djur

by

Uppflugen

Katter är lite knasiga. I alla fall de två vi vaktar. De får fnatt med jämna mellanrum och far som skjutna ur en kanon runt lägenheten. Mest märkligt är dock att Torsten sällan dricker annat än när han får lapa vatten från fönstret i duschen. Att vattnet är rätt varmt verkar inte ha någon större betydelse. Han hoppar glatt upp på toaletten, vidare till handfatet och så skuttar han upp i fönstret… Knasigt…

Pyret däremot har inte alls några såna tendenser. Hon är väldigt kelig på morgonen när man stiger upp, men sen verkar hon inte vara ett dugg intresserad av att ha mänsklig kontakt.

by

Kattvakter

Vi har på nytt blivit kattvakter åt grannarnas två kissar, Torsten och Pyret. Det är ungefär som förra året, Pyret ligger för det mesta gömd under sängen och låter sig tveksamt klappas, medan Torsten följer en i hasorna som en hund och står i fönstret på toaletten och slickar vatten från kaklet efter att man har duschat.

I övrigt verkade de känna igen oss lite snabbare, det gick lite fortare att bli igenkänd. Eller det är kanske bara som vi människor föreställer oss? Katter har ju sin egen vilja…

by

Hund


Warning: A non-numeric value encountered in /data/0/4/04547da3-d5a2-4560-8b46-a8d66bf916e1/johannamortberg.se/public_html/wp-content/plugins/nextgen-gallery/src/DisplayTypes/Thumbnails.php on line 72

Det är förstås svårt att undvika att plåta djur som man har i sin närhet. Under besöket hos pappa blev det så klart några bilder på hans Hamiltonstövare Kalle. Ett år har gått sedan jag träffade hunden för första gången och han är nu som 1,5-åring lite mer väluppfostrad. Men han kan få anfall av spattighet när han ska busa, gräva i golvet, knycka kuddar och andra hyss.

Hur som helst var det lite roligt att prova D700:an just för att se hur jäkla bra den är för att plåta i svagt ljus. Det gick utan några som helst problem att vräka på både 1600 och 3200 på ISO-knappen. Det blir så fint, så fint. Att det sedan inte riktigt blev hundraprocentig skärpa där den skulle sitta, tillskriver vi det faktum att Kalle var jättenyfiken på kameran och bara skulle gå rakt in i den. Svårt att hinna med att få skärpan rätt alltså…

by

Come on katten!


Warning: A non-numeric value encountered in /data/0/4/04547da3-d5a2-4560-8b46-a8d66bf916e1/johannamortberg.se/public_html/wp-content/plugins/nextgen-gallery/src/DisplayTypes/Thumbnails.php on line 72

Ibland fastnar man. Motivmässigt, teknikmässigt eller känslomässigt. Ibland kan det vara bra att hänga upp sina bilder på nån viss grej, ibland är det sämre. Man vill ju inte fastna i något manér.

Själv har jag fastnat i att jag just nu plåtar där jag står. Kanske inte så genomtänkt, men det är svårt att låta bli, särskilt om man har djur omkring sig. Det blir många bilder av katter på fotpallar just nu… Förra julen fastnade jag exempelvis i att plåta pappas hund Kalle. Det var inte alls meningen, det bara blir så. Jag antar att det är likadant med spädbarn. Man tar bilder av dem bara för att man kan.

Nåja. Här är två kattbilder.

by

På plats?


Warning: A non-numeric value encountered in /data/0/4/04547da3-d5a2-4560-8b46-a8d66bf916e1/johannamortberg.se/public_html/wp-content/plugins/nextgen-gallery/src/DisplayTypes/Thumbnails.php on line 72

Idag har jag varit ute med min fotokompis K för att spana in fotoplatser. Jag fick en förfrågning om ett bildjobb och letade miljöer, vilket resulterade i att K och jag besökte Skogskyrkogården och Djurgårdsbrunnskanalen.

