Bostadsplåtning

Så var det då dags. Lilla lägenheten var ommålad, vit och fräsch och jag hade tillbringat massor med tid med att stajla den (läs ränna runt i affärer och köpa små men piffiga saker att pimpa med). Jag och min vän K var redo att inta bostaden med våra D700-or, blixtar och ett vidvinkelobjektiv som vi lånat av vår vän U. Vi gick loss och bostadsplåtade allt vad vi orkade och försökte göra vårt bästa med att fånga lägenheten från de finaste av vinklar.

Men det visade sig inte vara helt enkelt. Det är svårt att bostadsplåta. Det går inte att plåta på fullt utslag på objektivet, vi hade lånat ett 12-24 mm och det blev helt enkelt för tokiga perspektiv när man plåtade på 12 mm. Sedan gällde det att inte luta för mycket, med många vinklar och linjer gällde det att hitta något att hålla sig i så det blev någon rak linje i bilden. Det är också lätt att det blir blixtblaffor och oönskat blänk i väggar, kakel, fönster och att man själv råkar speglas eller att man glömmer en sko eller jacka i vägen. Plus att det var svårt att hitta de vinklar där bostaden gjorde sig bäst. Man ska ju dessutom redovisa de olika rummen, så det var många saker att hålla i huvudet.

Men det var roligt att försöka. Bara man är metodisk så går det, det hänger på att ta många varianter så man har med sig något hem.

Här är några av mina försök.

Hem ljuva hem

Idag har jag övat bostadsfotografering. Ett proffs har kommit hem till oss i förorten för att plåta min sambos lägenhet inför en kommande försäljning och jag passade på att försöka fråga ut henne så mycket som möjligt om bostadsplåtandets ädla konst.

Eftersom det är höst är ljuset inte det bästa så det påverkar mycket vilken tid på dygnet man kan plåta. Fotografen kom vid 10-tiden och jag gick igång och provplåtade framåt eftermiddagen. Det är svårt att få till det vita hemnetljuset då, plåtar man med blixt blir det ofrånkomligt skuggor eftersom SB 800-an har gränser för hur långt den kan nå. Jag märker att jag inte är så duktig på bildbehandling eftersom jag inte riktigt får bort de här effekterna.

Hur som helst så har jag gjort några försök till bostadsplåtning. Jag har också lärt mig hur man till viss del kan styra upp lutande bilder genom att kompensera förvrängningar redan i camera raw. Det underlättar, men det är svårt om bilden lutar på flera plan. Man måste välja. Så här finns ett exempel på en upprätad bild och en som är som den är. Intressant är det, man lär sig mycket!

Västerbron

Ibland är det bara så himla fint när man är ute och promenerar. Jag går den vanliga rundan runt Kungsholmen, har kanske varit en sväng och slängt något skrot på Preemmackens miljöstation. hur som helst är solen på väg ner och Västerbron blir en slagkraftig siluett mot den ljusa himlen.

Jag är en sucker för sånt här. Det kan inte hjälpas. Jag tycker det är vackert.

Cityliv

Mera promenader. Jag och T flanerar i Gamla stan, sedan hamnar vi på Kulturhuset. Eftersom det är ett tag sedan detta hände minns jag inte riktigt vad som är målet med vår färd. Kanske strosar vi bara, kanske kollar vi någon utställning på Kulturhuset. I Gamla Stan noterar T förtjust att det finns något som heter Brända Tomten. För en som inte är särskilt intresserad av julen, så kommer det som en rolig surpris, även om namnet syftar på något helt annat. ”Det här är nåt för mej” flinar T brett och plåtar gatskylten.

Själv fotograferar jag kastanjen som står i full lövskrud fast det snart är vinter. Men det är så varmt att det snarare är vår än höst i luften.

Bildsnack

Efter en lång sommar med en hel del jobb och ganska lite fotograferande hade jag i går en träff med fyra av mina GFU-kamrater för att råda bot på bildtorkan. Vi träffades, visade bilder, snackade foto och tekniska lösningar på krogen Stockholm vid Centralen.

