Fredag. Jag var toktrött hela dagen, men vi har haft det lugnt på jobbet. Jag lade mig i massagestolen på lunchen, det var nog dagens höjdare.
Hemgång vid fem, handla lite, äta – sen en skål chips, en mellanöl och lite tv. Let’s Dance i glimtar. Lite bildmekande i datorn. Uppdatering av bloggen, bildlämning till Crimson. Det räcker så.
Idag har vi fått en snabbövning i skolan. Ut på gatan och plåta en okänd – tre porträttbilder. Pang på, inget tjafs. Vi fick dra lott om var vi skulle hitta våra okända, jag fick Fridhemsplan. Hemmatrakter alltså.
Det gick väldigt bra, jag fick bara ja av de personer jag frågade. En kvinna i sminkbutiken Face i Västermalmsgallerian, en tjej i blomsterkiosken på Drottningholmsvägen och en kille som sålde elavtal i gallerian. Det gick rätt bra. Men vis av kritiken som kom när vi redovisade våra bilder så borde jag ha tagit mig ännu mer tid, valt bättre bilder och sett till att plåta fler alternativ för att undvika ”mitt i en mening”-looken.
De stora lärdomarna av dagens lektion är dessa:
Här är mina porträtt. Den första bilden fick bäst kritik och är så klart mest lyckad. Den sista bilden funkar också bra.
På kvällen har det blivit mera karateplåtning. Det är väldigt roligt och man får nya perspektiv på träningen. Här är några bilder.
En dag som spretar hit och dit. Först jobb, jobb, och åter jobb. Vi ska göra tidning och jag har redigerat sidor tills armar och axlar värkt och det känts som om ögonen ska trilla ur huvudet. Men vi ligger jättebra till och det är skönt.
Tyvärr har det inte blivit så mycket tid för fotograferande, men efter gårdagen så känns det som om jag har lite till godo. Jag har bildbehandlat som en galning, suttit och valt bland mina karatebilder och fixat och trixat. Plus att jag gjort en massa annat nödvändigt, som att betala räkningar och greja.
Det blev typ tre bilder på mina numera totalt vissna tulpaner, som får illustrera dagens spretiga tillstånd. Ibland hinner man inte mer och då får det faktiskt räcka så.
I skolan idag var det först bildbehandling, vi skulle öva på att göra funktionsmakron och greja med en massa bilder samtidigt. Det var nyttigt, men inte riktigt så enkelt som man först trodde efter genomgången förra veckan. Men efter lite fifflande och fufflande så gick det bra. Jag döpte om mina bilder i grupp, gjorde kontaktkarta, sparade för webb och gjorde jpegfiler av råfiler. Himla praktiskt.
Sedan hade vi redovisning av filmbildsuppgiften. Som vanligt var det kul att se allas bilder, det var många roliga bilder, situationer och fina överraskningar.
Här är mina tre bilder som jag presenterade.
Vi fick också lite nya direktiv angående reportageuppgiften. Vår lärare klargjorde att det handlade mer om att göra ett klassiskt bildrep där man får komma nära en eller ett par människor. Alltså inte försöka fånga en plats där folk möts. Det öppnade ögonen på flera av oss och därmed var det bara att börja om från början. Men som tur är har vi fått mer tid också. De där 30-40 råkopiorna ska inte vara klara förrän nästa tisdag. Pust! Skönt. Och jag har kommit på hur jag ska lösa uppgiften. 😀
Idag har jag också plåtat ordentligt till slutprojektet. Jag ägnade hela kvällens karatepass till att fotografera och det var väldigt roligt. Det blev en hel del bilder faktiskt. Det får definitivt ses som en delseger.
Idag har det varit tungt med fotograferandet. Imorgon ska vi ju bildbehandla till reportageuppgiften, ett trettiotal bilder ska fixas och jag har haft ganska stor ågren inför detta eftersom jag inte hittat något vettigt att plåta. I går tänkte jag minst lika mycket som professor Balthazar och trodde att jag hade kommit på lösningen.
Jag skulle plåta i Hötorgshallen, en viss utvald butik. Som ett extra kort i bakfickan om det skulle knasa sig hade jag mötesplatsen utanför Åhléns som reservalternativ. I Hötorgshallen visade det sig vara stendött, jag hade visserligen ett trevligt samtal med butikschefen, men bilderna blev katastrof. Platt och intetsägande. Och inte direkt bilder av ett ställe där folk möts. Det blev inte bättre utanför Åhléns. Stor, rörigt, folk som springer hit och dit i hetsigt tempo medan andra står och hänger. Beställda men inte uthämtade.
Jag gick hem, laddade in bilderna i burken och stönade åt hur mycket skräp det var. Det fanns ju knappt en bild som höll! Så det var till att febrilt försöka fundera ut något nytt som kunde bli räddningen. Det gick supertrögt tills jag till slut slängde på mig kläderna och helt sonika stegade i väg till Karlbergs station. Nu fick det vara slut på mesandet! Och på något märkligt vis så började jag hitta rätt. Jag såg bilder, kunde fotografera i lugn och ro och jag kände att jag kom någon vart. Gud så skönt! 😀
Jag vet inte riktigt varför jag hamnat i en sån här kreativ koma. Kanske beror det på att jag är inne i en så introvert fas när det gäller min bilddagbok att det är svårt att ha nog tillit för att komma närmare folk. När man plåtar för sig själv är man på ett helt annat plan liksom. Men jag behöver öva på det där med att möta folk. Det går utmärkt om jag bara ger mig ett journalistiskt uppdrag, bestämmer tid och plats och ser på det som ett jobb. Men när det bara handlar om att lösa en fotouppgift är jag fortfarande ganska feg.
