Mera studio

Den här veckan har vi fått lära oss mer om svartvitkonvertering. Vi har gått igenom det man bör tänka på när man använder de olika justeringslagren och vi har fått se ett par olika sätt att göra om en bild till svartvitt. I CS3 så finns det ju en fiffig egen funktion för detta, i de äldre versionerna av programmet får man göra på lite andra sätt. Vi har också fått lära oss hur man ska skärpa bilder och hur man kan göra för att lägga på brus, något som kan vara användbart för att göra svartvita bilder mer levande.

Tyvärr blir ju digitala bildfiler ganska platta just när det gäller svartvitt, men med lite fuskbrus kan man piffa till dem så de blir mer lika de bilder man kan få på analogt vis.

Vi har också redovisat våra blixtbilder, den generella kommentaren var att vi ofta underexponerat och att vi också tappat en hel del vad det gäller motiven och själva innehållet i bilderna när vi försökt hålla koll på tekniken med blixten. Det är lite trixigt, det tar tid att förstå och framför allt att lära sig sin blixt. Jag kan fortfarande bli lite ställd av den och jag får leta en del för att hitta de inställningar jag behöver.

Det har också blivit ytterligare ett studiobesök, vår trio behövde alla komplettera våra porträttserier för att vi ska kunna redovisa det vi ska på tisdag. Det var kul, men gissa om man blev helt slut i huvudet efteråt! Själv känner jag att det tar för mycket tid att hitta ett bra ljus och rätt inställningar, kommunikationen med modellen tappar på det och det blev väl för min del inte så spännande bilder. Det är ansikten helt enkelt, inte så mycket mer märkvärdigt än så. Jag tror att jag behöver jobba med att förstå hur man kan utnyttja ljuset, men också komma på hur man kan få modellen att posera mera. Eller snarare, hur jag ska få modellen att hitta poser som blir bra.

Jaja, det är bara att öva vidare…

Bloggen är återuppstånden


Warning: A non-numeric value encountered in /data/0/4/04547da3-d5a2-4560-8b46-a8d66bf916e1/johannamortberg.se/public_html/wp-content/plugins/nextgen-gallery/src/DisplayTypes/Thumbnails.php on line 72

Som några av er kanske noterat har aktiviteten här varit tämligen obefintlig de senaste två månaderna. Det beror på en datorkrasch, servern där den här bloggen har legat blev proppfull och när undertecknad försökte installera om bloggprogrammet Word Press så fick databasen fnatt och allt blev bara pannkaka. Det har tagit sin tid att åtgärda men nu ska väl allt förhoppningsvis rulla på igen.

Jag har alltså inte kunnat berätta om vad har lärt mig på GFU, men jag tänkte göra ett försök att gå tillbaka och lägga ut bilder samt berätta om vad vi har gjort på kursen i efterhand. Det blir små bitar i taget, men jag hoppas hinna i kapp snart.

Men vi börjar med denna vecka. I morgon är det skoldags igen och vi ska redovisa tio bilder tagna med blixt under olika ljusförhållanden. Bilderna är inte behandlade på något sätt, allt för att man ska kunna studera blixtljusets påverkan.

Jag har försökt plåta både inne och ute, på dagen, natten och kvällen. I bildspelet är de tio bilder jag har valt ut till redovisningen. Den sista bilden är en liten luring, det är visserligen en blixtbild, men det är inte min blixt som har slagit. 🙂

Här är några bilder som blev över:

Nyttan av att härmas


Warning: A non-numeric value encountered in /data/0/4/04547da3-d5a2-4560-8b46-a8d66bf916e1/johannamortberg.se/public_html/wp-content/plugins/nextgen-gallery/src/DisplayTypes/Thumbnails.php on line 72

Den här veckan har vi jobbat med två övningar parallellt. Nu har vi ju som sagt gått över till studio- och blixtfotografering och vi ska ta tre porträtt av en av våra klasskompisar. Vi är indelade i grupper om 3-4 personer och får alltså plåta varandra. Vi får bara använda en av studioblixtarna och vi ska presentera tre bilder i A3, svartvitt.

Eftersom studion bara har plats för ett gäng åt gången så fick vi andra som inte var nere och fotograferade sitta och bildbehandla. Vi fick två bilder av vår lärare, ett original och en behandlad kopia. Vår uppgift var att ta originalet och göra det så likt den behandlade kopian som möjligt.

