Annandag jul. När jag åket hem hade jag en föresats att jag skulle ta en massa bilder till bilddagboken och försöka fylla på det jag påbörjade förra julen. De där bilderna jag tog till bildspelet vi gjorde på GFU innehåller nåt mer. Tillsammans med andra bilder jag tog i somras har jag ett litet projekt som kan tänkas handla om både barndom, uppväxt, tider som flytt och familjen.

Min ambition var att ta fler bilder till det projektet, men jag inser att jag misslyckas skändligen. I stället för att börja jobba med rejäla porträtt på mina släktingar är det bara hundskrället som hamnar på bild.

Kalle är söt på alla sätt och vis, men han har absolut inget med svunna barndomsminnen att göra. Jag tappar fokus totalt och slösar tid, men inga bilder. Eller inte några bilder på rätt saker. Och jag blir lite putt på mig själv eftersom jag inte är hemma så ofta och verkligen inte har råd att missa tillfället. Men nu gör jag det utan att alls egentligen ha funderat över vad jag egentligen borde ha plåtat. Det som var lite mer sökande strävande fotopromenader i fjol borde ha varit effektivt bildleteri för att komplettera det jag redan har. Men icke. I stället fyller jag kameran med hundnosar.