by

Kusinvisit

Dagen före nyårsafton. Vi packar bilen och siktar in oss på att åka till Övertorneå. Pappa vill gå med Kalle på ängen så hunden får springa av sig och kanske nosa upp en hare. Men med en hund i bagageluckan blir det mindre plats att packa mat, kläder, hundsängar och alla saker vi ska ha med oss. Bilen är sprängfull när vi drar i väg.

På vägen åker vi förbi min kusin D och hans sambo. Jag träffar mitt kusinbarn A för första gången. Hon är tyst och kolugn tills hon tröttnar på att inte få en syl i vädret för hundarnas skull. Kalle är långtifrån ensam, min kusin D har också en stövare, plus att de har en blandrashund. Det gör att det blir minst sagt livat i köket och lilla A inser väl att hon också måste börja göra sig hörd om hon ska märkas. Kalle går på upptäcksfärd, gör sitt bästa för att få stövaren Bettan att leka vilket hon genast går med på, samtidigt som den andra hunden skäller i ett annat rum.

Men det lugnar sig en smula när Kalle och Bettan får springa ut en stund och vi hinner faktiskt fika och prata. Trevligt.

by

I stilla mak

Dagarna tickar på, jag äter mat, är ute med hunden, fikar, läser, äter, är ute med hunden, tar några bilder, fikar, tar en tupplur… Har det lugnt och skönt med andra ord.

by

Blixt i busväder

Det mörknar fort de här dagarna. Jag som läst en bok om blixtfotografering utnyttjar det dåliga ljuset för att öva lite blixtfoto. Det snöar och är bitande kallt, jag klarar mig från batteritrassel, men fingrarna blir snabbt som isbitar trots dubbla vantar.

Jag hamnar på min gamla skolgård igen, precis som i fjol. Hittar lite nya saker som jag gillar. Men jag har svårt att gå i gång riktigt. Har ju varit här förut och känner mer att jag upprepar mig än provar nytt. Jaja. Det blir bilder i alla fall.

by

I pappas hasor

20091227_kl1329wKalle är mycket valpig på det sättet att han absolut inte vill bli lämnad ensam. Han hänger pappa i hasorna vart han går och om pappa går ut utan Kalle, så gnäller hunden hjärtskärande och springer mellan fönstret och dörren för att titta efter pappa eller lyssna om han kommer tillbaka.

Det finns lite att träna på med andra ord. Men det finns ljuspunkter också. Hunden kan helt på eget bevåg ta sin blomkudde ur sin säng, ta med den till transportburen som står i vardagsrummet, bädda och gå och lägga sig i buren och gnaga på sitt älgben. Hur snällt som helst.

Men en sak är säker. Kalle är aldrig långt borta från pappa.

by

Felfokuserad

Annandag jul. När jag åket hem hade jag en föresats att jag skulle ta en massa bilder till bilddagboken och försöka fylla på det jag påbörjade förra julen. De där bilderna jag tog till bildspelet vi gjorde på GFU innehåller nåt mer. Tillsammans med andra bilder jag tog i somras har jag ett litet projekt som kan tänkas handla om både barndom, uppväxt, tider som flytt och familjen.

Min ambition var att ta fler bilder till det projektet, men jag inser att jag misslyckas skändligen. I stället för att börja jobba med rejäla porträtt på mina släktingar är det bara hundskrället som hamnar på bild.

Kalle är söt på alla sätt och vis, men han har absolut inget med svunna barndomsminnen att göra. Jag tappar fokus totalt och slösar tid, men inga bilder. Eller inte några bilder på rätt saker. Och jag blir lite putt på mig själv eftersom jag inte är hemma så ofta och verkligen inte har råd att missa tillfället. Men nu gör jag det utan att alls egentligen ha funderat över vad jag egentligen borde ha plåtat. Det som var lite mer sökande strävande fotopromenader i fjol borde ha varit effektivt bildleteri för att komplettera det jag redan har. Men icke. I stället fyller jag kameran med hundnosar.

by

Monsterkalle

Juldagen. Hundbus är en del av vardagen. Kalle blir speedad som en raket när vi varit ute, då ska han hoppa upp på alla, kuta så fort han kan på den hala parketten och gärna ge en både ett och annat tjuvnyp eftersom han fortfarande tror att människor också leker som hundar, dvs genom att bitas.

För att undvika blodvite leker vi med Kalles sockor. Hans favoritsport är nämligen  att gå och knycka alla sockor han får syn på och sedan bära runt dem i triumf innan han börjar bita på dem. Extra roligt är att ta förbjudna sockor, för då blir man jagad av människorna och det är väldigt roligt. Tycker Kalle. Men ibland är det roligt att bita i Kallesockorna också. Jag tror att Kalle tänker att han är en Tyrannosaurus Rex när vi leker sockleken. Det ser ut så.

by

God jul!

20091224_kl1119wJulafton! Jag och Kalle tar hand om oss själva, äter frukost, går på tur och jag badar medan pappa och R åker för att ta hand om R:s båda hästar. Sedan blir det sedvanligt julbesök hos släkten.

Med Kalle i släptåg blir det kanske lite kortvarigare än vanligt, vovven ska ju nosa på allt och med många människor runt omkring blir det nog lite omtumlande att man inte får snoka runt som man vill.

Men jag hinner i alla fall prata med min faster och mina kusiner, vi fikar och utbyter familjenyheter. Sedan åker vi hem och bullar upp julmat och äter tills vi nästan spricker och vi måste gå på kvällspromenad.

by

Ro i stugan

Dagen före julafton. Vi knåpar vidare med julstöket, sill, skinka och julpynt ska ordnas. Så småningom börjar saker och ting bli klara. Det blir ingen gran i år eftersom Kalle inte ska frestas att välta, bita eller trassla in sig i den. Eftersom han gnagt av en datorsladd (som turligt nog inte satt i jacket) är lösa sladdar absolut förbjudet i hundhöjd.

Men även om det var full rulle under dagen så fanns det lugna stunder.

by

Ut på tur, aldrig sur

Julstöket är  i full gång och vi bakar och bakar. Pappa gör bröd och saffransbullar, jag gör julstjärnor, bondkakor, finska pinnar och drömmar. Det är kokhett i köket och på bara någon dag har jag fått nariga händer av allt diskande och tvättande. När det inte julstökas är det hundpromenader som gäller.

Kalle är ett egensinnigt djur. Valpig och kinkig i ena stunden,  i nästa småkaxig och busig för att i nästa ögonblick trilla ihop på golvet i en trötthög. Mycket energisk. När vi plumsar runt i lössnön verkar han ha hur kul som helst, han hoppar, dyker och snusar på allt som kommer i hans väg. Han är mer under snön än ovanför den.

by

Norrut!

Så var det dags att styra kosan norrut för lite julfirande hemma med familjen. Denna dag snöade det rejält vilket naturligtvis ledde till förseningar för flyget. Det planet jag skulle åka med kom från Oslo, men det hann inte i tid så jag blev bortåt timmen fördröjd. Då hade jag varit ute i god tid för att checka in, så det blev en del väntan på Arlanda.

Men till slut kom vi iväg, resten av resan gick bra och väskor och allt kom fram. Det blev också ett litet nafsigt möte med pappas hund, hamiltonvalpen Kalle. (Nej, det var inte pappa utan uppfödaren som gav honom detta korkade namn, ska man byta är det massor med papperskrångel, så kräket får fortsätta heta Rånedalens Kalle.) Sex månader och så söt så man vill äta upp honom. Fast om Kalle får bestämma blir det tvärtom, han som äter upp dig.