Det blir ännu ett litet självporträtt med telefonen. Varken motivet eller vinkeln är ny, men det känns ändå lite roligt att plåta med Hipstamatic. Man vet ju liksom inte hur det blir på förhand. Jag gillar att det blir skapa färgstick, ruffigt och lite lortigt.

Ögonblicksbilder, fångade i flykten, med utrustning som inte alls är gjord för att ta skarpa bilder. Kvalitetsmässigt är ju iphonen ingen höjdare, men det gör inget. Den gör sig utmärkt för att ta såna där bilder som man kan trycka på tröjor. Lite diffusa, men coola och förhoppningsvis med nåt sjyst innehåll.