Det var soligt och fint väder, Skogskyrkogården visade sig från en av sina bästa sidor, men tyvärr passade det sig inte riktigt för det tänkta jobbet. Det visade sig vara allt annat än lätt att undvika gravstenar, lyktstolpar, besökare och kända vyer, så det var bara att släppa idén och åka vidare. Bättre gick det vid Djurgårdsbrunnskanalen som blev förstahandsvalet. Tyvärr visade det sig någon dag senare att fotojobbet inte blev av, men K och jag hade det hur som helst trevligt när vi förhandsjobbade. Ibland är det viktigt att bara få en anledning att plocka upp kameran. Ännu trevligare blev det när vi upptäckte en flock höglandskor som betade i Isbladskärret. Det blev minsann lite naturfoto också!

by

Björnsim


Warning: A non-numeric value encountered in /data/0/4/04547da3-d5a2-4560-8b46-a8d66bf916e1/johannamortberg.se/public_html/wp-content/plugins/nextgen-gallery/src/DisplayTypes/Thumbnails.php on line 72

Går hemåt genom stan och blir lite förundrad. Ser en poster på en lyktstolpe, en underbar bild på en isbjörn som simmar under vattnet. Det lustiga är att det står kulturtavla på skylten och i bilden syns en svag Davidsstjärna. Jag blir inte klok på vad det betyder. Är det en föreställning på Judiska Teatern? Eller?

by

I pappas hasor

20091227_kl1329wKalle är mycket valpig på det sättet att han absolut inte vill bli lämnad ensam. Han hänger pappa i hasorna vart han går och om pappa går ut utan Kalle, så gnäller hunden hjärtskärande och springer mellan fönstret och dörren för att titta efter pappa eller lyssna om han kommer tillbaka.

Det finns lite att träna på med andra ord. Men det finns ljuspunkter också. Hunden kan helt på eget bevåg ta sin blomkudde ur sin säng, ta med den till transportburen som står i vardagsrummet, bädda och gå och lägga sig i buren och gnaga på sitt älgben. Hur snällt som helst.

Men en sak är säker. Kalle är aldrig långt borta från pappa.

by

Felfokuserad


Warning: A non-numeric value encountered in /data/0/4/04547da3-d5a2-4560-8b46-a8d66bf916e1/johannamortberg.se/public_html/wp-content/plugins/nextgen-gallery/src/DisplayTypes/Thumbnails.php on line 72

Annandag jul. När jag åket hem hade jag en föresats att jag skulle ta en massa bilder till bilddagboken och försöka fylla på det jag påbörjade förra julen. De där bilderna jag tog till bildspelet vi gjorde på GFU innehåller nåt mer. Tillsammans med andra bilder jag tog i somras har jag ett litet projekt som kan tänkas handla om både barndom, uppväxt, tider som flytt och familjen.

Min ambition var att ta fler bilder till det projektet, men jag inser att jag misslyckas skändligen. I stället för att börja jobba med rejäla porträtt på mina släktingar är det bara hundskrället som hamnar på bild.

Kalle är söt på alla sätt och vis, men han har absolut inget med svunna barndomsminnen att göra. Jag tappar fokus totalt och slösar tid, men inga bilder. Eller inte några bilder på rätt saker. Och jag blir lite putt på mig själv eftersom jag inte är hemma så ofta och verkligen inte har råd att missa tillfället. Men nu gör jag det utan att alls egentligen ha funderat över vad jag egentligen borde ha plåtat. Det som var lite mer sökande strävande fotopromenader i fjol borde ha varit effektivt bildleteri för att komplettera det jag redan har. Men icke. I stället fyller jag kameran med hundnosar.

by

Monsterkalle


Warning: A non-numeric value encountered in /data/0/4/04547da3-d5a2-4560-8b46-a8d66bf916e1/johannamortberg.se/public_html/wp-content/plugins/nextgen-gallery/src/DisplayTypes/Thumbnails.php on line 72

Juldagen. Hundbus är en del av vardagen. Kalle blir speedad som en raket när vi varit ute, då ska han hoppa upp på alla, kuta så fort han kan på den hala parketten och gärna ge en både ett och annat tjuvnyp eftersom han fortfarande tror att människor också leker som hundar, dvs genom att bitas.

För att undvika blodvite leker vi med Kalles sockor. Hans favoritsport är nämligen  att gå och knycka alla sockor han får syn på och sedan bära runt dem i triumf innan han börjar bita på dem. Extra roligt är att ta förbjudna sockor, för då blir man jagad av människorna och det är väldigt roligt. Tycker Kalle. Men ibland är det roligt att bita i Kallesockorna också. Jag tror att Kalle tänker att han är en Tyrannosaurus Rex när vi leker sockleken. Det ser ut så.