Det var superkul och väldigt skönt att träffa gamla goda fotovänner. Samtalet var mycket inspirerande och peppande, suget efter att plåta kom tillbaka med stor kraft och det känns väldigt motiverande. Vi ska försöka träffas en gång i månaden och berätta om sånt vi håller på med, blivande projekt och så klart visa bilder för varandra.

Jag kan knappt bärga mig till nästa gång! 😀

Och det ska så klart bli lite bättre med uppdaterandet här, det är en hel del av sommarens bilder som inte kommit upp här. Men det är på G.

Till skogs

Vi åkte för att jaga hare och klev upp i ottan. Det var varmt, lite blåst men inget regn eller någon större kyla. Det som dock var lite bekymmersamt var att Kalle var lite hängig, han hade kräkts och sedan inte ätit på närmare två dagar. Det var därför osäkert hur han skulle orka. Det tycktes dock inte bekymra Kalle själv, som drog i väg fortare än en löning när han fått pejlhalsbandet på och vi släppte honom.

Pappa och jag gick sakta upp genom skogen, tittade, lyssnade och väntade. Efter ett tag blev det drev, men med tanke på hur Kalle drog i väg (helt åt tjottaheiti) så var det antagligen en räv eller en ren som han fått upp spåret på.

Efter ett tag stannade vi, drack kaffe, gjorde upp eld och grillade korv. Det var så mysigt! Jag tror inte jag ätit grillad falukorv sedan jag gick i högstadiet, så det var så klart gott. Kalle kom tillbaka, han ville inte ha korv utan la sig i ett blöthål, drack lite vatten och sedan kräktes han två gånger. Sedan var det färdigjagat för den dagen… Vi kopplade en mycket beskedlig hund, gick tillbaka till bilen och åkte hem. Sedan passade jag lite på Kalle som låg i soffan och såg ynklig ut, han förs så han skakade så jag lindade in honom i en handdunk tills det blev bättre.

Det verkade dock inte ha gått någon större nöd på honom, senare på kvällen piggnade han till.

Segelsemester

Så var det dags för semester, T och jag hade hyrt en segelbåt, en Albin Express som vi skulle ha i en vecka. Planen var att segla dit vindarna bar i cirka tre dagar och sedan vända hemåt. Vi startade i Getskär, Stenungsund, och efter att ha packat båten full med mat och andra nödvändigheter bar det av. Det var sol, lätt vind och det i stilla mak. Perfekt för mig som är en riktig landkrabba och aldrig har seglat förr.

Första dagen tog vi oss till Kälkerön där vi låg fint tillsammans med en handfull andra båtar. Det var väldigt mysigt, även om det var lite trixigt att komma i land från den branta klippan. Men man lärde sig. Det blev en seglats med stora omväxlingar, dag två styrde vi mot Lysekil och när vi så småningom skulle i land, lossnade motorn från fästet (det var mycket besvärligt att fälla ner den) och det krävdes mycket slit för att till sist få den på plats igen. När vi väl kom i land ösregnade det, så vi åt middag på hotell Lysekils bar och sedan kröp vi ner i båten. De följande två dagarna både blåste och regnade det så mycket att vi blev kvar i land. Men det var helt okej, vi fick besök av T:s föräldrar och moster med man, vi åt lunch, spelade minigolf, fikade och hade trevligt.

När vinden väl mojnat tog vi oss vidare mot Smögen, vi drabbades av ett kortare regnväder medan vi seglade, men väl i hamn blev det kalasväder. Vi fick besök igen av T:s vänner A och R. Det var supermysigt att sitta i båten, dricka kaffe, smutta amaretto och prata om livet. Smögen var dessutom mycket idylliskt även om butiker och restauranger nästan alla var stängda för säsongen, trots att skolorna inte börjat än.

