Jobb. En tidning ska göras, sidor ska ritas. Det rullar på. Efter jobbet har jag varit ganska trött. Inte sett så många bilder, bara en på väg ut från entrén på kontoret. Jag gillar trapphuset med glastaket, den stora marmorhallen. Ljuset blir fint, mönstren på golv och väggar fångar mig.
Jag tror att jag är lite matt av att kursen håller på att lida mot sitt slut, det är utställningen som återstår och inte särskilt många lektioner. Det här var den enda bilden jag såg ordentligt idag.
Idag var det dagen D som i slutredovisning av våra projekt. En maratondag när alla skulle visa upp sina grejor, berätta om sin idéer, tankar, utvecklingen, hur det började och vad det blev.
Det tog hela dagen, men det var väldigt bra att alla fick ordentligt med tid på sig. Några i klassen redovisade som bildspel, eller bara digitalt och i bildkollage. Men de flesta av oss hade printar som vi visade och som klassen sedan diskuterade runt. Vi hade också besök av Sara Arnald som kikade på våra grejor och gav respons. Det var roligt att ha med en utomstående, men samtidigt är det kanske inte allt i processen som framgår för en som inte varit med hela svängen.
Själv visade jag tjugo bilder plus två ringblixtbilder bara för att visa lite hur utvecklingen har varit. På ett sätt var det skönt att redovisa för att man äntligen kommit så här långt i projektet och man kan ana ett slut. Men samtidigt var det lite jobbigt att också se hur eländigt det ser ut. Det är färgstick hit och dit, bakgrunden är gul, karatedräkterna blåvita, folk är både röda och gråa i hudtonerna… My God! Hur ska jag kunna ställa ut det här? Det är ju svårt när folk har vitt på sig i gulsunkiga lysrörsbelysta gympasalar och man underesxponerar. Det blir en enda gröt av allting. Men jag får väl i alla fall glädja mig åt att det finns ögonblick och kompositioner som jag är stolt över att ha fångat även om resultatet på printen inte alltid är helt klockrent. Men sunket kanske också kan spegla de halvsunkiga gympasalarna där vi tränar? Man får väl intala sig det så man inte blir helt knäckt…
Så här i efterhand minns jag inte riktigt all den kritik som jag fick, när dagen var över kände jag mig helt hjärndöd och faktiskt lite deppig också. Sara Arnald påpekade vitbalansproblemet med gul belysning och blåa dräkter. Men jag fick beröm för jämn färgton i bilderna och för gemenskapen och humorn som finns i bilderna. Och att jag nått långt rent tekniskt och att jag typ var skolboksexemplet för projektarbete. Hålla fast vid ett projekt, plåta mycket och ofta, prova olika tekniker och lösningar och förhoppningsvis gå framåt. Det kanske räcker?
Hur som helst tycker jag ju om mina bilder, men frågan är vilka jag ska ställa ut? Och det där med hur många och storleken har inte klarnat heller. Men det kanske kommer. Ska försöka sitta i helgen och pilla lite med det.
Efter skolan var jag helt slut, som terapi gick jag till karaten utan att ta med kameran. Eller, jo, jag tog med digitalkompakten och knäppte några rutor efteråt bara för bilddagbokens skull. Men inget på träningen. Jag behövde bara träna för att rensa skallen. Tyvärr var det inte bara huvet som var trögt, även kroppen var lite ur fas, så jag hade inte så bra flyt. Men det var okej. Nu måste jag bara samla ihop mig och visa bilder i klubben också när jag gjort i ordning allt.
Arbete. Samtal rings, artiklar skrivs, det webbas och redigeras. När jag går hem ser jag att ett av magnoliaträden på St:Eriksgatan har slagit ut. Det måste förevigas. Snart blommar nog körsbärsträden i Kungsträdgården. Jag måste försöka hinna förbi och se om de slagit ut i helgen.
