Kalle är mycket valpig på det sättet att han absolut inte vill bli lämnad ensam. Han hänger pappa i hasorna vart han går och om pappa går ut utan Kalle, så gnäller hunden hjärtskärande och springer mellan fönstret och dörren för att titta efter pappa eller lyssna om han kommer tillbaka.

Det finns lite att träna på med andra ord. Men det finns ljuspunkter också. Hunden kan helt på eget bevåg ta sin blomkudde ur sin säng, ta med den till transportburen som står i vardagsrummet, bädda och gå och lägga sig i buren och gnaga på sitt älgben. Hur snällt som helst.

Men en sak är säker. Kalle är aldrig långt borta från pappa.