Den bästa seglardagen hade vi när vi åkte till Käringön, vädret var kanonfint, vindarna lätta och mjuka, vi seglade och hade det underbart. Framme på Käringön åt vi god middag i båten innan vi spankulerade ön runt och tittade på solnedgången. Det var otroligt vackert på ön, utan att det var sönderturistat. 🙂

På fredagen väntade två stygga alternativ, antingen ösregn hela dagen eller hårda vindar både på lördag och söndag. Eftersom det var kappsegling, Tjörn Runt, på lördagen valde vi att tampas med regnet i stället för att få kämpa i tävlingsträngsel och stark vind. Det blev en lång dags färd för att komma hem. Sikten var dålig i regnet och efter bara någon timme hade det regnat så mycket att man var pissblöt, oavsett hur mycket man haft på sig innan. Det blåste så lite att vi fick kryssa och det kändes som en evighet innan vi var hemma. Och kall som jag var firade jag vår hemkomst med att trilla i sjön när vi skulle lägga till. Jag var så stel att jag inte kunde parera när vi gled in mot bryggan och så var plurret ett faktum. Flytvästen löste ut så klart och när T förtöjt fiskade han upp mig. Tur att man har en stark man, för det var inte helt enkelt att komma upp på bryggan.

Desto skönare var det i stället att komma hem till en varm bastu och färdiglagad middag. 😀 Men det finns många fina minnen från segelturen, trots att vi hade ganska stor otur med vädret…

På resande fot

Den här helgen har jag och T styrt kosan norrut i en hyrd Fiat 500. Planen var att åka till Härnösand för att träffa en av T:s vänner som skulle fylla 40 år. Vi var bjudna på 80-årsfest och det blev verkligen en höjdare. Eftersom födelsedagsbarnen är båtfolk firades det på den båtklubb där de båda är medlemmar. Det innebar bastubad, middag och så småningom sova i båt.

Vi hade jättekul, åt smarrig mat och pratade med en herrans massa trevligt folk. Tokigt nog blev det inte alls mycket fotograferat under festkvällen. Det var snarare på hemvägen i bilen, som jag gick loss med kameran. Eller mobilen. Strax utanför Uppsala fastnade vi nämligen i jordens bilkö (det var enfiligt och vägarbete) och då började jag fotografera genom bilfönstret. Först tog jag några fina, färgrika bilder på åkerlandskapet, men allt eftersom vi närmade oss Stockholm, regnet började smattra så halkade jag in på en svartvit hipstamaticinställning. Och det blev helt sjukt bra! Jag fastnade direkt och sedan dess har jag inte vågat skaka mobilen av rädsla att inte hitta tillbaka till den.

Kolla bilderna!

Och ett till galleri, alla fick visst inte plats i ett…

Tomater

Det är ganska roligt det där med att plåta med mobilen. Jag gillar ju den där slumpfaktorn i Hipstamatic, att man skakar på luren och så trollar den själv ihop en kombination av objektiv, film och blixt. Ibland blir det skitbra, ibland helt galet. Jag har hittat en kombo som gör sig ganska bra för färgrika motiv, det ser nästan målat ut. Lite läckert.

Men det är mycket slump bakom mobilfotandet. Det enda som man egentligen styr över (om man använder slumpfaktorn som jag) är ju själva motivet. Vad man väljer att fokusera på och när man trycker av. Men kanske är det ändå det viktigaste. Man måste ju se om det finns en bild där. Det är ju det fotograferandet hänger på. Först och sist.

Badboll

Jag sommarjobbar på DN och promenerar ofta från Fridhemsplan bort till Marieberg. Det är mysigt att snedda ovanför Rålambshovsparken och se alla som tränar, solar, leker, promenerar eller rör sig där nere. Den här dagen hade någon fixat en uppblåsbar bassäng med två stora bollar som man kunde vara inne i! Att man inte fick syrebrist?! Hur som helst såg det helt galet ut när ungarna i badbollarna försökte gå, springa, trampa för att hålla sig på fötter inuti bollarna som skvimpade runt i bassängen. Så tokigt…

Men himlen var hög och fin och det var kul att smälla av några bilder med mobilen när man passerade…