Vår bostadsrättsförening har årsmöte och jag lyckas få med rätt papper, föra protokoll och ha läget under kontroll. Skönt att årsmötet är avklarat.
Idag var det skola igen. Vi inledde med lite tips och tricks i Photoshop, vi gick igenom hur man gör svartvitt, och lägger på brus. Vi fick lära oss en ny specialare när det gäller brus. Det var inte så krångligt utan väldigt bra. Det blev himla fint också!
Efter lunch så skulle vi gå på utställningar, först var vi på Gun Gallery och kollade in Anders Petersen. Sedan bar det av till Kulturhuset och Loretta Lux och Martin Bogren. Jag hade sett Loretta Lux förut, även Martin Bogrens svartvitta bilder om indiska män som ser havet för första gången. Massor med bra bilder och mycket att inspireras av inför vår utställning med hängning och printar. Man var lite mör i skallen efteråt, men det var en bra dag.
Sedan var det bara hem och pusta ut lite, vi var ett gäng i klassen (ungefär hälften) som hade blivit hembjudna till S för att inspektera utsikten i hans lägenhet på Kungsholmen. Det var magnifint trevligt och utsikten gick inte av för hackor. Vi åt, pratade, drack goda drycker och hade väldigt mysigt. 🙂
Att jag dessutom hade fått en flaska skumpa av S för att jag ordnade fram två Springsteenbiljetter gjorde inte dagen sämre. Den ska njutas vid nåt fint tillfälle!
Idag har jag för en gångs skull hunnit anstränga mig lite mer med att plåta dagens dagboksbilder. Har gått runt i hemmet med ringblixten på och jagat bilder i närmiljö. Det går faktiskt att hitta bilder på det sättet också, det måste inte hända tokmycket runt omkring en.
Det är behagligt att få titta på saker på nära håll, utan brådska eller folk som stör en. Man kan öva sig i att komponera och att experimentera. Här är mina bilder, kanske inte de vildaste utflykterna, men i alla fall något. Jag gillar mina lampor. Och ett proppskåp blir nästan alltid snyggt. 😀
Idag är jag stolt över att jag faktiskt åstadkommit en hel del. Jag har styrketränat hemma, luftat balansbollen lite och gjort en massa situps, armhävningar och ryggövningar. Det kändes bra. Sedan har jag fortsatt med bildsorterandet, lagat massor med matlådor – det blev storkok i form av ratatouille – handlat lite och faktiskt nästan deklarerat klart!
Det sistnämnda brukar alltid vara en ganska omständlig och gnällig procedur för min del. Jag avskyr det verkligen eftersom jag försöker vara duktig och göra som pappa har lärt mig och knåpa ihop en egen sammanställning av mina tillgångar och skulder. Så det är andelar, kurser, preliminärskatt, utdelningar och gud vet vad som ska redovisas och det är alltid lika krångligt att hitta alla papper. Men nu är det mesta gjort, förutom att jag måste dubbelkolla min lön. Jag har till och med skrivit ihop mina avdrag. Så förhoppningsvis är jag klar med det hela om en dag eller så! Hurra!
Sedan kan man ju alltid undra varför man börjar deklarera så sent att man alltid håller på långt in på småtimmarna, blir trött, arg, hungrig och irriterad… Nästa gång borde man börja klockan nio på morgonen.
För övrigt är jag också glad för att jag har tagit en i mitt tycke riktigt bra bild av min vän C:s katt Lucifer. Det är inte så lätt att plåta svarta katter har jag märkt. Detta är ett av de bättre försöken.
Kattrackan har en tendens att bli väldigt mörk, hans drag liksom flyter ihop eftersom det är svårt att se kontraster i all den svarta pälsen. Men nu ser man ju faktiskt hans ansikte.
Jag äter macka innan bion.
”Sleep comes like a drug, in God’s country” sjunger U2. Well, jag började lördagen med att sova ganska rejält. Jag borde väl egentligen ha gått på karateträning och kanske plåtat lite mer, men eftersom veckan varit så upp och ner som den varit så låg jag helt enkelt kvar i sängen.
