Experiment

Sent om sider får jag tid över för att faktiskt experimentera lite med det där med blixtarna. De första bilderna har egentligen inte så mycket med innehåll att göra utan handlar bara om teknik. Jag testar att använda fulblixten på systemkameran för att utlösa en SB 800. Sedan provar jag att fjärrutlösa två SB 800. Jag pillar på ett litet grönt filter på den ena blixten. Riktar blixthuvudena än hit, än dit. Knappar mig runt i menyerna både på blixtarna och i kameran. Trycker av.

Jag börjar förstå det där med huvudblixt och fjärrblixt (master och remote), kanaler och grupper. Men jag inser också att bilderna jag tar ser för jävliga ut eftersom jag inte alls funderar på hur ljuset ska riktas. Jag får skuggor där jag inte vill ha dem. Jag får till och med ljus där jag inte vill ha det. Och jag inser att jag borde tejpa fast filtren på blixtarna, skaffa stativ till blixtarna, klämmor, skärmar, strutar… Det finns hur många pryttlar som helst för att styra ljuset.

Och jag som ville att det skulle vara lätt. Hur går det ihop? Jag gillar blixtljuset hos Tunbjörk. Men jag tycker att det är döjobbigt med sladdar, blixtar, skärmar och what not. Rikta hit och dit. Tänka på skuggor, linjer, ljus och mörker. Helst skulle jag vilja att det bara var jag och kameran. Och motivet. Men så lätt ska latmasken inte ha det, tydligen. Det är bara att börja kämpa.

Heja Lule!

20100114_kl1904wJag går på hockey för första gången på många år. Djurgården möter Luleå Hockey på Hovet. Eftersom jag jobbar i Globenområdet är det nära till matchen. Det är roligt, särskilt som Luleå spelar bra. Mindre kul är att DIF-klacken blir allt mer aggressiv ju längre matchen lider och ju sämre det går för järnkaminerna. Fingrar pekar och fulord skriks på ett remarkabelt vis. Det är faktiskt obehagligt. Inte var det så här när jag senast var på hockey? Hur som helst vinner Luleå med 1-3.

Jag och fulblixten

Det går lite bättre med fotograferandet. Även om det inte alls är så strukturerat och uttänkt som jag planerat. Det blir en blixtbild i alla fall, tagen med digitalkompakten. Lilla fulblixten, pang på. Ingen finess. F 5.6, 1/250 s, ISO 400 för jag glömmer att ställa om det. Min kompis R som är en notorisk ”blixtblundare” gör naturligtvis som han brukar. Blundar.

Ingen blixt

20100112_kl0818wDet där med att plåta blixtbilder och ha fotoprojekt och uttänkta bildidéer fungerar så där. Första veckan på det nya året när jag fattat ett vagt beslut om årets projekt (en blixtbild i veckan) så plåtar jag inte en enda ruta när jag väl återvänt till Stockholm.

När jag sedan väl kommer igång igen blir det inte alls blixtbilder. Istället blir det mer dagboksbilder igen.

Såna där som bara kommer helt plötsligt. Nästan omärkligt. Som den här som jag tar så fort jag klivit ut ur porten en morgon, på väg till jobbet. För ljusets skull.

Nytt år, nya bilder

Det gamla året gick, ett nytt har kommit. Jag har hållit på med min bilddagbok i över ett år. Det är riktigt coolt faktiskt, att ha tagit bilder varje dag, 365 dagar i rad. (Eller tekniskt sett i 388 dagar, jag började ju den 8 december 2008.)

Jag inledde också 2010 med att troget fotografera, både den 1 och den 2 januari. Men den 3 januari så glömde jag faktiskt bort det. Det tog bara stopp. Kanske var det inte så konstigt. Jag har undermedvetet gått och tänkt på att jag kanske ska göra något nytt nu. Jag behöver andra utmaningar än att bara spontanplåta. Jag kommer säkert fortsätta med det, kameran ligger i fickan varje dag. Men nu måste uppgifterna bli svårare.

Jag har läst Joe McNallys bok Blixt och gillar hans sätt att jobba med externa småblixtar. Inga gigantblixtar och aggregat, utan bara tilläggsblixtar. SB 800 och SB 900. Låt gå att det kan bli rätt många och både paraplyer, skärmar och what not, men det där borde man kunna lära sig. Jag gillar ju blixt. Även om det är Tunbjörkskt fulblixt rakt på.

Ett vagt beslut har växt fram, att det ska bli en bild i veckan, eller ett fototillfälle i veckan där jag försöker lära mig mer om blixtfotografering. Jag får använda mina två SB 800, den lastolite-skärm jag har och hjälpmedel i form av filter, stativ och dylikt som jag kan hitta i omgivningen och i min utrustning. Syftet är att träna, sedan får vi se om jag kan göra bra bild också.

De här bilderna får bli de sista, nu är det farväl till bilddagboken för den här gången. Nästa vecka börjar blixtuppdragen.