Det var en himla rolig övning. Här fick vi chansen att använda alla de grepp som vi lärt oss. Svart- och vitpunkt, färgkorrigering, kontrastförändring, partiella justeringar och lite allt möjligt. Det var inte helt enkelt heller. Men vi fick ju såklart glada tillrop på vägen av vår lärare. 🙂

Sedan skulle vi också göra en fri tolkning, hur skulle vi själva ha kopierat bilden om vi fått chansen? Det blev ganska varierande bilder. Vid det laget var de flesta så less på den så det blev ganska fantasirika bilder med inklonade kossor, hoppande delfiner, galna färger eller andra mer drastiska grepp.

Nya landskap med gammal teknik

Idag hade vi vikarie, en av lärarna som har en av de andra GFU-klasserna hoppade in för oss. Björn Abelin som han heter berättade bland annat om sin karriär och vad han jobbar med. Han plåtar landskap med storformatskamera och har använt lithkopiering som ger ett väldigt suggestivt resultat. Kolla in hans bilder här.

På eftermiddagen fick vi en uppgift, det var blixtfotografering som gällde, vi skulle porträttera en person som jobbade i huset. Några av oss fick bara använda reflexskärm som hjälp, andra fick använda tilläggsblixt och tre av oss fick ta till de stora studioblixtarna.

Det svåraste av allt var att hitta en person som var villig att bli fotograferad. Jag lyckades få plåta en av tjejerna som jobbar på kaf’e9et. Sedan hade jag tur och fick komma in i lärarrummet. Jag och min kurskompis U snikade oss in och fick träffa en jättetrevlig svensklärare som glatt ställde upp och räddade oss.

Sedan redovisade vi, det var ingen bildbehandling utan vi skulle bara lämna in precis vad vi plåtat. Jag redovisade köksbilden, eftersom min kursare U visade lärarporträttet.


Det öde landet


Warning: A non-numeric value encountered in /data/0/4/04547da3-d5a2-4560-8b46-a8d66bf916e1/johannamortberg.se/public_html/wp-content/plugins/nextgen-gallery/src/DisplayTypes/Thumbnails.php on line 72

Som jag förklarat tidigare hade vi ju fått i uppgift att skildra ett wasteland, ett ödeland. Vi hade fått våra sju ord, wasteland, gränsland, utanför, ickelandskap, mellanrum, osynligt och obebott att jobba med i de fem bilder vi skulle lämna in.

Detta visade sig bli en ganska knepig uppgift. För att inspirera mig så knatade jag ner under S:t Eriksbron för att kolla in en av knutpunkterna för den stockholmska gatukonsten. Under det ena brofästet i närheten av Atlasområdet är det ju fullkomligt nerklottrat och väldigt coolt. Jag plåtade loss, använde blixt och tyckte att jag fick några bra bilder. På väg uppför trappan till bron möter jag min kurskamrat C som också skulle dit och fota. Senare fick jag höra att ytterligare en klasskompis, S också varit där. Jaja… Jag gick över bron, tog några bilderunder brofästet på Kungsholmssidan som inte alls är lika mycket klottermecka och fortsatte utåt Hornsbergs strand.

Jag var lite småirriterad av vi var flera som tänkt samma tanke, men när jag hittade ett helt nytt garage under Essingeleden som jag inte sett förut blev jag gladare. Garaget var väldigt bildmässigt, med färgade pelare och det gick att ta många bilder med ordet mellanrum i minnet. Jag kände mig väldigt nöjd, så gissa om jag blev snopen när jag kom till skolan och fick höra att min kursare C varit där OCKSÅ… och dessutom tagit nästan samma bilder som jag själv… Suck…

Det var bara att börja om från början igen. Jag hade tänkt hela tiden att jag gärna ville fotografera ett landskap som inte var så urbant, men det svåra var att hitta den där platsen som förverkligade ens vision av ett ödeland. Jag försökte plåta ödeland när jag var på Gotland i jobbet, men det funkade inte alls. Jag hittade inte det jag sökte varken vid Elinghems ödekyrka eller vid rauken Jungfrun. Inte ens Tofta strandpensionat var så ödsligt som jag mindes det från min första GGN-resa 2006. Är det strålande sol får man liksom inte rätt stämning.