Senare på dagen blev det lite promenader innan det var dags att bänka sig framför burken och försöka välja ut bilder till slututställningen på GFU. Inte så lätt. Jag vaskade runt blad de 20 bilderna jag valt ut till redovisningen och det slutade med att jag satt med tre möjliga bildserier. Valet är långt i från klart, men jag har i alla fall börjat få någon rätsida på problemet. Det lär bli stressigt innan det här är över… Jag tror att jag ska ha åtta bilder, eventuellt sex. Men i vilken serie?
På kvällen var jag på bio och såg Gran Torino med Clint Eastwood. En väldigt bra film om fördomar, åldrande och generationsklyftor. Jag gillade den supermycket och Clintan var jättebra som den griniga gubben och Koreakrigsveteranen Walt Kowalski.
Den här dagen har merparten av arbetstiden gått åt till att snickra ihop tre olika egenannonser för vår webbplats. Det var ett fasligt bildklippande för att sy ihop en enhetlig bild över vår webbplats och det tog tid att få till det. Sedan snurrade det på lite mera med själva annonsmakeriet. Det kändes i alla fall bra när det till sist blev dags för hemgång, jag hade fått en hel del gjort.
Efter jobbet åkte jag till Ugglapraktiken för att få 50 minuters massage. Det var synnerligen välbehövligt, och glädjande nog hade jag faktiskt skött mig rätt bra enligt massören. Visst fanns det lite stela punkter och antydning till låsning, men det var ändå mycket bättre än senast. Så det var ju toppen! Nu är det bara att fortsätta med den inställningen så man håller ryggen i form. Med andra ord, här måste tränas mera…
Idag hade vi bildbehandling och snack inför slutredovisningen på projektet som sker nästa vecka. Jag fick hjälp av vår lärare att plocka ut 20 bilder och det kändes skönt att äntligen ha gjort det. Sedan har jag försökt bildbehandla så mycket som möjligt för de måste ju printas också.
Efter lunch har vi redovisat våra påskbilder. Det var kul, men alla upplevde att det varit svårt att ta genrebilder på det sättet. Det är lätt att det står en upp i halsen, att det blir för kitschigt. Samtidigt är det svårt att få den där extrema finishen på bilderna, det måste vara så tekniskt perfekt, så drivet. Hm. Inte riktigt min påse, även om jag faktiskt fick godkänt. Min påskliljebild fick bäst kritik, ägget var lite för grådassig medan påskkycklingen hade behövt bättre ljus.
Efter att lektionen var slut stannade jag i drygt 90 minuter till för att bildbehandla klart. Det var skönt att få det gjort, men gud så seg man blev i skallen. Till slut visste jag knappt vad jag gjorde. Men det blev klart.
Efter det fick jag åka på välbehövlig fest hos en god vän. Vi var fyra tjejkompisar som träffades, åt fantastiskt god mat, pratade om allt möjligt och bara hade trevligt. En skön avslutning på dagen!
Den här dagen har rullat på som vanligt, jobb och jobb och därefter ett möte på skolan där vi skulle diskutera vår utställning. Vi fick besök av Sara Arnald som berättade hur hon och hennes dåvarande klasskompisar gått till väga när Fotoskolan hade utställning i huset för ungefär två år sedan.
Det var kul, vi fick massor med bra tips och det var en chans för oss i de tre klasserna att snacka med varandra. Okej, vi som var där kanske ska tilläggas. Vi var bara nio pers av ungefär 40 så det var väl inte världens bästa uppslutning, men vi som var där får förmedla till våra kamrater. Det går det med!
Men kontentan för mig var att jag känner mig peppad att jobba inför utställningen. Det ska bli jätteroligt! Även om man så klart är stressad, osäker på hur många, i vilken storlek och på vilket sätt och allt det där, men det ordnar sig.