Idag har vi varit och klättrat på Karbin. Det var kul även om jag snabbt blev ganska seg i armarna. Det märks att det inte varit så mycket träning på sistone…
Det har snöat en hel del och eftersom temperaturen ligger på cirka –5 grader så håller vintern i sig. Det är fint, kallt och krispigt. Jag tog en bild på den lilla fotbollsplanen som ligger i närheten av T:s hus. Stämningsfullt.
Idag har jag firat min födelsedag med att gå på fotomässan, köpa en kamera (en Nikon D700) och sedan äta god mat hemma med T. Han lagade middag åt oss, räkröra på knäckeflarn till förrätt, stekt lax med mangosalsa, ugnsstekta potatisar och champagne från Sardininen till huvudrätt och sedan blev det princesstårta och kaffe till dessert. Superlyxigt!
Efter middagen roade jag mig med att ta porträtt på T med mobilen, jag har hittat en svartvit hipstamaticrulle som passade superbra. Den är kornig, har en del vinjettering och den passade toppenbra att plåta T med. Han är inte helt bekväm med att bli avbildad, men ställde upp för min skull och det blev riktigt bra eftersom både han och hans lägenhet är så fotogenique. I like!
Passade på att rocka loss rejält med mobilen på vägen till t-banan och vidare på vägen hem till T. Det blev faktiskt ganska bra tycker jag. Lite diffusa miljöbilder, men med sjyst känsla. Och ändå går man bara runt med telefonen och trycker av lite så där slumpmässigt. Det är långt i från bra kamerateknik, man bara siktar och trycker, knappt det. Rörelseoskärpa, skakigt, dogma.
Men lite coolt ändå. Kolla här.
Är tillbaka i jobbsvängen igen, gör ett inhopp som webbredaktör på Aftonbladet. Men nu är jag inte på sporten utan på en temasajt om grön bilism. Det är kul. Och totalt annorlunda. Webbplatsen är inte lanserad än, så mitt jobb är att fylla den med material om miljöbilar. Tempot är avsevärt lugnare jämfört med sporten, men det är skönt att man har tid på sig att hitta bra grejer och skriva.
Jobbet varar till jul, sedan får vi se vad som händer. Mer frilansande hoppas jag, men kanske också fler inhopp. Det vore skoj att få fortsätta att skriva om miljöbilar, det är ett spännande ämne.
Jag har laddat ner några nya filmrullar till min Hipstamatic. Testade att plåta lite i tunnelbanan och det blev coolt. Jag ska försöka testa lite mer gatufoto, det verkar passa appen. Jag gillar verkligen den rullen som kallas Float och som ger en slags lite varm ton enligt beskrivningen. Jag gillar den nog mest för att det blev lite skönt gulgrått rasp på tunnelbanebilden.
Ibland fastnar man. Motivmässigt, teknikmässigt eller känslomässigt. Ibland kan det vara bra att hänga upp sina bilder på nån viss grej, ibland är det sämre. Man vill ju inte fastna i något manér.
Själv har jag fastnat i att jag just nu plåtar där jag står. Kanske inte så genomtänkt, men det är svårt att låta bli, särskilt om man har djur omkring sig. Det blir många bilder av katter på fotpallar just nu… Förra julen fastnade jag exempelvis i att plåta pappas hund Kalle. Det var inte alls meningen, det bara blir så. Jag antar att det är likadant med spädbarn. Man tar bilder av dem bara för att man kan.
Nåja. Här är två kattbilder.
Det blir ännu ett litet självporträtt med telefonen. Varken motivet eller vinkeln är ny, men det känns ändå lite roligt att plåta med Hipstamatic. Man vet ju liksom inte hur det blir på förhand. Jag gillar att det blir skapa färgstick, ruffigt och lite lortigt.
Ögonblicksbilder, fångade i flykten, med utrustning som inte alls är gjord för att ta skarpa bilder. Kvalitetsmässigt är ju iphonen ingen höjdare, men det gör inget. Den gör sig utmärkt för att ta såna där bilder som man kan trycka på tröjor. Lite diffusa, men coola och förhoppningsvis med nåt sjyst innehåll.
Imorse när jag drog upp rullgardinen hade det snöat under natten. Inte mycket och inte första snön, men ändå. Jag passade att ta några Hipstamaticbilder, det är faktiskt väldigt inspirerande. Men det är lätt att slarva lite med utsnitttet, man tycker lätt att allt blir coolt bara för att det är färgstick i bilderna, men så enkelt är det ju inte. Och det är lite svårt att veta vad som kommer med. Och så gäller det att inte stoppa fingrarna i vägen för ”objektivet” om man nu kan kalla det pyttelilla hålet på telefonen för det.
Det blev en bild idag med, jag hade varit ute och löptränat och tog denna med telefonen när jag kom hem. Lite svårt att sikta rätt, men det blev lite roligt ändå. Kul också att Hipstamatic lägger till ramar på bilderna, vita kanter, tejp, eller lite repor och grejer. Det blir fulsnyggt liksom. Och så är det ju fyrkantigt format. Lite polaroidkänsla. Känns rätt trendigt också även fast det funnits ett tag nu.
Det finns till och med fotografer som haft utställning med sina Hipstamaticbilder, så det är etablerat nu.
Jag har skaffat en ny telefon. En Iphone 4. Och givetvis har jag fallit för appen som heter Hipstamatic som låter en ta bilder med diverse olika filter, filmer och sånt som får fotona att se fräcka och coola ut på ett gammeldags vis.
Jag har så klart passat på att plåta en del med den, det är riktigt rolig. Genom att skaka telefonen kan man slumpvis välja filmsort och så blir det färgstick i bilden. Det har blivit några bilder på katterna Torsten och Pyret som jag och T är kattvakter åt. Kolla här! Jag har inte redigerat bilderna något i Photoshop, de är precis som de blev i Iphonen.
