Insnöad

Dagen går åt till tvätt, strykning, att betala räkningar och styra och ställa i hemmet. På kvällen träffar jag en handfull GFU-kamrater när vi går och tittar på en ny årskull som har fotoutställning på Folkuniversitetet. Vi känner igen oss i deras bilder, tittar kritiskt på hängningen, bildkompositionen och utskrifterna. Det är bara ett år sedan vi själva stod där med våra printar på kapa och skulle montera, hänga och ha vernissage. Det känns som en evighet sedan.

Efter ett snabbt snack med vår forna lärare slinker vi ner längs Drottninggatan och sätter oss på Rydbergs för lite mat, öl och prat. Det snöar galet mycket igen, men det stör oss  inte. Vi avhandlar senaste nytt och diskuterar kommande fotoresor, planerna är grandiosa om de går i lås. Det vore hur som helst fantastiskt att komma iväg. Det är viktigt att ha mål och projekt att jobba för.

Vaccinerad

20091214_kl1204wStiger upp tidigt och går till frisören. Nyklippt och fin går jag sedan och får mig ett stick i armen mot svininfluensan. Det går otroligt smidigt, jag fyller i ett papper, får sätta mig på en stol, kavla upp ärmen och så det klart. Det tar nog inte mer än tio minuter.

Resten av dagen iakttar jag mig själv intresserat för att se om jag får några biverkningar. Det enda som märks är att det gör ont i armen och att jag känner mig lite yrslig. Inget dramatiskt, inga symtom på influensa eller feber. Men som sagt ont i armen. På kvällen blir det ganska besvärande.

Jag undrar om den där förkylningen jag hade tidigare var svininfluensa eftersom jag reagerar så lindrigt. Nå, nu ska jag ju då tydligen vara skyddad mot eländet och lite ont i armen  är väl ett helt okej pris att betala för en sån sak. Det ska ju tydligen rädda liv.

Lucia

Advent och Lucia,  jag tog tillfället i akt att gå till kyrkan efter min söndagspromenad. Det var fullproppat och stor förväntan inför barn- och ungdomskörens framträdande i S:t Göranskyrkan. Sångarna var så små att man bara såg skymten av deras ljuskronor när de skred förbi i mittgången och när de väl ställt upp sig vid altaret kunde man knappt ana dem där framme trots att alla satt ner i kyrkbänkarna.

Men de sjöng fint och trots barnatjut mer eller mindre hela tiden var det väldigt stämningsfullt. För att fira traditionsenligt blev det så klart glögg, pepparkakor och lussebullar lite senare.

Ett år med bilddagboken!

Tisdag och jobbdag, men inte riktigt vilken dag som helst. Idag firar bilddagboken ett år! Jag har faktiskt lyckats att ta minst en bild varje dag i ett helt år. Det är rätt coolt faktiskt. Okej, kanske inte världens bästa bilder varenda dag, men det finns helt klart guldkorn.

Det är väldigt kul också. Kameran är oftast med på något sätt, det blir så klart mycket spontanbilder. Inte alltid så lätt att fånga ögonblicken, men jag tycker ändå att jag lär mig mycket på det. Kanske en viss beredskap på att bilderna kan komma lite hur som helst. Och att sånt som inte ser ut som en bild kan bli det om man tittar noga. Ibland räddar Photoshop en del, men grunden är ju att finns det inget att jobba med så biter inte ens Photoshop.

Jag tror i och för sig att jag skulle behöva öva mer på ”fasta situationer” om man ska snacka fotbollsspråk. Bli mer uthållig och lära mig hitta bilden i en given situation. Jag ska fortsätta med bilddagboken året ut, men sedan tror jag att jag måste gå vidare. Ge mig själv olika små övningar. Kanske repetera en del av det vi gjorde på GFU. Gå vidare med vissa idéer jag har. Jag vill ju fotografera mer hemma i Luleå och i Övertorneå, jag skulle gärna göra nåt med min familj. Det finns uppslag att ta tag i.

In i dimman

Ingen märkbar förbättring av hälsotillståndet, jag är fortfarande snorig, tung i huvudet och öm i hela kroppen. Allt går långsamt, långsamt, klockan passerar tolv innan jag ens läst tidningen. Hasar mig ut på promenad bara för att få lite luft. Temperaturen har sjunkit till fem plusgrader, det är sol, fuktigt och lukten av is bränner i näsan. Kylan gör att dimma plötsligt rullar in, det är vansinnigt vackert ljus ute innan molnen slukat solen.

