Konserthäng


Warning: A non-numeric value encountered in /data/0/4/04547da3-d5a2-4560-8b46-a8d66bf916e1/johannamortberg.se/public_html/wp-content/plugins/nextgen-gallery/src/DisplayTypes/Thumbnails.php on line 72

Idag har det varit en dag full av pyssel. Jag har bakat bröd, ett jästbröd med aprikoser och hasselnötter som blev riktigt gott. Jag har också hunnit med en promenad och upptäckten av lite rolig stickkonst i grannskapet innan det blev kväll och dags för konsert på Debaser. Jag träffade min kompis A och vi åt middag först på ett turkhak vid Medis. Lite osynlig restaurang, men vällagad och god mat. Sedan slank vi in på Debaser, tog en öl i baren och lyssnade på A:s favoriter The Hector. Bra band. Vi fick också höra Oh My samt Sylvester Schlegel, till priset av ett par öl och varsin drink. Det var nämligen fritt inträde före klockan 21. Det passade oss perfekt.

Bra musik, fint barhäng och trevligt umgänge. Enda smolket var en förkylning som gjorde mig lite hängig. Men det kunde ha varit värre.

 

Nytt armband

20140218_tennarmband17wHar knåpat ihop ett nytt tennarmband. Den här gången med mörkbrun koppartråd och tenntråd. Svart lammskinn. Jag gjorde två enkla treflätor av brun tråd och sedan en större mittfläta. Den är gjord med dubbla trådar och fem delar, en i brunt och de övriga i tenntråd. Egentligen är tekniken i flätningen anpassad för att man ska fläta in ett platt skinnband, det motsvarar den bruna mitt-tråden. Men eftersom jag använde tenntråd får mönstret ett lite annat utseende. I stället för att göra en vanlig fyrfläta med fem trådar så flätar man liksom över och under tråden i mitten. Fint mönster!

Det knepiga var sedan att få det hela rakt. Jag tycker att det är svårt att få till det när man har flera flätor som man ska sy fast. Limmet tar inte alltid och alltid är det någon fläta som vägrar ligga på plats. Jag kan inte påstå att jag lyckades helt, det blev lite ojämnt när jag sedan vek ihop skinnet på slutet, men det funkar för mig. Får försöka bli bättre på att mäta så det blir rakt och skära snitten i skinnet rakt. Klurigt.

På besök i en annan verklighet

20140211_kl1328w Den här veckan är jag gästarbetare hos en Båttidning. Gör ett inhopp på fyra dagar och hjälper till med redigeringen av magasinet. Trevligt med lite omväxling. 🙂 Passar på att testa den röda Hipstamatic-filmen i företagets matsal som är fullt av röda puffar, röda plaststolar och annat som borde gagnas av rödfiltret.

Det blev en bild som i alla fall blev lite inredningselegant. Jag gillar linjerna och formerna i den. Och ljuset som faller in mellan jalusierna.

Grått, grått, grått


Warning: A non-numeric value encountered in /data/0/4/04547da3-d5a2-4560-8b46-a8d66bf916e1/johannamortberg.se/public_html/wp-content/plugins/nextgen-gallery/src/DisplayTypes/Thumbnails.php on line 72

På väg till karateträningen och blir strandsatt på t-banestationen Skogskyrkogården. 13 minuters väntan på tåg, så jag plockar upp mobilen. Det är kallt och grinigt, bara grått och eländigt. Inga färger någonstans. Jag tänker att jag ska testa att plåta med en ny hipstamatic-rulle jag laddat ner. Den heter Sotji, med filmen Rasputin och objektivet Yuri 61. Exempelbilderna är klämmigt röda.

Tyvärr vet jag inte om det funkar så bra eftersom allt jag har omkring mig är grått, svart eller vitblekt utan färg. Det blir några bilder, men något glatt, klatschigt rött lyckas jag inte fånga. Jaja.

Utveckling


Warning: A non-numeric value encountered in /data/0/4/04547da3-d5a2-4560-8b46-a8d66bf916e1/johannamortberg.se/public_html/wp-content/plugins/nextgen-gallery/src/DisplayTypes/Thumbnails.php on line 72

Har bakat i dag. Ett valnötsbröd. Jag har inte gjort det särskilt ofta, en handfull gånger kanske. Detta recept var också det allra första jag gjorde. Jag kommer nu inte i håg riktigt när jag började baka surdegsbröd, men det borde vara ungefär 1 1/2 år sedan. Dagens bröd ser riktigt fina ut, har inte hunnit skära upp dem än. Men helt klart är att jag i alla fall utvecklats sedan det där första försöket som blev ett riktigt misslyckande.

