Det är lite segt att komma till skott med de där blixtbilderna. Man måste ju ha en bildidé och planera och dona. Jag jobbar så mycket att det är svårt att få till, lättare då att istället ta de bilder som kommer till en. Självklart och lite försiktigt, ibland i smyg.
Kan bara konstatera att vintern håller staden i ett fast grepp. Lite ovant, så här mycket snö och kyla brukar det inte vara. Men jag tycker att det är trevligt. Det blir ljust och fint och jag har faktiskt hunnit med att åka skidor också. 😀 Det är kul!
En liten bild på vintern…
Ett litet mellanspel, på kort tid har jag sett två hockeymatcher! Vet inte när det hände senast, men det är faktiskt roligt. Och en bild blev det, fast inte med blixt. Rätt okej med tanke på att den är plåtad med lilla Lumix-kameran, en digitalkompakt utan särskilt mycket zoom.
Sent om sider får jag tid över för att faktiskt experimentera lite med det där med blixtarna. De första bilderna har egentligen inte så mycket med innehåll att göra utan handlar bara om teknik. Jag testar att använda fulblixten på systemkameran för att utlösa en SB 800. Sedan provar jag att fjärrutlösa två SB 800. Jag pillar på ett litet grönt filter på den ena blixten. Riktar blixthuvudena än hit, än dit. Knappar mig runt i menyerna både på blixtarna och i kameran. Trycker av.
Jag börjar förstå det där med huvudblixt och fjärrblixt (master och remote), kanaler och grupper. Men jag inser också att bilderna jag tar ser för jävliga ut eftersom jag inte alls funderar på hur ljuset ska riktas. Jag får skuggor där jag inte vill ha dem. Jag får till och med ljus där jag inte vill ha det. Och jag inser att jag borde tejpa fast filtren på blixtarna, skaffa stativ till blixtarna, klämmor, skärmar, strutar… Det finns hur många pryttlar som helst för att styra ljuset.
Och jag som ville att det skulle vara lätt. Hur går det ihop? Jag gillar blixtljuset hos Tunbjörk. Men jag tycker att det är döjobbigt med sladdar, blixtar, skärmar och what not. Rikta hit och dit. Tänka på skuggor, linjer, ljus och mörker. Helst skulle jag vilja att det bara var jag och kameran. Och motivet. Men så lätt ska latmasken inte ha det, tydligen. Det är bara att börja kämpa.
Jag går på hockey för första gången på många år. Djurgården möter Luleå Hockey på Hovet. Eftersom jag jobbar i Globenområdet är det nära till matchen. Det är roligt, särskilt som Luleå spelar bra. Mindre kul är att DIF-klacken blir allt mer aggressiv ju längre matchen lider och ju sämre det går för järnkaminerna. Fingrar pekar och fulord skriks på ett remarkabelt vis. Det är faktiskt obehagligt. Inte var det så här när jag senast var på hockey? Hur som helst vinner Luleå med 1-3.
Det går lite bättre med fotograferandet. Även om det inte alls är så strukturerat och uttänkt som jag planerat. Det blir en blixtbild i alla fall, tagen med digitalkompakten. Lilla fulblixten, pang på. Ingen finess. F 5.6, 1/250 s, ISO 400 för jag glömmer att ställa om det. Min kompis R som är en notorisk ”blixtblundare” gör naturligtvis som han brukar. Blundar.
Det där med att plåta blixtbilder och ha fotoprojekt och uttänkta bildidéer fungerar så där. Första veckan på det nya året när jag fattat ett vagt beslut om årets projekt (en blixtbild i veckan) så plåtar jag inte en enda ruta när jag väl återvänt till Stockholm.
När jag sedan väl kommer igång igen blir det inte alls blixtbilder. Istället blir det mer dagboksbilder igen.
Såna där som bara kommer helt plötsligt. Nästan omärkligt. Som den här som jag tar så fort jag klivit ut ur porten en morgon, på väg till jobbet. För ljusets skull.
Det gamla året gick, ett nytt har kommit. Jag har hållit på med min bilddagbok i över ett år. Det är riktigt coolt faktiskt, att ha tagit bilder varje dag, 365 dagar i rad. (Eller tekniskt sett i 388 dagar, jag började ju den 8 december 2008.)
Jag inledde också 2010 med att troget fotografera, både den 1 och den 2 januari. Men den 3 januari så glömde jag faktiskt bort det. Det tog bara stopp. Kanske var det inte så konstigt. Jag har undermedvetet gått och tänkt på att jag kanske ska göra något nytt nu. Jag behöver andra utmaningar än att bara spontanplåta. Jag kommer säkert fortsätta med det, kameran ligger i fickan varje dag. Men nu måste uppgifterna bli svårare.
Jag har läst Joe McNallys bok Blixt och gillar hans sätt att jobba med externa småblixtar. Inga gigantblixtar och aggregat, utan bara tilläggsblixtar. SB 800 och SB 900. Låt gå att det kan bli rätt många och både paraplyer, skärmar och what not, men det där borde man kunna lära sig. Jag gillar ju blixt. Även om det är Tunbjörkskt fulblixt rakt på.
Ett vagt beslut har växt fram, att det ska bli en bild i veckan, eller ett fototillfälle i veckan där jag försöker lära mig mer om blixtfotografering. Jag får använda mina två SB 800, den lastolite-skärm jag har och hjälpmedel i form av filter, stativ och dylikt som jag kan hitta i omgivningen och i min utrustning. Syftet är att träna, sedan får vi se om jag kan göra bra bild också.
De här bilderna får bli de sista, nu är det farväl till bilddagboken för den här gången. Nästa vecka börjar blixtuppdragen.