Det fick bli ett sista ryck helgen innan redovisningen, jag hade tänkt plåta Vattenverket i Norsborg, men inte riktigt tänkt på att det var så instängslat som det var. Men till all lycka, på andra sidan vägen från vattenverket sett så hittade jag ett litet mini-wasteland. Det bestod av en förstörd barack, en utetoalett och någon slags klubbstuga. Jag tyckte jag fick några bra bilder där. En bit därifrån låg dessutom ett lager för allt man kan tänkas behöva för gatuunderhåll. Det var gatstenar, lyktstolpar, trappor, lite vanliga sopor och allt möjligt märkligt. Eftersom det enda som höll besökare ute var en jättelik betonggris så var det inte så svårt att ta sig in och sedan kunde jag ägna mig åt lite urban exploration på riktigt. 🙂

Det var fantastiskt kul och jag tycker att jag hittade några fina bilder där också. Så även om jag var ute i sista minuten så tyckte jag ändå att jag fick till det ganska bra.

På redovisningen hade vår lärare tagit med sig sin kollega E som var arkitektutbildad, hade jobbat på byrå men nu sadlat om till frilansfotograf med reklam och mode som nisch. Han bedömde först våra bilder av vår byggnad en gång till, och kikade sedan på våra wastelandbilder.

Jag vet inte riktigt hur jag ska bedöma kritiken på mina bilder eftersom den kom från två håll och jag inte riktigt förstod om det jag gjort var bra eller dåligt. Det tydligaste var att kopiorna var för mörka och det kan jag väl hålla med om. Enligt vår gästtyckare hade jag valt ett introvert perspektiv för den plats jag skildrade, han tyckte att det var lite som om en kommuntant hittat något som var värt att bevara eller göra något åt. 😀 Well, uppgiften var att skildra en plats och det gjorde jag. Eftersom platsen bara bestod av tre små hus var det inte så lätt att vara extrovert. Orden obebott och osynligt passade in på mina bilder, så jag tyckte nog att jag klarade mig, även om jag led av att jag blev så splittrad i jakten på något att skildra. Men det kändes inte så roligt att ta någon av mina första id’e9er eftersom min kurskompis varit på samma ställe. Nu såg hans urval annorlunda ut, så jag hade nog kunnat använda mina garagebilder, men tyvärr var det inte så lätt att hitta fem bra där utan att det blev långtråkigt.

Men så här blev de bilder som jag lämnade in.

Se bild

Den här dagen har vi tillbringat på Nordiska Museet där vi har lyssnat på en föreläsning av den amerikanska fotografen Mary Ellen Mark. Hon visar sin utställning Underbarn med bilder från en isländsk skola för handikappade barn och hon pratade om sin karriär och visade bilder. Vi fick också se två filmer gjorda av hennes man Martin Bell. Den ena filmen handlade om tvillingpar och den andra om en av eleverna på den isländska skolan.

Fina bilder, men filmerna var nog mer intressanta än bilderna. Och som vi konstaterade i klassen, det är inte så kontroversiellt eller nytt att se att handikappade barn faktiskt får gå på skolor där de blir väl omhändertagna. Det är inget nytt här i Sverige, även om det kanske är det för en amerikanska som Mary Ellen Mark.

Hur som helst var det bra med en liten bildutflykt. Det är en av de goda grejerna med att gå fotokurs, man måste springa på utställningar hela tiden och titta på bilder. Vi har varit på Kulturhuset och sett samtida spansk fotokonst och en utställning om Nan Goldin, på Stadsmuseet för att se porträttfotografi från 1800-talet och så får vi gärna gå ut själva och kolla på grejer på fritiden. Man behöver se bilder om man ska utvecklas.

Studio och blixt

Den här dagen har vi bildbehandlat, men också fått bekanta oss med den fotostudio som finns på skolan. Vår lärare har visat oss hur man sätter blixten på stativ, hur den fungerar, hur man ställer in den, hur man mäter ljuset med en ljusmätare och att man absolut inte får sätta på kåpan på blixtlampan för fort eftersom hela klabbet kan smälta…

Sedan var det dags att plocka fram paraplyerna, reflexskivorna, bouncern och diverse andra attiraljer man kan använda för att göra blixtljuset mjukt eller hårt. Det var en hel del att hålla rätt på, man blev lite snurrig i huvudet, men det ska nog gå bra när vi väl börjar fotografera i studion. De flesta har inte så mycket erfarenhet av att jobba med blixtar, så vi behöver alla öva.