Jag kan inte påstå att jag är något proffs, men jag vet i alla fall att i nio fall av tio så blir det bröd när jag bakar. Enda gångerna jag misslyckats är i början när min surdeg inte kommit i gång och i somras när surdegen löpte amok i värmen och betedde sig synnerligen aggressivt. Jag matade den alldeles för sällan i förhållande till vad den krävde och det blev bara knas. Men det var intressant att uppleva misslyckandet och försöka räkna ut vad det berodde på. Sedan är det klart att det finns saker att förbättra, som graden av jäsning, gräddning och så vidare. Men på det stora hela blir det bra bröd. Och det är både roligt och avkopplande att baka. Jag gillar det mycket.

Nå. Här är några bilder på dagens valnötsbröd.

Trefärgat


Warning: A non-numeric value encountered in /data/0/4/04547da3-d5a2-4560-8b46-a8d66bf916e1/johannamortberg.se/public_html/wp-content/plugins/nextgen-gallery/src/DisplayTypes/Thumbnails.php on line 72

Har gjort ett nytt armband åt sambon. Han önskade ett som skulle påminna om Italien och favoritlaget i hockey, Frölunda. Grönt, vitt och rött alltså. Det tog ett tag att klura ut mönstret, men det blev en trippel trefläta. Med mörkgrön, mörkröd och ”vit” koppartråd. Den där vita koppartråden ser ju ut som tenntråd. Hur som helst så blev det väldigt stiligt, det antikbruna renskinnet är väldigt fint och passar bra ihop med flätan, så det här är nog det snyggaste armbandet jag gjort hittills. Och tekniskt var det också bra. Stabil flätning, bra sömmar och en fin ögla och knapp. Jag kanske börjar bli lite bättre på detta.

Kul är det i alla fall och sambon blev jätteglad! 😀

Less is more, eller?

20140201_kl0854frallorwHåller på och läser en bok om matfotografi. Den är skriven av en amerikan, Teri Campbell och heter ”Food – photography & Lighting”. Merparten av boken ägnas åt hur man ska bygga upp sin verksamhet som professionell matfotograf. Teri berättar om hur han slavade i många år, sedan skaffade studio och så småningom byggde ut studion för 250 000 dollar till ett gigantiskt palats på flera tusen kvadratmeter. Studion innehåller förstås ett provkök (eller var det två?) för kocken och stylisten, diverse rekreationsutrymmen som bio, kontor, biljardbord för alla kunder som dyker upp och ett ”prop room” där det finns tusentals tallrikar, dukar, bestick, köksutrustning, tyger och vad man nu kan behöva för att skapa den perfekta matbilden.

Teri berättar ingående om hur han jobbar med stylister och hur bängligt det är att skapa den perfekta glasskulan. Den görs i flera delar och fotograferas i omgångar och sedan klipper man ihop den slutliga bilden av flera bilder, där man tar det bästa bitarna för att få det att se bra ut. Teri fotograferar själv, men han har massor av assistenter, en bildbehandlare och en drös andra anställda.

Det är fantastiskt. Jag är glad för Teri som lyckats så bra. Men jag kan inte låta bli att tänka att ”men själva plåtandet då? Maten ser ju inte så där smaskig ut som han vill få mig att tro.” Jag tycker att jag sett mycket bättre matbilder tagna av svenska fotografer. Och jag kan inte låta bli att tänka ”måste det vara en sån jävla apparat att plåta mat?” Visst, jag fattar att man behöver ha ett kök nära till hands, att det är fint om man kan stajla med rätt tallrikar, bestick, dukar och det. Och jag fattar att fotografer är kontrollfreak som vill ha ljussättning, kameror på stativ, snygga upplägg och blänk på rätt ställen.

Men måste det vara så krångligt? Om man inte har en brontostudio med lekhörna och bollhav för kunderna? Om man bara har ett makroobjektiv, kanske en extern blixt men inget superaggregat? Om man kanske bara har en lomokamera eller mobilen? Kan man inte ta bra matbilder då? Det måste väl gå att göra det i alla fall? Less is more i så många andra sammanhang, varför inte i detta?

Jag är ju ingen avancerad matfotogaf, jag ägnar mig mest åt att plåta mina bröd. De är inte så krävande motiv och jag tycker att jag ibland lyckas ganska bra. Här är en synnerligen enkel bild. Plåtad med min lilla digitala kompaktkamera. Och ja, jag erkänner. Den är plåtad på diskbänken, i ljuset från lysröret. Säkert ett skamgrepp, men jag tycker den är ganska bra. I sin enkelhet. Och ja, brödet var gott att äta också.