globenområdet är det nära till matchen. Det är roligt, särskilt som Luleå spelar bra. Mindre kul är att DIF-klacken blir allt mer aggressiv ju längre matchen lider och ju sämre det går för järnkaminerna. Fingrar pekar och fulord skriks på ett remarkabelt vis. Det är faktiskt obehagligt. Inte var det så här när jag senast var på hockey? Hur som helst vinner Luleå med 1-3.
Det där med att plåta blixtbilder och ha fotoprojekt och uttänkta bildidéer fungerar så där. Första veckan på det nya året när jag fattat ett vagt beslut om årets projekt (en blixtbild i veckan) så plåtar jag inte en enda ruta när jag väl återvänt till Stockholm.