Vi åkte för att jaga hare och klev upp i ottan. Det var varmt, lite blåst men inget regn eller någon större kyla. Det som dock var lite bekymmersamt var att Kalle var lite hängig, han hade kräkts och sedan inte ätit på närmare två dagar. Det var därför osäkert hur han skulle orka. Det tycktes dock inte bekymra Kalle själv, som drog i väg fortare än en löning när han fått pejlhalsbandet på och vi släppte honom.

Pappa och jag gick sakta upp genom skogen, tittade, lyssnade och väntade. Efter ett tag blev det drev, men med tanke på hur Kalle drog i väg (helt åt tjottaheiti) så var det antagligen en räv eller en ren som han fått upp spåret på.

Efter ett tag stannade vi, drack kaffe, gjorde upp eld och grillade korv. Det var så mysigt! Jag tror inte jag ätit grillad falukorv sedan jag gick i högstadiet, så det var så klart gott. Kalle kom tillbaka, han ville inte ha korv utan la sig i ett blöthål, drack lite vatten och sedan kräktes han två gånger. Sedan var det färdigjagat för den dagen… Vi kopplade en mycket beskedlig hund, gick tillbaka till bilen och åkte hem. Sedan passade jag lite på Kalle som låg i soffan och såg ynklig ut, han förs så han skakade så jag lindade in honom i en handdunk tills det blev bättre.

Det verkade dock inte ha gått någon större nöd på honom, senare på kvällen piggnade han till.