Det är lite som att ha telefonskräck eller tycka att det är jobbigt att sälja sig själv. Men det är ju faktiskt inte så märkvärdigt när man väl lyfter luren eller försöker förklara vad man är bra på. Det gäller bara att ha tilltro. Ta ett djupt andetag och hoppa ut. Man måste lita på sig själv. Jag har nog tappat bort mig själv en smula på sistone, nu gäller det att hitta tillbaka.
Det får bli veckans övning. Att tro. På mig själv. Och på att jag faktiskt klarar av att exponera rätt, komponera rätt och trycka av i rätt stund. Fotografi är inte omöjligt.
Idag har jag hälsat på min goda väninna K. Vi har inte setts på ett tag så det var skoj att åka över på en fika, prata och gulla lite med hennes två katter Tjorven och Skrållan. Jag har också blivit invigd i spelvärlden. K har visat mig några fullkomligt beroendeframkallande dataspel. De går under namnet Hidden objects och går ut på att man ska hitta grejor som finns gömda i olika miljöer. Man kan få ledtrådar för hur grejorna ser ut och sedan är det bara att klicka på. Det är lite Indiana Jones-inspiration över spelen och man blir fast på nolltid.
Så när vi fikat klart spelade jag mig igenom några banor medan K diskade och pysslade. Riktigt roligt måste jag erkänna, men jag tror inte att jag kommer att provspela eller köpa några av spelen. Då skulle inte få ett smack gjort om det fanns sådan förströelse i burken…
Idag är det för övrigt två månader sedan jag startade med bilddagboken. Det firas med de här bilderna.
Idag har jag ränt runt på stan i jakt på en ringblixt. Det visade sig svårare än jag tänkt mig att få fatt på något vettigt. Det var alltså inte bara utomhus det var dimmigt, jag som ville bli klokare på ringblixtområdet fann mig trevande i dimman ganska bokstavligt även på det planet.
Kameradoktorn hade visserligen en mycket smidig Metz-variant, men det var ingen riktig ringblixt eftersom lamporna satt på två sidor i själva ringen. En adapter som man sätter på sin vanliga blixt skulle tydligen ge ett något jämnare ljus, så det lät bättre. Ett besök på Fotovideo gav inga bättre kunskaper, de visste inget om någon adapter utan kunde bara tala för superavancerade ringblixtar i 20000-kronorsklassen… Kanske inte riktigt min tepåse.
Men det verkar som om det finns två ringblixtar värda att kolla upp på Scandinavian Photo. En Sigmablixt och en adapter som kostar 3500 respektive 2500 kronor. Lite mer rimliga priser.
Efter en ganska mastig dag med skrivande, webbande och ett tretimmarsmöte för att utveckla vår tidning var jag ganska mör när jag lämnade jobbet. Skönt var det då att ladda upp med take away från en thairestaurang, en drös avsnitt med Sopranos och så bara slappa i soffan med min vän C. Äta, kolla superbra tv-serie och ta det lugnt.
Idag hade vi vikarie i skolan, fotografen Kalle Assbring kom och berättade för oss om frilanslivet och hur han jobbar. VI fick se en massa bilder från hans bok Outernational som handlar om Trinity, ett sound system som spelar reggaemusik. Kalle har följt några av killarna under flera år och han berättade om slitet med att göra en bok och mycket mera. Det var väldigt kul. Han och jag har faktiskt jobbat ihop, han var fotografvikarie när jag var på Mitt i-tidningarna och vi gjorde åtminstone ett jobb tillsammans.
Nåväl. Det var lärorikt att höra om hans erfarenheter. Vi fick också nästa uppgift som vi ska jobba med i ett par veckor. Ett reportage från en plats där människor möts. VI ska välja ett ställe dit vi kan återvända, för vi ska berätta om platsen och människorna där. Nästa vecka ska vi göra i ordning 30 råkopior som ska redovisas nästa torsdag… Himmel! 30 råkopior! Även om vi ska göra så många för att träna på att jobba med makron i Photoshop så kan man ju inte bara göra ut skitbilder. De måste ju innehålla nåt. Så vad farao ska man välja för plats? Jag känner mig helt nollad. Detta borde ju passa mig eftersom reportage är det jag sysslar med till vardags i mitt jobb, men det här känns som ett helt ovant håll att närma sig jobbet från. Jag vet inte ens var jag ska börja. :-O
Men det kanske ger sig… Jag får fundera som en iller. Helt enkelt. Under tiden försöker jag bolla med bilddagboken och karatefotograferingen. Och jag tänker att man får nog allt ha lite vassa armbågar både som fotograf och som karateelev.
Det är full fart i skolan, jag försöker göra mitt bästa för att hinna med att plåta till våra uppgifter. Det blir mycket funderande på uppgifterna, och bildbehandlande till bilddagboken. Jag känner att jag kanske inte alltid tar de mest innovativa bilderna till dagboken. Jag hinner inte. På dagarna är det fullspäckat med jobb eller skola och då är det svårt att hinna plåta. Sedan är det mörkt och man går hem till samma motiv. Jag tröstar mig lite med att man faktiskt får upprepa sig. Jag gillar ju mina tulpaner och plåtar dem nästan dagligen. antingen är det ljuset eller så har de vissnat lite mera. Det är intressant i det lilla perspektivet. I alla fall för mig.