Gott slut!

Årets sista dag blir både lång och fin. Pappa är ute med Kalle som smiter ut på egen utflykt. Jag möter honom när jag är på hemväg från affären och hundskrället är uppe på vägen och ränner. Som tur är kommer hunden när jag lockar och jag får lämna matkassarna och i stället bära hem Kalle eftersom jag inte har något koppel med mig. Pappa kommer strax därefter och när de snokar i ett harspår på gården börjar Kalle sina första små försök att driva. Åtminstone ett rätt!

Min farbror G kommer på besök med sin näst äldste son, vi fikar, pratar och umgås innan det är dags att elda bastu och fixa med nyårsmaten. Efter badet ordnar jag toast med stenbitsrom och gräddfil, saffranssoppa med torsk och kräftstjärtar och till efterrätt blir det glass med hallon och blåbär. Vi dricker skumpa och myser i stugvärmen.

Trots att det skjuts raketer redan vid 22-tiden så är Kalle lugn när vi går ut. Men plötsligt intensifieras fyrverkerikaskaderna och det syns att han inte gillar det. Men vi vänder och snart reagerar han inte alls. Skotträdd är hunden inte och det är bra. Sedan blir det en lugn väntan på tolvslaget, en film och vips, så har det blivit 2010.

Blixt i busväder

Det mörknar fort de här dagarna. Jag som läst en bok om blixtfotografering utnyttjar det dåliga ljuset för att öva lite blixtfoto. Det snöar och är bitande kallt, jag klarar mig från batteritrassel, men fingrarna blir snabbt som isbitar trots dubbla vantar.

Jag hamnar på min gamla skolgård igen, precis som i fjol. Hittar lite nya saker som jag gillar. Men jag har svårt att gå i gång riktigt. Har ju varit här förut och känner mer att jag upprepar mig än provar nytt. Jaja. Det blir bilder i alla fall.

Felfokuserad

Annandag jul. När jag åket hem hade jag en föresats att jag skulle ta en massa bilder till bilddagboken och försöka fylla på det jag påbörjade förra julen. De där bilderna jag tog till bildspelet vi gjorde på GFU innehåller nåt mer. Tillsammans med andra bilder jag tog i somras har jag ett litet projekt som kan tänkas handla om både barndom, uppväxt, tider som flytt och familjen.

Min ambition var att ta fler bilder till det projektet, men jag inser att jag misslyckas skändligen. I stället för att börja jobba med rejäla porträtt på mina släktingar är det bara hundskrället som hamnar på bild.

Kalle är söt på alla sätt och vis, men han har absolut inget med svunna barndomsminnen att göra. Jag tappar fokus totalt och slösar tid, men inga bilder. Eller inte några bilder på rätt saker. Och jag blir lite putt på mig själv eftersom jag inte är hemma så ofta och verkligen inte har råd att missa tillfället. Men nu gör jag det utan att alls egentligen ha funderat över vad jag egentligen borde ha plåtat. Det som var lite mer sökande strävande fotopromenader i fjol borde ha varit effektivt bildleteri för att komplettera det jag redan har. Men icke. I stället fyller jag kameran med hundnosar.

Ut på tur, aldrig sur

Julstöket är  i full gång och vi bakar och bakar. Pappa gör bröd och saffransbullar, jag gör julstjärnor, bondkakor, finska pinnar och drömmar. Det är kokhett i köket och på bara någon dag har jag fått nariga händer av allt diskande och tvättande. När det inte julstökas är det hundpromenader som gäller.

Kalle är ett egensinnigt djur. Valpig och kinkig i ena stunden,  i nästa småkaxig och busig för att i nästa ögonblick trilla ihop på golvet i en trötthög. Mycket energisk. När vi plumsar runt i lössnön verkar han ha hur kul som helst, han hoppar, dyker och snusar på allt som kommer i hans väg. Han är mer under snön än ovanför den.

Gamla skepp och nya hamnar

En härlig dag med lunch på asiatkrogen Moon Cake, sedan besök på Vasamuseet med I och hennes yngste. Det är länge sedan jag var på museet, men Vasa är lika imponerande som någonsin. Snyggt fartyg! Vi går runt och tittar ur alla vinklar och vrår innan vi vilar upp oss över en fika i museets kafé.

Sedan går vi på smygvisning, min GFU-kamrat S har blivit gallerist och vi är några från kursen som får en första sniktitt. Officiell öppning blir det först nästa  år, men över julen hänger S sina bilder från Tibet. Det är så fint, både bilderna och galleriet, även om allt inte är riktigt klart. Vi som hälsar på är kollektivt stolta över S och hans driftiga initiativ, glädjen grumlas inte heller över det faktum att vi i GFU-gänget har chansen att ställa ut. Det ska vi absolut göra och tankarna på både enskilda och gemensamma projekt flyger fram och tillbaka, liksom en hel del andra idéer som har att göra med marknadsföring, webbplatser, fotografer och deras bilder.