Jag kommer hem från promenaden en smula uppfriskad, stryker kläder och pysslar lite. Förbrukar näsdukar i snabb takt medan tiden sniglar sig fram. Det är osannolikt tråkigt att vara sjuk.

Skogskyrkogården

För första gången på länge skiner solen. En tidningsartikel har berättat att det bara varit tre soltimmar under november. Det märks. Jag minns inte när jag såg solen senast. Går ut, känner rastlösheten i benen, längtar till ljuset. Hamnar på Skogskyrkogården, promenerar, fotograferar. Går och går och går, har svårt att få nog av ljuset, och lugnet. Jag möter många promenerande människor. Många är turister, fotografer. De har systemkamerorna redo när de kliver in i världsarvet. Ser vi samma vyer? Jag fastnar i de klassiska vinklarna, tar de bilder som redan är tagna.  Kanske är det nog ibland, att bara få härma?

Fotomässa

Jag börjar dagen med ett löparpass, det är kyligt och det går inte så fort eftersom jag är seg i benen efter gårdagens cirkelfys. När jag kommer hem igen har jag frost på mössan och vantarna och nyckeln i fickan är så kall att den bränner fingrarna.

Efter dusch och mat åker jag till Älvsjö för att gå på Fotomässan. Lämnar in kameran på sensorrengöring i Nikonmontern, träffar min GFU-kompis U, fikar, och tittar på bilder tills ögonen nästan trillar ur huvet på mig. De bilder som berör mest är Metrofotografen Urban Brådhes skildring av tre cancersjuka kvinnor. De flesta andra bilder bara glider av mig. Det är synd, det blir för mycket, för stimmigt och för mastigt för att man ska orka ta in allt. Efter ett tag tar det bara stopp i huvudet.

Jag köper en liten fotoväska som jag hoppas ska passa min kamera och hasar sedan runt två varv för mycket i väntan på att kameran ska bli färdigputsad. Det är så lång kötid. Men till sist blir kameran klar och jag får åka hem. Jag har tappat min garderobsbricka, men får lyckligen ut mina kläder ändå.

Omtumlad

Det är ruggigt väder. Grått, mulet, fuktigt. Tråkigt. Jag går på Friskis och testar cirkelfys på dagen, det är kul. 9 stationer, 9 övningar med redskap som skivstång, kettle bell, bosuboll och steppbräda. Det är jobbigt. Sedan har jag ett långt möte med min personlige bankman som vill övertyga mig om nyttan med att flytta runt mina besparingar på de mest krångliga sätt. Jag blir helt matt i huvudet men kommer i håg att ta några bilder på vägen hem. De blir lika brusiga och oskarpa som jag känner mig.

Fullt upp med annat än foto

20091110_kl1710wFull dag på jobbet, därefter hem och sedan en tur i löparspåret. Inget krångel. Efter fotohelgen på Gotland ser det helt annorlunda ut med plåtandet, det blir lite som det kommer, lite som man har tid. Och det är inte så mycket som när man har en hel dag vikt åt kameran. Det blir ett självporträtt med rörelseoskärpa.

Sydlig utflykt

Eftersom vi varit norrut i går styrde vi kosan söderut denna dag. Första anhalt blev  Högklint strax söder om Visby. Vackert, men inte så lätt att fotografera en klippa som stupar ner i havet. Vi fortsatte sedan till Kovik, en samling fiskarstugor, nästan som ett miniskansen. Stugorna var ihopsamlade från olika ändar av Gotland och olika gamla. Bäst var dock när vi tog oss ner till havet vid Sandhamn och följde Ekstakusten.

Stenig kustremsa, de båda Karlsöarna och ett kav lugnt hav blev belöningen. Det var mycket vackert. Sedan körde vi tillbaka till Visby och fikade i Gula huset som ligger inte så långt ifrån Botaniska trädgården. Vi hann också med att smita upp i ett utsiktstorn vid Snäckgärdesporten och kika på stan. Det var fint. Sedan var det bara att hasta till hotellet, hämta packningen, ta av sig lite av friluftskläderna och köra ombord på färjan. Vi var ganska trötta efter alla äventyr och jag tror vi alla sov en stund på båten. Även om resan varit fantastisk och gav mersmak så var det  rätt skönt att komma hem till sist.